Daniel Gunnarsson
The Queen's Gambit
Det är nog många av er, precis som jag själv, vilka har njutit av miniserien ”The Queen’s Gambit”. Denna Netflix-serie blev en framgång världen över så också i Sverige. Själv har jag dock svårt för att läsa en bok efter det att jag sett den som film eller tv-serie. Jag bestämde mig därför att läsa boken först innan jag såg serien. Det är ett beslut som jag inte ångrar. Om TV-serien var bra så kan jag redan nu avslöja att boken av Walter Tevis var så mycket bättre.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #schack #missbruk
Kommentera
Mattias Lönnebo
Frossa i böcker och frossa i godis
Ibland har jag undrat om inte två lustfyllda upplevelser: att läsa och att äta godis passar ihop? Det var framförallt när jag var tonåring som jag med nöje läste en spännande bok (helst science fiction) och samtidigt proppade i mig godis, gärna i sängen. Var det ett missbruk?
Avdelning: Taggar: #godis #läsning #missbruk #frosseri #socker
Kommentera
Maria Sidén
Recension- April anhörigsverige
Först kommer Alakoskis bok "Oktober i Fattigsverige", sedan kommer "April i Anhörigsverige". Släktskapet är slående även om temats fokus skiljer sig lite, nu tar den skygge anhörige mer plats. Alakoskis erfarenheter av ett socialt och ekonomiskt utanförskap blandas med affektfullt resonerande kring fakta och statistik.
”Några av oss kunde andas ut när vårsolen kom. April en slags vilomånad mellan rusen.” / April i Anhörigsverige
För mig handlade boken om mig om oss alla som inte levt ett eget liv. I skuggan av någon annans behov. Tills vi inte längre vet vad vi vill. Vem jag är? Vem jag var? Jag vet inte...Den som skriker högst, den finns mest. Också vi som går undan, försiktigt, avvaktande. Vi som fixar det den som skriker vill ha. Tills vi glömmer bort oss själva och vad det var vi ville. För visst måste det vara någonting? Det var nog någonting jag ville. Men jag har glömt. Men jag tror det kommer tillbaka. Sakta men säkert tar jag tillbaks mig själv från dig.
Alakoski skriver i dagboksform. Alakoski iakttar, reflekterar och delger sitt nu och sitt då. Den hon var och den hon är. Påverkad av sitt förflutna men inte besegrad. Ibland gör det fysiskt ont i mig när jag läser boken. Känslorna flödar från första sidan. Kanske kommer strömmen av undertryckta känslor som anhörig. För som anhöriga står du inte i rampljuset. Det gör den andre, den som super, knarkar eller gått in i väggen. Men nu tar hon plats, för sig själv och oss andra som väntat på vår tur att leva. Hon skriver i Vi form och påtalar att de anhöriga finns och är många, hon ger dem kraften tillbaka med sitt Vi.
Politiska uttalanden uppblandas med heta känslor tills det är en salig röra. Abstrakt men ack så glasklart. Hon är argumenterar klockrent för sin sak, om missbrukarvård och den obefintliga anhörigas plats i det hela. Den medberoende, inte en klinisk diagnos, utan framkommen i samband med tolvstegsmodellen och Anonyma alkoholister. Den förklarar hur det är att vara anhörig, skammen, skulden och allt däremellan. Alakoski visar upp de sociala strukturer, maktrelationerna vilka påverkar missbrukaren och självklart den medberoende....Ibland spyr hon galla mot medelklassen. Mot makthavare och ja, rätt många faktiskt. Det är bra, det kan behövas.
”Hur berättar jag berättelsen om Petit France för er? Utan att ni, som födda är in i medelklassen, ska känna er som vita kränkta män?” //April anhörigsverige, Susanna Alakoski
Avdelning: Taggar: #missbruk #missbruksvård #utanförskap #anhörig #dagbok #biografi #maktstruktur #medberoende #socialastrukturer
Kommentera
Arga Bibliotekstanten
Nykter kille - nykter tröja
En vädjan inför Folknykterhetens dag i morgon: Rädda alla oskyldiga tröjor som dras ner i alkoträsket av supiga ägare.
Arga i repris
Taggar: #stickbeskrivning #särskrivning #alkoholmissbruk
Kommentera
Mikael Rapp
Januarimörker, detektiver och missbruk
I De fyras tecken börjar romanen med en beskrivning, och en bitter sådan, av Doktor Watson där han berättar hur Sherlock Holmes i ren tristess injicerar sig själv med kokain. Jag drar nu en mindre smickrande parallell till mig själv, nyankommen till Stockholm. Jag ska nu tillbringa en längre period här än sedan jag flyttade ifrån huvudstaden. Och utöver det jobb jag får utföra här på Litteraturmagazinet (stay tuned) har jag tagit till den litterära flaskan med en smak jag sällan provat på; deckare i form av renaste Arthur Conan Doyle.
Det är berusande och Jag slukar det alldeles för snabbt. Kommer överdosera. Men Jag har fastnat som en ung och dum tonåring som tyckte att Da Vinci Koden var "hur intressant som helst". Mitt förråd har dock tagit slut och om jag bara kan undvika att gå ut idag kanske jag kan klara mig... Kanske...
Avdelning: Klassiker Taggar: #deckare #detektiver #missbruk
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
A Long Day's Journey Into Night
Jag gillar dramatik och jag är van vid att dramer brukar kunna vara tämligen tragiska. Ändå blir jag totalgolvad av Eugene O'Neills "Long Day's Journey Into Night", eller på svenska: "Lång dags färd mot natt." Det här är en väldigt omfångsrik pjäs och den är inte munter någonstans. Ändå finns det en mörk magi som håller mig fången vid sidorna och händelseförloppet.
Avdelning: Klassiker Taggar: #klassiker #dramatik #teater #pjäser #familj #missbruk #tragedi
Kommentera
Nina Ruthström
Barnen som inte vill gå hem
Jag lyssnade till Morgan Allings vinterprat häromdagen. Han berättade om sin jobbiga uppväxt med alkoholiserade och missbrukande människor i sin omedelbara närhet. En dag fick han följa med en kompis hem efter skolan, det visade sig att även hennes föräldrar var alkoholiserade. Det hade han aldrig kunnat gissa! (Underbara Morgan! Lyssna på honom tycker jag.)
Det är vanligare med alkoholiserade föräldrar än vad en kan tro. I Sverige antas ca 10 % av befolkningen vara alkoholister, alltså 900.000 människor. Hälften av dem har ett barn vilket gör att nästan en halv miljon barn har en missbrukande förälder. Barn fulla av skam och skuld, som tror att det är bara hemma hos dem som flaskorna ligger i drivor och persiennerna är neddragna dygnet runt. Barn som är ledsna på ögonen, människor omkring kanske anar men vet inte säkert varför.
Därför är boken "Vill inte gå hem" så oerhört viktig. Den är skriven av Therese Hercules f.d. alkoholist och tablettmissbrukare som själv hade tre barn då hon la in sig på behandlingshem. Den riktar sig till alla barn i åldrarna 7-9 år med syfte att öka förståelsen för vad alkoholism är och hur det kan se ut i en alldeles vanlig familj.
Det är en gullig historia om bästa vännerna Totta och Lulle som leker varje dag, men helst inte hemma hos Totta. Ibland vill inte Totta skratta hur Lulle än fånar sig, och han förstår att något tynger henne men inte vad.
Ur ett genusperspektiv får boken klart godkänt då barnen har en kompisrelation (och faktiskt inte blir kära) samt att vi får se en pappa städa.
Böcker är ju helt fantastiska på det sättet att vi kan läsa och känna igen oss, få veta att vi är inte ensamma och ta del av information. Som att det är aldrig barnets fel. Alkoholism är en ganska vanlig men farlig sjukdom som drabbar småbarnsföräldrar lika ofta som A-lagarna på bänken.
Den här boken ska diskuteras tillsammans med vuxen. Att prata om saker minskar tabun och det är kanske det viktigaste i denna fråga. Författaren menar att det viktigaste av allt är att vuxna som jobbar med och träffar de ledsna barnen, ska se och höra. Inte nonchalera problemet. Det är förmodligen inte helt lätt, men boken kan vara till god hjälp tror jag.
Tänk om barnet Morgan hade kunnat läsa den här boken och fått veta att han var inte ensam och det var inte hans fel.
Avdelning: Barn Taggar: #alkoholism #missbruk #uppväxt
Kommentera
Anmäl textfel
