Daniel Gunnarsson
En vampyrs bekännelse
Jag börjar med ett erkännande, hur pinsamt det än är. Jag har inte läst Dracula av Bram Stoker! Nu var det sagt och naturligtvis inser jag att det är något jag måste göra någonting åt när det blir tillfälle. Filmen har jag sett, vilket inte alltid är så bra att göra innan man har läst boken. Jag föredrar alltid att läsa boken först. Men nu har jag i varje fall läst en av de mest omtalade moderna vampyrberättelserna, nämligen ”En vampyrs bekännelse” av Anne Rice och återutgiven av Modernista.
Avdelning: Skräck Taggar: #recension #vampyrer
Kommentera
Mats Strandberg
En annorlunda historielektion
Jag har just läst ut Katarina Harrison Lindberghs faktaspäckade Vampyrernas historia. Det är ett imponerande verk, lättläst och lärorikt. Här får vi följa vampyrens utveckling, från gamla mesopotamiska myter till 2000-talets sexiga highschoolvampyrer och en näckande Alexander Skarsgård. Det blir inte bara en berättelse om vampyrer, utan också en berättelse om människors rädslor genom århundradena och hur de format och utvecklat det mest klassiska av de klassiska monstren. Det är en annorlunda historielektion, som dessutom fått mig att beställa böcker om Gilles de Rais, ett monster som inte ens den mest förhärdade skräckförfattare hade kunnat fabulera ihop.
Avdelning: Fakta Taggar: #skräck #vampyrer #nyläst
Kommentera
Anette Blomqvist
The Coldest Girl in Coldtown
Jag är hemskt lättflirtad när det gäller vampyrlitteratur. Jag vet inte varför de har en sådan dragningskraft på mig men vampyrer har dock nästan alltid haft en stor dragningskraft på människan. Det är nämligen en gammal mytologisk figur och har använts för att skrämma många barn. Och även vuxna för den delen. Dock blev inte vampyren sofistikerad förrän 1809 då John Polidori skrev novellen "The Vampyre". Innan dess återspeglades vampyren mer som ett zombiliknande odött monster med huggtänder och kan ju hålla med om att det inte är så sexigt direkt.
Avdelning: Ungdom Taggar: #vampyrer #recensioner #kärlek #äventyr #spänning #unga vuxna
Kommentera
Emma Kreü
Nyfiken på Paranormal Romance?
Genren Paranormal Romance (en subgenre till både Urban Fantasy och Romance) är något som jag varmt rekommenderar, den är ofta smart, rolig och överraskande kul. Mycket är riktigt bra men självklart finns det även en hel del träsk att undvika - så som det finns inom alla genrer. Inom det mesta finns det en massa guld och massa skit, och ibland kan det vara svårt att komma på rätt köl. För mycket kontakt med antingen det ena eller det andra kan göra en som läsare övertygad om att vissa genrer helt enkelt är mer välskrivna, alternativt dåligt skrivna, än andra.
Avdelning: Fantastik Taggar: #Urban Fantasy #Paranormal Romance #vampyrer #feelgood
Kommentera
Anette Blomqvist
Vampyrisk skräck i Stockholmsmiljö
"På gränsen" är en fristående fortsättningsroman till "Smittad" som båda blivit skrivna av Johanna Strömqvist. Själv blev jag väldigt förtjust i "Smittad" då jag läste den som handlar om hur Maria och Emmy möts, blir förälskade och hur komplicerat deras relation utvecklas. Men så handlar boken även om vampyrer något som jag då tyckte kändes lite onödigt kanske i och med att jag var så förtjust i Maria och Emmy som de var. I "På gränsen" däremot känns inte alls vampyrgrejen onödigt.
Avdelning: Skräck Taggar: #skräck #vampyrer #recension
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Emma Kreü
Det är dags att cirkla
Jag är med i ett flertal bokcirklar, alla med olika utgångspunkter och fokus. De ger mig alla olika slags läsutmaningar och givande diskussioner och jag trivs något oerhört i dem. Jag ser dem lite som en kompensation för den tiden då jag inte hade geogarafisk möjlighet att delta i just bokcirklar, inte heller energi att dra ihop egna. Nu har jag både det ena och det andra, och jag njuter i fulla drag av dem alla!
Avdelning: Fantastik Taggar: #vampyrer #bokcirkel
Kommentera
Mattias Lönnebo
Vampyrer och läppglans
Med ett leende på läpparna stoppar jag ännu en vitlök i pressen och trycker till. Som små vita maskar ringlar löken ut och jag rör ned det hela i den röda pastasåsen. Mitt leende vidgas när jag av någon anledning börjar tänka på den pågående vampyr- och zombietrenden. Jag tänker tillbaka på min egen uppväxt under 70-talet då Christopher Lee spelade in den ena bloddrypande filmen efter den andra. Vampyrserietidningen hette ”Dracula” och det fanns en brutal skräcktidning som hette ”Chock”. Jag läste rubbet, plus de gotiska litterära klassikerna av Bram Stoker och Mary Shelley.
Jag skrattar till när jag tänker på tobaksaffärens ägare: Ur serietidningsstället drar jag upp det senaste numret av ”Chock” med den halvnakna vampyrkvinnan ”Vampirella” på omslaget (Perfekt litteratur för en tio-årig kille.) Den vänlige mannen bakom disken med de stora ögonbrynen böjer sig framåt och frågar: ”Är du säker på att du får köpa den där för dina föräldrar?” Jag nickar troskyldigt. Det är nästan sant. Jag får, men de tycker verkligen inte om det. När jag sedan läser tidningen uppkrupen bland kuddarna i mitt rum önskar jag att den sexiga Vampirella ska komma och bita mig. (I alla fall lite grann.)
Det dröjde inte så länge förrän handeln (Konsum 1973-1975) kom överens med politikerna och kultureliten att stoppa distributionen av skräckserier eftersom dessa ansågs vara skadliga för barn. Ett krav på förbud hängde till och med i luften, men det fungerade med frivillig självcensur. (Talande nog, skulle det dröja ända till 1980 innan barnpornografiförsäljning förbjöds.)
Blodsåsen, förlåt - tomatsåsen fräser i pannan, jag rör runt med sleven och inser att allt går i cirklar. Vampyrerna och zombierna trotsade allt vuxenförakt och är sedan länge tillbaka från graven. Mitt leende blir överseende när jag tänker på Twilight. ”Ja, ja. Huvudsaken är att kidsen läser …”
Plötsligt stelnar jag till. Insikten tränger som en påle genom hjärtat. Även mitt eget författarskap är ju en del av denna trend. I boken ”Kanariefågeln och fladdermusen” glider berättelsen mellan urban fantasy och vampyrskräck. Det finns till och med kärlek mellan den unge vampyrpojken och flickan han har kidnappat. Målgruppen är ung och oskyldig. Jag svettas besvärat och undrar om jag kanske borde tillsätta lite mer vitlök?
Slutsats: Vi är aldrig helt fria från vårt kulturella sammanhang. Skulle vi vilja vara det? Nej, knappast. I alla fall inte när det gäller något så njutningsfullt som vampyrer och kärlek.
Avdelning: Fantastik Taggar: #chock #vampyrer #vampyr #blod #censur
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
Henrik Elstad
En liten svacka bara
Bokrean har nästan pågått en vecka och jag har endast lite förstrött scrollat bland nätbokhandlar samt kollat på ett reabord i mataffären. Inte en enda bok har jag köpt! Förutom det så har februari varit en särdeles trög läsmånad. Trots bra böcker i läshögen har det blivit få sidor den andra halvan av månaden. Fem ganska korta romaner har det blivit på hela månaden, vilket är nästan hälften av en normal läsmånad. Extra tydlig blir svackan eftersom jag också har haft ett lov tillsammans med sjuka barn. Det är som upplagt för att sluka böcker, men läslusten har inte riktigt infunnit sig.
Förra veckan cirkulerade en bokbloggsjerka som handlade om lässvackor. Det är lite symptomatiskt att mitt svar kommer först nu. Svackan verkar ha påverkat både läsande och skrivande… Frågan som ställdes var hur man tar sig ur lässvackor och mitt svar är knappast originellt. Många har svarat att kortare berättelser kan vara ett sätt att överbrygga svackan. Jag har läst en del noveller under månaden, några riktigt bra.
En novell som jag länge tänkt läsa är John Polidoris ”The Vampyre” som ofta omnämns som en av de allra första vampyrberättelserna. Inspirationen till Polidoris berättelse kommer från den kända händelsen vid Genévesjön där några författare berättade gotiska historier för varandra, bl.a. föddes Mary Shelleys ”Frankenstein” då. Polidori var med som Lord Byrons läkare och snappade upp dennes opublicerade vampyrhistoria. Det är en vampyrberättelse utan särskilt mycket blod och huggtänder, snarare handlar det om en varelse som har stort inflytande över sin omgivning.
Min läsning av Selma Lagerlöf inleddes med en novell som jag läst som e-bok. Det var ”Frid på jorden”, en oerhört ruggig berättelse om en familjemedlem som återvänder från fasor i ett oigenkännligt skick. En bra början på mitt Selma-år och jag insåg genast att jag måste komplettera läsningen av de tre romanerna med fler av hennes spöknoveller!
Det blev alltså en del klassisk läsning i kortformat under februari. En tredje sådan är novellen ”Flugan” av Katherine Mansfield, som handlar om ett barns död och bearbetningen därefter.
Med mars och vårkänslor återvänder förhoppningsvis läslusten.
Avdelning: Skräck Taggar: #vampyrer #noveller
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Henrik Elstad
Jullovsläsning
Vid längre ledigheter brukar jag passa på att läsa de där tjockare böckerna som kan kännas lite för mastiga för att påbörja när lästiden är mer begränsad. Som lärare är det skönt att kunna njuta av de två veckors ledighet som man har jobbat in under terminen. Det är som gjort för att kunna sjunka in i långa härliga berättelser som räcker nästan ända till påska, eller åtminstone i en vecka… Förra årets tegelstenar utgjordes av två böcker med bara siffror i titlarna; ”11/22/63” av Stephen King och ”2666” av Roberto Bolaño. I år har det inte kommit något nytt från King under hösten, så det nya året får läsas in tillsammans med andra författare. Genren är dock bekant.
Jag börjar med att läsa färdigt en klassiker från Romantiken; ”Udolphos mysterier” av Ann Radcliffe. Det är andra delen i historien om Emily, som hamnar under sin fasters vårdnad då hennes far dör. Hon tvingas avstå från kärleken för att följa med fastern och hennes nye man Montoni till dennes kusliga slott i Apenninerna.
Det är ett ganska maffigt intryck man får av omslaget på boken ”Judas barn” av Markus Heitz. Det är inte någon tegelsten om man utgår från sidantal, men den känns ändå tung och tilldragande. Gotik, vampyrer, vetenskapsmän från tidigare sekler är några av ingredienserna, det är klart att man blir nyfiken!
Jag bryter av skräcken och romantiken med lite mer jordnära lokalhistoria i form av ”Nordkap” av Allan Johansson. Det är andra delen om några människors öden under 1800-talets Trollhättan då samhället omvandlas från jordbruksbygd till industristad.
Det blir mer vampyrer och dystopi i ”Flickan från ingenstans” av Justin Cronin, en bok som närmar sig 1000-sidorsstrecket och som jag länge sett fram emot. Uppföljaren till denna bok som kom ut på engelska under året har hyllats av många.
Alla bokbloggare vet att läslistor är till för att avvika ifrån. Dessa fyra böcker ligger bra till för att bli lästa under jul och nyårshelgerna, men det kan också bli några helt andra…
Vad läser du i jul?
Avdelning: Skräck Taggar: #skola #historia #vampyrer
Kommentera
/Visa 3 kommentarer
Daniel Gunnarsson
Släktet
Detta är den första delen i en trilogi om vampyrer skriven av Guillermo del Toro och Chuck Hogan. Vampyrer, redan där blir man misstänksam och tänker att det är inget för mig. Men faktiskt så är boken riktigt spännande och välskriven. Blev ovanligt intensiv läsning, 5 dagar, för att läsa ut denna bok. Jag har redan del två och har precis beställt del tre från Bokus. Där finns de inbundna för ca 90 kr styck, schysst pris tycker jag! Känner ni igen namnet del Toro så är det regissören bakom Pans Labyrint och Hellboy, vilket ni ser på omslaget, så jag passar på att även tipsa om dessa filmer. För första delen i trilogin blir betyget 3 DG!
Avdelning: Fantastik Taggar: #vampyrer
Kommentera
Henrik Elstad
Rysare i repris: Låt den rätte komma in
För ungefär sju år sedan läste jag två böcker som jag av olika tillfälligheter nästan snubblade över och fastnade för direkt. Då var det inte så många som hade hört talas om dem, men nu är det en stor del av svensk populärkultur och stora internationella succéer. Den ena var Män som hatar kvinnor och den andra, som knockade mig fullständigt, var Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist. Stieg Larsson kände jag till som antirasist och grundare av Expo, men Lindqvist var då okänd för mig. Det var någonting med omslaget till pocketboken och beskrivningen av en svensk vampyrberättelse som gjorde mig nyfiken. Sedan dess har jag ansett boken som en av mina absoluta favoriter, alla kategorier. Därför var det med viss vånda som jag tog med den i Pocketlovers utmaning tre-på-tre. Oron var dock obefogad, jag blev lika biten (!) denna gång. Jag sträckläste hela boken på en dag, passande nog på Stora läsardagen.
Det som gör Låt den rätte komma in till en så bra bok är att den har flera bottnar. Det är inte bara en rysare om vampyrer i Blackeberg utan också en uppväxtskildring i svensk förort på 1980-talet. Förutom att det innebär en hel del nostalgi för den som själv varit barn i samma årtionde, blir det ofrånkomligt en berättelse om klassamhället. Flera av karaktärerna i boken är också personer som tillhör samhällets utsatta. Oskar som är huvudpersonen plågas av mobbning och känslan av att inte höra till, men när han träffar Eli blir det början på ett nytt liv. Han får en vän, men också möjlighet till revansch och frigörelse. Låt den rätte komma in är en svart och brutal historia och författaren har inte sparat på blodet, vilket annars varit vanligt i moderna vampyrberättelser. Samtidigt finns det en väg ur hopplösheten och det är med humor och värme som Oskar och Eli tillåts hitta den, utan att ge avkall på sina personligheter.
Efter omläsningen av Låt den rätte komma in, tog jag tillfället i akt att också läsa den novell som är en fortsättning på berättelsen; Låt de gamla drömmarna dö. Det blir nog lite mycket spoiler att skriva om den. Men jag kan säga så mycket att känslan från romanen fanns kvar och novellen gav historien om Oskar och Eli ytterligare en tvist!
Avdelning: Skräck Taggar: #vampyrer #recension
Kommentera
Henrik Elstad
Historikern
Tänk om Dracula fortfarande levde? Historikern handlar om den unga tjejen vars far (de båda namnges inte i boken) har forskat i legenden om Dracula. Boken är faderns berättelse till sin dotter om hur han en dag fick en kuslig bok med tomma sidor och ett träsnitt av en drake, med ordet Drakulya skrivet under. Hans handledare vid universitetet visar sig själv ha en likadan bok och har försökt hitta den sanna historien kring den medeltida tyrannen Vlad III Dracul ”Pålspetsaren”. Rossi försvinner under mystiska omständigheter och huvuddelen av berättelsen är faderns och Rossis dotter Helenas sökande efter honom.
Historikern är naturligtvis en gotisk skräckroman som tar upp den klassiska Draculalegenden. Den är emellertid mycket mer än så. Det är i första hand en kärleksförklaring till böcker (gärna gamla sådana) och historiens berättelser. Alla karaktärer i boken är mer eller mindre historiker även om de utger sig för att vara något annat. Mycket av handlingen utspelar sig också i bibliotek, gamla arkiv och på historiska platser. Därför är det samtidigt en mycket allmänbildande bok där läsaren kan lära sig mycket om medeltiden, östeuropa, kalla kriget m.m. För mig som gillar skräck, historia och böcker var läsupplevelsen mycket givande. Jag tror dock att många kan tycka att boken är lite seg emellanåt och de drygt 600 sidorna känns ibland lite väl många.
Under tiden som historien kring faderns och Helenas sökande efter Rossi och Draculas grav nystas upp för dottern, försvinner fadern till ett kloster i Pyrenéerna. Först är det fadern själv som berättar i samband med deras gemensamma resor och senare får dottern ta del av brev som han lämnat efter sig till henne. Dottern följer i sin fars fotspår och får under tiden reda på mer om sin egen historia och hur Helena blev hennes mamma för att sedan försvinna från familjen. Upplösningen är inte så överraskande men ändå en nagelbitare.
I inledningen ger författaren sken av att Historikern är en sann berättelse och det stämmer nog kring många av de historiska berättelserna och personerna. I vissa fall är boken uppbyggd som en mer populärvetenskaplig historisk redogörelse med samtida källor. Samtidigt ger hon subtila ledtrådar som gör att man förstår att kommentaren är ett sätt att kittla läsarens nyfikenhet. Naturligtvis är legenden kring Dracula och vampyrer bara skrönor och vidskepelse, eller?
Avdelning: Skräck Taggar: #vampyrer #Rumänien #recension
Kommentera
Henrik Elstad
True Blood-abstinens
Eftersom jag är mellan två säsonger av True Blood tänkte jag prova förlagan till TV-serien. Första delen om Sookie Stackhouse heter Död tills mörkret faller och handlar om hur hon träffar vampyren Bill Compton som har kommit tillbaka till Bon Temps. Vampyrerna har erkänts som medborgare i USA med samma rättigheter som helt levande människor. Samtidigt begås flera brutala mord på kvinnor som är kända "gaddälskare" och naturligtvis blir de vampyrer som finns i området misstänkta.
Sookie har en egen övernaturlig förmåga att läsa andras tankar. Själv ser hon förmågan mer som ett handikapp då hon får veta hur andra tänker, bl.a. om henne. Hon känner sig begränsad av detta. Därför är det en stor lättnad för henne när hon märker att hon inte kan "höra" Bills tankar. Det är en av anledningarna till att hon dras till honom. (Förutom då att han är en lång, mörkhårig snygging som gör henne knäsvag i bästa Harlequin-klass.)
Även om Charlaine Harris är snäppet bättre än mycket annat i genren vampyr-romans så botade det inte min abstinens. Jag tycker nog att karaktärerna och dialogerna funkar bättre i TV-serien. Nu stör jag mig mest på Sookie och Bill och det blir lite Twilight-känsla över läsandet, vilket inte är något positivt omdöme. Möjligen hade jag blivit lite mer fångad av mordgåtan om jag inte hade sett serien innan och nu visste vem mördaren var. Det är inte ofta som jag hellre ser filmen/TV-serien än läser boken, men i detta fallet är det nog så. Om ingen kan övertyga mig om att böckerna blir bättre skrivna så blir det nog inte mer läst om Sookie. Däremot ser jag fortfarande fram emot nästa säsong av True Blood, nu kanske ännu mer än tidigare!
Avdelning: Skräck Taggar: #vampyrer
Kommentera
Henrik Elstad
Om jag kunde drömma - Stephenie Meyer
Twilight-sagan är väl ganska allmänt bekant vid det här laget, vilket gör en ingående beskrivning av första delen "Om jag kunde drömma" överflödig. Bella träffar vampyren Edward när hon flyttar från sin mor i Phoenix och börjar på en skola i den småstad där hennes pappa är polischef. Ganska snabbt blir de förälskade och så inleds den svåra relationen mellan människa och vampyr. Denna utökade version inleds med ett kapitel där Edward på ett ganska brutalt sätt beskriver första mötet med Bella och hur det fullständigt förmörkar hans tillvaro. Det är väl höjdpunkten i denna bok som sedan likt ett vampyroffer förvandlas till något blekt och blodfattigt. Hur denna bok kan ha blivit en sådan enorm succé är ganska svårt att förstå. Visst är kombinationen vampyrspänning och ungdomlig romantik en säker kombination och det är en ungdomsbok, vilket kan betyda att jag är helt offside i sammanhanget. Jag har ändå mycket svårt att tro att detta skulle ha fångat mig ens i tonåren.
Själva historien är inte så mycket att klaga på, det är snarare det dåliga språket, de platta karaktärerna och den harlequin-stereotypa kärleken som stör mig. Varför måste Bella i varannan mening försöka hitta nya sätt att beskriva hur perfekt och vacker Edward är? Det är enkelspårigt och jag måste börja skumma i texten för att stå ut med "hans marmorlika hud", hans "honungsögon", denna "grekiska gud" osv...
Nu får jag skylla mig själv eftersom jag var varnad om hypen. De sunkiga könsrollerna och propagandan för avhållsamhet i Stephenie Meyers böcker har kritiserats av andra, liksom det bristande språket och sveket mot vampyrgenren. I senaste numret av Bif - Biblioteket i fokus finns en jämförelse mellan Twilights Bella och Sookie Stackhouse från True Blood som båda förälskar sig i en vampyr som försöker leva ett vanlig liv bland människor:
"En av de stora och avgörande skillnaderna mellan Sookie och Bella är att den förstnämnda är självständig och stark, men även betydligt mer mänsklig och mångfacetterad. (...) I striden mellan Sookie Stackhouse och Isabella Swan drar Sookie det klart längsta strået. Charlaine Harris har helt enkelt åstadkommit ett mer djupgående och komplext verk, där Stephenie Meyer i sin tur ofta är väldigt platt och vilar på ålderdomliga stereotyper.
Jag har inte läst böckerna om Sookie, men väl följt serien och kan bara hålla med om det ovan. Dessutom är det stor skillnad på spänningsmomentet, vilket troligen har att göra med att jag inte känner för personerna i Om jag kunde drömma. Inte ens när den dramatiska upplösningen drar igång känner jag några rysningar, vilket är det minsta man kan begära av en vampyrroman.
Avdelning: Ungdom Taggar: #vampyrer #recension
Kommentera
Anmäl textfel
