Daniel Gunnarsson
Morgonstjärnan
Karl Ove Knausgård för osökt tankarna till bokserien ”Min kamp”. Den 6 delar långa självbiografiska boksviten har även blivit min kamp. När man har och ser alla delarna framför sig kan det lätt kännas lite övermäktigt att ta sig an. Så lång tid och mycket läsning som kommer att krävas. När man väl dessutom sätter igång vill man nog gärna läsa sviten i en följd, de sista fem då, eftersom jag redan läst den första vilken jag uppskattade. Nu blev det som så att jag istället valde att läsa hans senaste roman ”Morgonstjärnan”.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #kollektivroman #Norge
Kommentera
Johan Köhler
Recension: Plågad irrfärd ständigt aktuell
Hamsuns genombrottsroman är en av världslitteraturens stora klassiker. Faller den för åldersstrecket eller har ”Svält” fortfarande något att säga oss i tjugoförsta århundradet? Själv läser jag romanen för första gången och ångrar mig inte.
Oberoende av när boken skrevs eller utspelar sig fångar Hamsun med stor inlevelse ett människoöde med ständig aktualitet. Dåtidens vurm för klena nerver och feberyra finner nutida motsvarigheter i depression, utbrändhet, apati och allehanda diagnoser för psykisk ohälsa. Och fattigdom eller svält har vi ju
Avdelning: Klassiker Taggar: #recension #Norge #Oslo #nobelpristagare #inre monolog
Kommentera
Carolina Landin
Om en familj som "liksom är som en Grandiosapizza"
Pym är en rolig tjej som enligt sig själv har en totalt misslyckad familj (fast jag tycker den verkar ganska normal...). Hon har rätt lätt för att...tja, ska vi säga ”tänja på sanningen”? Och just den egenskapen brukar försätta henne i diverse jobbiga situationer med missnöjda lärare, arga föräldrar och en storasyster som mest verkar likna ett vandrande vulkanutbrott.
Avdelning: Barn Taggar: #recension #familj #skola #9-12 #Norge #högläsning
Kommentera
Carolina Landin
Upp till bevis för Harry Hole
Jag läser Harry Hole-deckarna i den ordning de skrevs, och har alltså mer eller mindre tragglat mig igenom Fladdermusmannen och Kackerlackorna. De har varit OK deckare men absolut inte mer. Men, hade jag hört och läst mig till, Hole blir så mycket bättre sen. Rödhake är alltså en av de där ”sen”-böckerna, och nu var det liksom upp till bevis.
Avdelning: Spänning Taggar: #deckare #Norge #andra världskriget #Oslo #Harry Hole #nynazism #recension
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
Carolina Landin
Men bibliotekarien – sitter du verkligen och läser om Isfolket?
Ja?
Men hur försvarar du det, du som är litteraturvetare och så där? Va? Vavava? Är inte det riktig skräplitteratur?
Jag behöver väl inte försvara vad jag läser! Om jag tycker om att läsa något och blir glad och förnöjd av att läsa det – då är det inget skräp. Då är det underhållning.
Avdelning: Feelgood Taggar: #nostalgi #erotik #historia #Sverige #Norge #magi #kärlek
Kommentera
/Visa 12 kommentarer
Nina Fries
Den norska paradoxen
Jag är i Oslo och får inte ihop det. Byggnaderna är ljusa och välskötta, vid Akers brygge nere i hamnen byggs det och byggs; stora blanka kontorshus med restauranger i botten. En badstrand avslutar mjukt det hela, "som ett Nordens Dubai". Staden är som en välmående katt som rullat ihop sig på sluttningarna ner mot fjorden.
Avdelning: Fakta Taggar: #Norge #nynazism
Kommentera
/Visa 4 kommentarer
Sebastian Lönnlöv
Fira sjuttonde maj!
Det är sjuttonde maj idag. Det vill säga, det är både Kristi Flygare, syttende maj och IDAHO (International Day Against Homophobia and Transphobia). Så varför inte fira med att idag börja läsa någon bok med koppling till någon av dagarna, t.ex. en norsk bok eller en bok med HBTQ-tema?
Själv väljer jag att börja läsa Henrik Ibsens "Rosmersholm" och Anna Brantings "Lena" - en bortglömd svensk klassiker från 1893 som ska ha någon form av homoerotik och det är jag helt klart nyfiken på. Ibsen är en gammal bekantskap som jag dock läst alltför lite av på sistone, trots att hans samlade verk står i min bokhylla.
Lust att haka på?
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Norge #HBTQ #klassiker
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Sebastian Lönnlöv
6 kortrecensioner
Tre systrar av Anton Tjechov innehåller allt jag tidigare har uppskattat i Körsbärsträden och nu vill ha när jag läser Tjechov. Tre systrar gör mig än mer övertygad om att jag och Tjechov är goda läsningsvänner. Måsen och Onkel Vanja hamnar högre upp på prio-listan. (läst i januari 2009)
Går vidare i världen av Leif Holmstrand är bra poesi. Inte himmelsvridande poesi, men bra poesi som jag är mycket glad över att ha läst. (läst i mars 2009)
The Tempest (Stormen) av William Shakespeare är ett väldigt bra exempel på att Shakespeare var en hemskt ojämn typ. Jag vill fortfarande läsa allt han skrivit, men detta är ingen pjäs som gör mig mer entusiastisk över ett sådant projekt. (läst i februari 2009)
Staden av Anna Branting är inte bra, men väldigt intressant. Jag har läst den andra, förkortade utgåvan inom ramen för en fördjupningskurs om sedlighet i 1800-talslitteratur. Staden utgavs 1901 och behandlar verkligen sedlighet, på ett ganska moraliserande sätt. Slutet känns väldigt plötsligt och inte alls särskilt relevant för berättelsen. Detta är möjligtvis ett givande tidsdokument, särskilt som Anna Branting - fru till Hjalmar - är så pass bortglömd, men någon tidsöverskridande klassiker är Staden i mina ögon inte alls. (läst i mars 2009)
Resa med lätt bagage av Tove Jansson är ytterligare en av Tove Janssons novellsamlingar som gör mig både illa berörd och upprymd. Mumintrollet i all ära, men varför så lite fokus på Tove Janssons novellistik och övriga vuxenlitteratur? (läst i april 2009)
Samhällets stöttor av Henrik Ibsen är ingen ny Et dukkehjem, men den tar upp ibsenska teman om sanning och idealism på ett sätt som känns givande att läsa inom ramen för Ibsens författarskap som helhet. Det är ingen bra ingång till Ibsen, men det är ett drama upplagt på intrigmässigt fulländat sätt. Klas Östergrens översättning flyter väl, men jag skulle hellre läsa originalet. (läst i maj 2009)
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #teater #pjäser #dramatik #Ryssland #Norge #klassiker #poesi #klassiska kvinnor #novellsamlingar
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Ari Behn – Trist som fan
Vilka passande titel! Varje annat namn på denna bok hade varit falsk marknadsföring. Min tanke när jag läste var hela tiden: Varför ska jag läsa det här? Vad vill författaren? Varför ägna tid åt dessa berättelser utan poäng, driv, intressant innehåll eller stilistisk skärpa? Det hade varit roligare att dammsuga.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #novellsamlingar #sågningar #Norge
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Läsrapport
Den gamle och havet är så sorglig att jag vill skrika, gny, kliva in i sidorna, eller kanske bara fly – jag vet inte vad. Samtidigt ger den litet samma känsla som Jonathan Livingstone Seagull. En filosofisk invit till att tolka, tänka. Här kommer isberget Hemingways stil verkligen till sin rätt, när han tillämpar sin speciella teknik utan att fördenskull försöka sudda bort vartenda spår av känsla. Sista sidan är läst, jag är livligt ledsen på ett ganska mysigt sätt.
Hedda Gabler var intressant (stark kvinnoroll, skärpt stilistik, välutmejslade karaktärer) och jag fortsätter absolut att digga Ibsen. Men vad är det med slutet, egentligen? Det verkar som om författaren helt enkelt har tröttnat. Bara några repliker till och pjäsen hade blivit ett mästerverk. Nu känner jag mig djupt besviken.
Den sextonde december vaknas Ett drömspel på Dramaten. Ser verkligen fram emot det. Tack Teresa för att jag får göra dig sällskap! Laddar upp med att läsa pjäsen och Till Damaskus, när jag ändå håller på. Minst sagt skumt! Fröken Julie är jag förälskad i sedan länge – vilken kraft!
Eftersom jag är synnerligen polygam i min inställning till böcker får Strindberg finna sig i att min uppmärksamhet är delad mellan honom, Bhagavad Gita, Much Ado about Nothing och en hel del annat. Hittills har han inte klagat.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #läsrapport #teater #klassiker #pjäser #dramatik #kortomaner #Norge #hyllning
Kommentera
Carolina Landin
Jag ska göra dig så lycklig
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #Norge #1960-tal #grannar #hemmafruar #hushåll #äktenskap #diskbänksrealism
Kommentera
Henrik Elstad
"Världens bästa kärleksroman"
Berättelsen om Kristin Lavransdotter är en romantrilogi som är vida spridd, inte minst eftersom författaren Sigrid Undset tilldelades nobelpriset tack vare den. Kortfattad genomgång av handlingen i de tre delarna finns i tidigare inlägg. Första delen, Brudkronan, var den som grep tag mest och gjorde att man ville fortsätta läsa. I andra delen Husfrun tycker jag att det blev ganska seg läsning, en hel del ältande som inte direkt förde handlingen framåt. Det tog sig igen till den tredje delen, Korset, då vissa avsnitt spännande och gripande. Sammanfattningsvis är det ett imponerande historiskt epos om medeltiden och naturligtvis är jag nöjd över att ha läst det. Prosan är ganska rak men med mycket detaljer och ett språk från början av 1900-talet som ska spegla ett medeltida språkbruk. Det gör läsningen lite trög emellanåt då man tappar tråden.
Kristin och Erlends kärlekshistoria är ganska klassisk om två unga människor som blir kära trots omgivningens uppfattning om vad som är lämpligt. De lever i ett medeltida samhälle som är väldigt patriarkalt präglat. Äktenskap är ett affärsavtal mellan män för att skaffa sig tillgångar och kärlek har inte så stor plats. När Kristin väljer att svika den man hon blivit utsedd att gifta sig med, går hon över gränsen för vad som förväntas av henne. Samtidigt visar Undset att det parallellt med de medeltida reglerna fanns en pragmatism i synen på att många sökte sig kärlek vid sidan om. Kristin lyckas övertyga sin far om det rätta i att vara med Erlend. Genom hela historien skildras de begränsningar som samhället sätter upp för kvinnors frihet i första hand. Men även männen begränsas av detta då Undset låter Erlend grubbla mycket över sin roll som make och far och hur han förväntas uppträda. I mitten av 1950-talet utsågs Kristin Lavransdotter till Världens bästa kärleksroman och när den gavs ut var den en ganska radikal skildring av kärlek och sexualitet.
Som historiskt intresserad är boken en intressant skildring av medeltiden som är något av en favoritepok. Även om en del säkert skulle ha invändningar mot vissa inslag, t.ex. en del nationalistiska föreställningar, är den historiska skildringen riktigt skarp. Det är en fantastisk insyn i medeltida familjeliv, religion, rättsskipning, politik m.m. som man får. Undset har varit väldigt noggrann med historiska detaljer och 1300-talet blir otroligt levande. Inte minst religionens stora inflytande över människornas val och samhällets regler och normer blir väldigt tydligt.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #historisk roman #Norge #recension #Nobelpriset
Kommentera
Henrik Elstad
Fångad av Varulven
På Venhaug bor Felicia Ormstad med sin man Jan Venhaug. Dessutom har hon ett förhållande med Erling Vik som är författare. Erlings barn utom äktenskapet, Julie, bor också på Venhaug med Felicia och Jan som fosterförfäldrar. Felicia, Erling och Jan lever i ett öppet förhållande som alla tre är bekväma med och det råder ingen svartsjuka dem emellan. I efterkrigstidens Norge finns det många sår inom och mellan människorna som fortfarande ska ha tid att läka. I motsats till Venhaug där förnuft och tolerans råder finns en värld utanför där svartsjuka och inskränkthet ofta tillåts förstöra människor och samhälle. Varulven går bredvid oss alla och hotar att förgöra oss om vi inte lyckas fånga den och övervinna de negativa känslor som kan leda till bitterhet, avund och sinnessjukdom.
Det är Erling som säger sig ha sett Varulven i ögonen och lyckats kontrollera den. Han upplever ibland sinnestillstånd på en plats som inte tillhör den verkliga världen, men som har gett honom insikter. Kanske är det en tolkning av Platons idévärld som Sandemose vill ge. Han kallar denna plats för Erlingvik. Med Felicia kan han få den balans som han inte funnit tidigare med andra kvinnor som passerat i hans liv. Mycket av boken handlar om människans identitet, hur den påverkas av erfarenheter och samhället och att delar av ens personlighet också ligger gömd. Det är också reflektioner kring livsåskådning, religion mm:
"Den säkraste vägen till att få leva ett liv sådant vi önskar, är att vi medger andra samma rätt - och minns det noga var gång vi själva tar den. Detta kräver en oavbruten inre vakthållning för att vi har så svårt att låta andra leva som de vill. Vi har en mörk drift som vill driva oss att påtvinga andra våra åsikter, våra lustar, våra erfarenheter, säkert för att vi (vilket i och för sig är mycket förståndigt) inte är alltför säkra på oss själva."
Felicia som står för ljus, klokhet och värme är mycket medveten om underjordens lockelser, vilket hon inte minst upplever i sitt växthus där hon gärna klär av sig och låter sig betittas av trädgårdsmästaren Tom. Varulven är frigjord i sin beskrivning av sexualitet och bör väl ha varit ganska radikal när den gavs ut på 1950-talet. Vid flera tillfällen diskuteras manligt och kvinnligt i feministiska termer som jag inte förknippar med den tiden. Jag tolkar boken som en reaktion på hur det även i ett demokratiskt samhälle utövas kontroll över människors leverne och vilka metoder som används för det.
Varulven är en originell berättelse som lever kvar efteråt. Tyvärr tyckte jag att den i vissa stycken var lite tröglöst, vilket inverkade på läsupplevelsen. Men det är ändå ett storslaget verk om kärlek, identitet och livsåskådning. Det är i alla högsta grad en politisk berättelse som har mycket att säga även nu.
Med Varulven har jag avverkat ännu en bok på min lista med nordisk läsning för 2012. Än så länge har det varit mycket trevliga läsupplevelser!
Avdelning: Klassiker Taggar: #Norge #recension
Kommentera
Anmäl textfel
Aktuella recensioner
Bläddervänligt om världens hästraser
Recension: Fakta om hästar och ponnyer : Lär dig allt om världens hästraser av Kritika Gupta
Zelenskyj och den ryska propagandan
Recension: Spelaren : Volodymyr Zelenskyj och kriget i Ukraina av Simon Shuster
Kan vi lära av historien?
Recension: En tid för krig : Europas väg mot storkonflikt 1939 och 2022 av Wilhelm Agrell
Berättelse om en hjälte
Recension: Hand i hand med barnen till Treblinka : Berättelsen om Janusz Korczak av Margit Silberstein
