LitteraturMagazinets recension
av Bättre än världens bästa bok, Jonas Karner
Ingenting är omöjligt i fantasin
Marc Eastmond (text) och Jonas Karner (illustration) är båda verksamma i Göteborg och debuterar nu tillsammans med den rimmade bilderboken ”Bättre än världens bästa bok”, en bok om fantasins kraft som tar med läsarna på ett fartfyllt äventyr.
Loppan vill att pappa ska berätta en godnattsaga innan hon ska somna. Men hon vill inte att han ska läsa någon bok, hon vet ju redan hur alla slutar. Istället ber hon honom att själv hitta på en saga. Och äntligen får Loppan höra om ett riktigt, riktigt fantastiskt äventyr…
Snarare än ett mästerverk av text och bild i symbios är ”Bättre än världens bästa bok” faktiskt lite tvärtom. Den är småknarrig och krånglig och rimmen flyter inte alldeles enkelt ur den högläsande munnen. Det den däremot gör är att inspirera och välkomna. Både barn och medläsande vuxen får i ”Bättre än världens bästa bok” ta del av en rolig lek med ord, och en tankeväckande lek med verklighet. Och det är denna lek med verkligheten, denna uppmuntran att använda den egna fantasin istället för att förlita sig på böckernas värld, som gör boken så bra.
Det är något speciellt med böcker som gör att läsaren verkligen bjuds in i en ny värld och välkomnas där. ”Bättre än världens bästa bok” kan stå lutad mot sängbordet och tyckas enkel att glömma bort. Men sen träffar det svaga ljuset från nattlampans sken precis rätt och boken lyses upp och blir ofrånkomlig. En prinskrona, en krok istället för hand, trollkarlsstjärnor och en diamant skymtar och lockar. Eastmond och Karner jobbar ständigt med just detta, att bjuda in läsaren. Boken är till och med tillägnad till just ”dig”.
Det är alltså inte berättelsen i sig som tilltalar med ”Bättre än världens bästa bok”. Det är inte utförandet som glänser. Det är allt det andra som skiner, den bakomliggande tanken. Vi vet ju redan att böckernas värld nästintill är oändlig, men Eastmond och Karner påminner oss om att det är vår fantasi som skapar böckerna, och att fantasin faktiskt inte har någon begränsning alls.
Eastmond och Karner belyser möjligheterna som finns vid sagoberättande och nattande, de där som ofta dolts bakom en vardagsrutin och föräldrar med blytunga ögonlock. Det är enkelt att alltid läsa samma bok, eller kanske till och med ge barnet en surfplatta att roa sig med en stund. Eastmond och Karner uppmuntrar oss att, efter att vi läst ”Bättre än världens bästa bok”, utmana vanorna och skapa en egen berättelse. De utmanar oss att, åtminstone då och då, ge plats åt vår fantasi.
”Bättre än världens bästa bok” är en uppmuntran till både barn och vuxen att skapa någonting tillsammans. Det är en bok till ”dig”, direkt riktad till både barn och medläsande vuxen.
Mottagen: 22 mars 2017
Anmäl textfel
