LitteraturMagazinets recension
av Odjuret vaknar, Ola Lindholm
Fantasifull men medioker barnboksdebut
Medieprofilen Ola Lindholm debuterar som barnboksförfattare. "Odjuret vaknar" är en mörk barndomsskildring varvad med idylliska drömmar.
Ola Lindholm är välkänd i Sverige, men de senaste åren har det varit relativt tyst kring den etablerade tv-profilen. Lindholm har tidigare varit programledare för bland annat Wild Kids och Myror i brallan och har dessutom varit chefredaktör för Kamratposten. Nu tar Lindholm ett steg ut i ljuset igen med sin barnboksdebut "Odjuret vaknar", vars uppföljare är planerad att komma ut redan hösten 2016.
Den föräldralösa pojken Andy bor i källaren hos en känslokall fosterfamilj som både slår och skriker. När han en natt drömmer om ett fruktansvärt odjur med tusen vassa tänder, klor som knivar och brinnande ögon bestämmer han sig till sist för att rymma. På flykt träffar han familjen Angel som tar med honom till en avlägsen ö i havet och lär upp honom till drömfångare. Andys tidigare så mörka tillvaro är nu fylld av fantastiska varelser sprungna ur barns drömmar. Det är hans uppgift att fånga in och hjälpa allt från snälla paddofanter och kondor-hjortar till farliga mardrömsdjur. Det farligaste mardrömsdjuret av dem alla känner Andy igen från sin egen mardröm…
"Odjuret vaknar" är fantasifull, spännande och mångsidig. En mörk barndomsskildring varvas med idylliska drömmar och växer vidare till en fantasy fullpackad med äventyr. De unika illustrationerna tillsätter dessutom en mycket beaktansvärd aspekt till bokens helhet. Fantastik och verklighet förs effektivt ihop och resultatet blir en rafflande och idérik hybrid. Barnboksvärlden behöver fler böcker som utmanar genrekonventionerna, och Lindholms "Odjuret vaknar" nosar på att göra just detta.
Den idérikedom som skimrar i berättelsens grund lyser emellertid med sin frånvaro i språk likväl som karaktärer. Fjärilar i magen, knakande gäspningar och lönndörrar bakom bokhyllor är bara några av de utnötta klichéer som sätter ett barskt stopp för den fantasifullhet som är bokens grundsten. Därtill går det aldrig att riktigt känna karaktärernas personlighet lysa igenom i dialogen. Och jag undrar om olika personligheter ens finns där? Trots att det endast är ett fåtal karaktärer som ges plats tillåts inte läsaren lära känna någon utav dem. Det är synd, för annars hade det kunnat bli en riktigt frisk bok.
Med det sagt så tror jag likväl att "Odjuret vaknar" kommer tilltala många barn. Inte minst eftersom boken har marknadsförts både ihärdigt och effektivt. Det kommer sannolikt vara en riktigt populär bok hos barnet som nyligen fått upp det egna läsintresset. Att dra täcket över huvudet, läsa med hjälp av en ficklampa och försvinna in i berättelsen känns givet. Här får verkligheten ta ett steg tillbaka för en stund. Kanske är det här en mellanåldersbok för mellanläsaren, en övergångsbok som leder barnet in på läsandets fantastiska bana.
Det känns tydligt att Lindholm vill väldigt mycket med sin debutbok. "Odjuret vaknar" är full av försök att främja barnens fantasi och bringa drömmar till liv. Här finns dessutom ett viktigt ställningstagande kring vikten av barns psykiska välmående. För mig funkar det dock inte fullt ut. Jag hade velat se mer av det mesta och mindre av en del. Främst hade jag velat se ett större djup i karaktärerna. Boken är intressant och fantasifull, men också ganska medioker. Jag håller emellertid både tummar och tår för att allt detta ska ordna upp sig i den andra, och avslutande boken om Andy, för jag gillar berättelsen och jag gillar idén.
Mottagen: 15 mars 2016
Anmäl textfel
Läs mer ...
