Daniel Gunnarsson
Topekaskolan
Jag har nu läst Ben Lerners ”Topekaskolan” och det var en upplevelse. Inte för handlingen skull utan mer på grund av prosan. ”Topekaskolan” är den typ av bok som det är svårt att riktigt säga vad den handlande om men som man verkligen sugs in i. Det är med andra ord inte en bok som leder från A till B, inte heller är den som en kriminalroman där man följer ett fall till dess upplösning. Här kommer vi mer direkt in i en familj och får följa själva familjemedlemmarnas liv och vardag. När vi väl har bekantat oss med dem och förstår dem bättre så är boken slut.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #familjerelationer #uppväxtskildring
Daniel Gunnarsson
Min vän Dahmer
Nu var det i och för sig inte så längesedan jag vurmade för grafiska romaner men jag måste likväl göra det igen efter att ha läst ”Min vän Dahmer” av Derf Backderf. Vilket otroligt starkt bildspråk, vilken fantastisk berättelse och vilken mörk uppväxtskildring. När Derf Backderf tar på sig att skriva ned sina upplevelser av Jeffrey Dahmers tragiska uppväxt blir det sprängstoff som ingen kan vara oberörd inför.
Avdelning: Serier Taggar: #recension #grafisk roman #uppväxtskildring
Daniel Gunnarsson
Mellan dem
Richard Ford är för mig en av nutidens stora betraktare av det amerikanska samhället och den amerikanska vardagen. Det är med stor skärpa han bevittnar och beskriver skeenden och förändringar. Det gör han både ur ett aggregerat perspektiv, såväl som från den enskilde individen. Denna gång har han valt att beskriva något som ligger honom mycket närmare, nämligen sina föräldrar och sin egen uppväxt.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #uppväxtskildring #Richard Ford
Mats Strandberg
När man inte älskar en bok man "borde" älska
Läser just nu Ray Bradburys fantasy/skräck-klassiker Something Wicked This Way Comes (Oktoberfolket på svenska) från 1962. Det handlar om uppväxt, om ont och gott, om vänskap och familj och småstadsliv och en mystisk cirkus, med magiska karuseller och allt. Jag gillar alla de här ingredienserna. Det är en bok som influerat Stephen King och Neil Gaiman. Som kallats stilbildande klassiker. Den måste ha påverkat Erin Morgenstern när hon skrev Nattens cirkus, en av mina favoritböcker från de senaste åren. Allt med den här boken liksom skriker att jag borde älska den. Men JAG ÄLSKAR DEN INTE. Jag gillar den inte ens särskilt mycket, förutom i korta glimtar. Det känns helt obegripligt, nästan orättvist, som om boken stänger mig ute. Så jag tragglar mig envist vidare, trots enormt motstånd.
Avdelning: Fantastik Taggar: #skräck #fantasy #uppväxtskildring
Carolina Landin
Om att gå i sin pappas fotspår
Att leka kurragömma med sin pappa är helt omöjligt om man som Dödis har Döden till pappa. Döden hittar dig nämligen alltid, och vet alltid vad du tänker på och vad du ska göra. Och inte heller vill Döden spela schack med sin son: ”Jag spelar inte schack, sa han. Inte längre. Tro mig, det är bäst så.” Däremot spelar han gärna kort, kinaschack, krocket, boule och biljard. Och Monopol. I många timmar kan de spela Monopol, eftersom pappa Döden har all tid i världen när han inte är på jobbet.
Avdelning: Barn Taggar: #döden #uppväxtskildring #föräldrar #ensamhet #högläsning #9-12 #recension
Carolina Landin
Om man blir ensam kvar i världen, och bara är tretton år
Att börja läsa den här boken är som att få ett slag mitt i magen. Hedvig springer ifrån sin familj som alla har dött i en mystisk feber. Hon var den enda som inte fick feber, och hon försökte sköta om dem. En liten trettonårig tjej som förtvivlat försöker sköta om sina föräldrar och sin lille bror när de är dödligt sjuka. Springer med vatten till dem, hämtar huvudvärkstabletter, försöker ringa 112 men det bara tutar upptaget. Hon gråter och kämpar. Men de dör och hon har inte kunnat göra ett enda dugg för att förhindra det.
Avdelning: Ungdom Taggar: #dystopi #överlevnad #vänskap #uppväxtskildring #recension
Carolina Landin
Är det sådan man måste vara? Måla graffiti och säga elaka saker?
Andreas blir inte klok på Alicia. När han har sällskap med henne till skolan – då är hon en slags Alicia, en man kan prata med om allt. Precis när de kommer fram till skolan så smiter hon alltid ifrån honom så att ingen ser att de kommer tillsammans, och så skyndar hon sig in på skolans toa och sminkar sig lite, och så har hon blivit Skol-Alicia. Skol-Alicia hänger med Ida och Olivia och behandlar Andreas som luft. Sen finns det en annan Alicia också, hon som är hemma hos Andreas och pratar med hans föräldrar vid middagsbordet och är artig och trevlig. Föräldra-Alicia. Och så finns det en osminkad Kompis-Alicia också, som man kan spela PS3 med. Och en uppklädd-till-tänderna Disco-Alicia. Hon är duktig på att dansa, hon. Men det Andreas undrar är vilken av alla Aliciorna som är den riktiga? Och varför hon inte kan vara den personen hela tiden?
Avdelning: Barn Taggar: #tonåring #vänskap #uppväxtskildring #mellanstadiet #kärlek #mobbning #9-12 #recension
Carolina Landin
Vi måste sluta ses på det här sättet
Det jag gillar mest med den här boken är det delade berättarperspektivet: vartannat kapitel berättas ur Hannas synvinkel, vartannat ur Jens. Jag har alltid tyckt om böcker med olika berättarperspektiv, men när det handlar om en kärlekshistoria blir det alldeles extra perfekt. Vad tänkte han när hon sa så? Har hon magen lika full av lyckopirr som han? När jag själv var i tonåren läste jag två böcker som jag fullständigt älskade och läste flera, flera gånger: Förbjudet hette den första och Tillåtet hette fortsättningen. De handlade om Karl-Ludvig och Johanna som blev kära i varandra, och det var mycket beröring, blickar, pirr och spänning. De var skrivna av Hans-Eric Hellberg och Elvira Birgitta Holm tillsammans, och de skrev vartannat kapitel (Hellberg om Johanna och Holm om Karl-Ludvig, jag gillade kapitlen om Johanna bäst minns jag). Det som gjorde dessa böckerna så himla bra var just det där att berättarperspektivet växlade mellan Johanna och Karl-Ludvig - och det är precis så det blir här med Vi måste sluta ses på det här sättet. Jag blir inte jätteimpad av deras kärleksstory (mer av deras dialoger) eller av dem själva heller - men just växlandet mellan vad de upplever gör det här till en riktigt bra bok ändå.
Avdelning: Ungdom Taggar: #uppväxtskildring #kärlek #vänskap #gymnasiet #15-20 #unga vuxna #recension
Linda Odén
Livet är komplicerat
Det är spännande att läsa debutböcker och när de utspelar sig i Göteborg är det extra spännande. Valle Wigers skriver om pojke, som blir en ung man och hans uppväxt i staden som också är min.
1994 var jag mycket på Kompaniet i Göteborg. I baren hängde bröderna Birro, en trappa ner gjorde Broder Daniel några tidiga spelningar och på dansgolvet dansades det till Blur. Där hängde också Adam med kompisarna Olof och Erik. Eller det gjorde han självklart inte, för Adam finns bara i boken Godnatt, oktober. Men kanske var Valle Wigers där. Förhoppningsvis lite nyktrare än Adam.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #uppväxtskildring #alkoholism #Göteborg #debutant #recension
Daniel Gunnarsson
Min kamp
Första delen i Karl Ove Knausgårds mastodontverk läst. Introvert, personlig, välskriven och realistisk. Kanske inte den bästa "feelgood" läsningen utan snarare läsning som berikar och skapar funderingar. Faderskap, uppväxt och familjerelationer genomsyrar boken. Läsvärd, jag kommer att läsa de andra delarna efterhand. Totalt rör det sig om ca 3 000 sidor... Svaga 4 DG!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #uppväxtskildring #faderskap
Carolina Landin
Toro! Toro!
En liten pojke har råkat krossa en glasruta med en inte så välriktad fotbollsspark och sitter ledsen på sitt rum för att mamman har skällt på honom. Då kommer hans farfar insmygande för att trösta, och pojken frågar honom om "det allra värsta han någonsin gjorde" när han var barn. Och farfar vet direkt vilket som var det allra värsta. Det är den berättelsen vi får höra, och förflyttas tillbaka till Spanien på 1930-talet.
Avdelning: Barn Taggar: #7-9 #9-12 #högläsning #Spanien #tjurfäktning #inbördeskrig #1930-tal #krig #uppväxtskildring #recension
Anmäl textfel