Daniel Gunnarsson
Kimya
Här i Jönköping har vi numera två kända svenska SF-författare nämligen Eva Holmquist samt relativt nyinflyttade, återvändande, Oskar Källner. Båda har ett gediget författarskap bakom sig med flertalet noveller och romaner. Eva dessutom som faktaboksförfattare. Men det är inte bara deras författarskap som är intressant utan de båda har även stort inflytande genom dels förlagsverksamhet men också deltagande i omfattande nätverk inom genren, vilken de verkligen brinner för. Denna gång kommer det handla om Eva Holmquists senaste roman ”Kimya”, vilken är den första delen i serien om Fyrstaden. Oskar Källners och Karl Johanssons serie Imperiets arvingar ber jag att få återkomma till lite längre fram i vinter.
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #fantastik #dystopi
Kommentera
Daniel Gunnarsson
Den söndrade jorden
När man läser om en ny trilogi som av The Guardian benämns som en gåva till vår kultur samt att alla de ingående delarna tre år i rad tilldelats Hugo Award, då väcks alla cylindrar till liv. Kan det verkligen vara så bra, frågar jag mig? Det måste jag naturligtvis ta reda på och beställde recensionsexemplar från Norstedts. Här kommer nu mitt utlåtande.
Avdelning: Fantastik Taggar: #recension #dystopi
Kommentera
Daniel Gunnarsson
Förrädarens guld
Tom och Hester lämnar den vandrande staden London i förödelse bakom sig. Återigen är kampen för att överleva dagen hård och strävsam samtidigt som fiendena är många. En dag tvingas de nödlanda på isstaden Anhorage, en stad som inte är vad den en gång var. Någonstans i staden finns något eller någon som inte borde vara där.
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #dystopi
Kommentera
Daniel Gunnarsson
De vandrande städerna
Just nu går det en film på svenska biografer som heter Mortal Engines regisserad av självaste Peter Jackson. Förlagan till filmen är en bok av Philip Reeve skriven redan 2001. Jag talar såklart om boken ”De vandrande städerna” vilken är den första delen i serien Mortal Engines. I samband med lanseringen av filmen har boken åter igen publicerats på svenska av förlaget B Wahlströms (ursprungligen utgiven 2006 på Natur och Kultur).
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #dystopi
Kommentera
Daniel Gunnarsson
Swedavien
Jag måste göra ett erkännande. Jag är ganska svag för dystopier. Ni som följer mig på min blogg har säkert märkt att det blivit en hel del av den varan de senaste åren. Nu har det blivit dags för ytterligare en, nämligen ”Swedavien” av Johanna Juneke. Denna gång befinner vi oss i en ganska så nära framtid här i Sverige. Skillnaden är att vi inte lever så som vi gör idag. Vi har istället blivit till maskiner eller snarare robotar i tjänst till en styrande maktelit. Hur har det kunnat gå så fel?
Avdelning: Fantastik Taggar: #recension #dystopi
Kommentera
Maria Sidén
Recension av Tjänarinnans berättelse
Orginaltitel The handsmaids tale översatt av Maria Ekman
Jag har syndat grovt. För det första såg jag tv-serien före jag läste boken. Sedan hade jag en inre konflikt, jag var faktiskt inte sugen på att läsa boken..Jag hade ju sett den! Annars ser jag litteratur och film som två kompletterande konstformer, som för mig innebär en chans att exempelvis få ännu mer av min älskade Harry potter och hans värld.
Trots dessa låga förväntningar satte Atwood djupa spår i tankebanorna och känslorna var många, men den största var en rädsla för framtiden. Boken är inte lång, inte direkt svårläst, men den som blir lämnad oberörd och obekymrad bör låta sig undersökas...Framförallt är boken riktigt, riktigt bra. Men så är den ju skriven också skriven av Atwood, en av de kvinnor som hänförde världen när de klev in i männens och sci-fi litteraturens värld på 1970-talet.
Tjänarinnans berättelse för oss till en nära framtid. I denna dystopiska framtid i USA någonstans får vi genom tjänarinnan Ofred ta del av både före och efter samhället tagits över av religiösa extremister i ett patristiskt samhälle. Utåt sett var syftet ädelt, att kvinnorna skulle skyddas, mot de ökande våldtäkterna och våldet. Men en dag kunde Offred inte ta ut pengar, hennes konto var stängt. Hon fick sparken från sitt jobb. Makthavarna tillåter plötsligt inte kvinnor att göra mycket, varken utbilda sig eller ens läsa böcker. Kvinnor som begått brott tidigare, såsom föda barn utanför äktenskapet fångas, de fruktsamma får likt Ofred tjäna som avelssto i finare familjer.
Tjänarinnan, Offred tillhör dem i samhället som fortfarande kan vara fertila, hon är en av de kvinnor som placeras hos en anförare och dennes hustru. De utför en ritual för fruktbarheten inspirerad av en berättelse ur gamla testamentet, anföraren försöker göra offred gravid, hustrun sitter bakom Offred under samlaget (offred vill dock inte kalla det ett samlag). Även vid födseln betraktas tjänarinnan som ett verktyg och hustrun medverkar genom att imitera processen...
Samhället blir hjärntvättat, att det sjunkande födslotalet beror ett syndigt leverne av kvinnan, fri abort och sexuellt överförda sjukdomar. En radioaktiv katastrof har dock gjort många sterila, att männen också lider av infertilitet nämner du inte om du inte vill bli bokstavligt talat ,upphängd på en vägg, för att statuera exempel, för illojalitet mot staten. Staten har ögon överallt. Offred upprepar lydigt böner och svarar sina arbetsgivare artigt. Men inom sig gör tankarna revolt.
Hon plågas av minnen från sitt förra liv, sin man och dotter. En dag öppnas en möjlighet till bättre tider...
Boken påverkade mig mycket mer än jag trott. Jag läste den samtidigt som diskussioner i sociala medier kring #metoo uppkom. Där kvinnor solidariskt med en status #metoo talar om att de också utsatts för sexuella övergrepp.
Tankarna snurrade...Vi lever ju också männens värld, det är jag väl medveten om. Så fort det händer något såsom krig, miljökatastrofer.. i världen, då drabbas kvinnorna värst. Sverige är/skulle inte vara ett undantag. Vi har redan surrogatmödrar och sämre rättigheter för kvinnor, vem vet vad som kan vara nästa steg...
När Atwood skrev boken tänkte hon på 1600-talets puritanska och häxprocessande nybyggare i New England, men även på hur snabbt länder som Iran och Afghanistan några år tidigare hade tagit ifrån kvinnor deras rättigheter... I en intervju med tidningen Haaretz säger hon "Demokratin är skör, Vi tenderar att ta dess beständighet för given. Och särskilt skör är den för kvinnor." Hon är även orolig över de vad de konservativa ägnar sig åt, ledda av Donald Trump. Hon menar att kvinnor och barn kommer att fara illa. Abortlagstiftningen är allvarligt hotad. Det är ju ett av inslagen i hennes bok.
Jag somnar oroligt i natt och hoppas att Tjänarinnans berättelse är en fiktion och inte en förutsägelse...
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: ##metoo #sci-fi #hbo #bok serie #dystopi #patristiskt #patriark #religösa extremister #fertil #radioaktiv kattastrof #fri abbort #trump #iran #afghanistan #Abortlagstiftningen
Kommentera
Daniel Gunnarsson
Minnet av vatten
Finska författare är inte vardagsmat för mig. Naturligtvis har författare som Väinö Linna, Kjell Westö samt Kari Hotakainen lästs av mig under senare tid. Att nu då få skriva om en ung finska, Emmi Itäranta, som debuterar med en ungdomsroman av dystopisk karaktär känns minst sagt spännande.
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #dystopi
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Lena Köster
Enastående Krister Gustavsson!
En av årets märkligaste böcker. En sån man kommer att komma tillbaka till. Roman? Nja. "Eldstekel" borde ha en annan genrebeteckning. Om det alls är nödvändigt. Uppsalaförfattaren Krister Gustavsson får i alla händelser fem läslusar av fem för sin senaste bok.
En läslus flera läslusar, kan vi enas om det?
Och roman, hur definierar vi en roman? Ska den inte ha en sammanhållen handling, vara en längre berättelse på prosa?
Krister Gustavssons bok är på prosa. berättelsen, om man kan tala om en sådan, är uppdelad i kortare avsnitt ,numrerade,utan begriplig ordning, med fem siffror typ 3.623.1. Åtminstone ser jag inget samband mellan de olika numreringarna. Kanske är det ett chiffer, kanske något som ska skapa en viss känsla, en illusion av någon form av ordning. En dystopisk bokföring?
Textavsnitten verkar inte heller hänga ihop så värst. Eller om det är jag som inte förstår. Jag älskar att inte förstå direkt!
Vem berättar? Är det jag, han eller hon och vilka är i så fall berättarna? Och vad är det de berättar?
Kärleksmöten, sexlekar, rådjur, mediciner, döden där aktiemäklare och politiker dansar sin dödsdans i slöjor av eld i det nya rättvisa samhället.
Aha, det är en dystopi! Åtminstone i vissa texter. I andra är det här och nu, inuti någon som kunde vara jag eller du. Antagligen lever vi redan i det dystopiska samhället fast vi inte vill tro det. Kanske är det det som Krister Gustavsson berättar: att våra tillkortakommanden, ångestar och meningslösheter är vad som bygger det omänskliga framtidssamhället. Samtidigt som glimtarna av kärlek och insikt motarbetar bygget.
Jag vet som sagt inte. Konstaterar att det är en kompakt bok, drygt 200 sidor text liksom utsliten ur författarens persona och kanske rentav person. Text som ofta drabbar i sin nakenhet, som får mig att känna mig avslöjad. Det kunde vara jag...
Man kan läsa boken lite hur som helst, behöver inte börja med den första texten om möjligheten till två års frihet från ansvar och sedan euthanasi. Samtidigt går det inte att låta bli. Det skrämmande lockar, som alltid. Men när man väl läst boken, kan man gå tillbaka till de avsnitt man har markerat (tro mig, man markerar!) och läsa dem igen. Direkt eller om tjugo år.
Det här är inte en roman att lämna till loppis när den är färdidgläst. Det är en bok att behålla för framtida läsningar. En bok som kanske säger mer om Sverige i dag än den samtida läsaren begriper. Skriven på en oklanderligt korrekt och stillsam prosa.
Enastående, om nån frågar mig.
PS Eldstekel är utgiven på Lejd. Gustavssons två senaste böcker är diktsamlingen" Andningsbok. Landskapasbok" 2013 och essäboken "Vindbro" 2010.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #dystopi #roman #dödsdans #sexlekar #euthanasi #ursprung #ljushastighet #blod
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Daniel Gunnarsson
Enda vägen
Så var det åter dags för en serie som nått sitt slut. Denna gång är det trilogin om Systemet av Anna Jakobsson Lund som avslutas med ”Enda Vägen”. De två första delarna ”Tredje principen” och ”Aldrig ensamma” var väldigt bra och tog mig med storm. Tidigare hade jag bara läst noveller av Anna Jakobsson Lund men hon visade sig klara av detta dystopiska världsbygge med bravur. Håller hon ihop storyn hela vägen fram till slutet? Ja, om du läser vidare så skall du få svar på den frågan.
Avdelning: Fantastik Taggar: #recension #dystopi
Kommentera
Daniel Gunnarsson
King's Hope
Hans Olsson, driver egna förlaget Zakuli, är för mig främst känd som novellist. Förvisso har han även givit ut en fantasytrilogi, ”Elementstenarna”, men den har jag inte läst. Det jag läst är hans utomordentliga novellsamling ”Främling. Inkräktare” och enstaka noveller i olika antologier. De har alla genomgående varit av hög kvalitet. Nu har författaren kommit ut med sin roman ”King’s Hope”, en dystopi som utspelar sig i en nära framtid där en naturkatastrof har fått samhället att hårdna och människovärdet att sjunka.
Avdelning: Spänning Taggar: #dystopi #recension
Kommentera
Henrik Elstad
Het roman av Joe Hill
Joe Hills nya roman handlar om hur människan drabbas av en epidemi som gör att den smittade självantänder efter en tid. Det är en ganska typisk dystopisk berättelse som rullas upp där samhället och dess värderingar sätts på prov. Med tanke på tillståndet i världen kan man ju fråga sig om det behövs, men mixen av aktuell samhällsskildring, intressanta karaktärer, drama och Hills känsla för humor gör det riktigt originellt och mycket spännande.
Avdelning: Skräck Taggar: #dystopi
Kommentera
Daniel Gunnarsson
Aldrig ensamma
Återigen har det blivit dags att återbesöka en författare jag redan har skrivit om, nämligen Anna Jakobsson Lund. Framför mig ligger den färdiglästa ”Aldrig ensamma”, del två i hennes dystopiska trilogi om ungdomarna Ava, Levi och Leymah. Första delen ”Tredje principen” blev jag mycket imponerad av så därför är det inte utan att jag har ganska stora förväntningar på ”Aldrig ensamma”. Kommer Anna Jakobsson Lund kunna behålla greppet om mig som läsare?
Avdelning: Fantastik Taggar: #recension #dystopi
Kommentera
Lena Köster
Skribent otrygg trots fristad
Hotet mot Uppsalas nuvarande fristadsförfattare gör att hen inte kan träda fram offentligt. Inte i intervjuer. Inte på stadens litterära eller journalistiska scener. Knappt ens privat socialt.
Hen kommer från ett land utanför Europa. Hen är journalist och bloggare, regimkritiker. Hen har flytt för sitt liv från hemlandet, där pressfrihet och yttrandefrihet bara är tomma ord.
-Vi har skolor, universitet, välutbildade personer, men en regering där många är illitterata och ståtar med köpta akademiska titlar. Människor förföljs och arresteras, dödas, säger fristadsförfattaren över en kopp te.
Jag har tänkt skriva en artikel om situationen i hens hemland, om boken hen nyss givit ut, om bloggen hen driver – men det går inte.
-Det är inte bara jag som har den här hotbilden, utan min familj i hemlandet, mina vänner och mina kollegor kan också drabbas, säger hen.
Vi kommer överens om att vänta ett år, tills nästa bok kommit ut och tills hen förhoppningsvis har mer koll på läget för de nära och kära.
Under tiden arbetar hen med bokprojekt och blogg.
-Jag lever till stor del på nätet. Träffar inte gärna landsmän heller eftersom jag inte vet vem jag kan lita på. De kan mycket väl föra information om mig vidare till regeringen…
Jag har svårt att förstå hur en artikel om den här skribentens vistelse i Uppsala, med namn och allt, skulle påverka personerna hen värnar om i hemlandet och grannlandet. Tänker att det är väl den utgivna boken, som finns där, och den pågående bloggen, som borde vara det som triggar hotet mot vänner och anhöriga. Oavsett var personen befinner sig.
En annan sak med hotet mot hen själv förstås.
-Du lever här. Du förstår inte hur det är i min värld, säger hen.
Sant. Dvs jag förstår hotet om hen som aktiv regimkritiker är verksam i eller i närheten av hemlandet. Det finns hur många bevis som helst på faran i att kritisera den sittande administrationen. Ständiga fängslanden, misshandel och, såvitt jag förstår, mord.
Men att känna sig hotad och förföljd långt norrut i en annan världsdel, att aldrig kunna lita på någon ens i exil i ett demokratiskt land, att tvingas välja ensamhet och intellektuellt liv på nätet – det blir tungt att andas…
Att läsa dystopier hör till ens litterära liv. Att inse att oerhört många människor i världen, lever i en sas förverkligad dystopi, känns som ett mänsklighetens misslyckande.
Diktaturer, fascism, nazism, rasism, förtryck av kvinnor, förtryck av alla som inte hör till makteliten, förtryck av oliktänkande och oliklevande, miljardstölder från folket till elitens giriga fickor, ogärningar i den ena eller andra gudens namn, listan är lång.
Det goda som görs i form av satsningar på skola och hälsovård för barn och kvinnor (gärna även för män), arbetet för att försvara och utveckla demokrati, olika former av hjälp via organisationer som Läkare utan gränser, RK, Rädda barnen, kyrkors och politiska organisationers hjälparbeten, forskning, fredsarbete, enskildas insatser för andras bästa osv. Väger det upp?
Räcker det för att nån gång skapa en värld i balans där mänskliga rättigheter styr? Där författare och andra fritt kan uttrycka sin mening, kritisera, debattera, utan att riskera annat än att motståndaren har bättre argument.
Är det ”goda” tillräckligt?
Tror inte det.
Det verkar inte som om ont kan med gott fördrivas. Men det gamla talesättet ”ont skall med ont fördrivas” är inget jag skulle vilja ha som rättesnöre.
Så, förgäves eller otillräckligt, det är ändå främst (litet kryphål där…) den vägen vi måste gå: stötta allt som i slutänden skulle kunna leda till en värld där mänskliga gemensamma rättigheter råder utan undantag. Utopin i stället för dystopin.
Fristadsförfattaren ler och ruskar på huvdet.
-Ni som lever här, ni förstår inte hur det är.
Jag får hens bok om ”folkmord” på tankar, engelska versionen.
Censur, tänker jag, gräver sig in i sinnet och skapar självcensur. Sen har sanningen dött.
Avdelning: Taggar: #fristadsförfattare #hotbild #exil #regimkritik #mänskligarättigheter #dystopi #utopi
Kommentera
Daniel Gunnarsson
Maze Runner: I dödens stad
Det har inte ens passerat ett år sedan jag läste, och såg, "Maze Runner: I dödens labyrint" till nu när jag läst färdigt del tre "Maze Runner: I dödens stad". Emellan dessa kom naturligtvis en del två, "Maze Runner: I vansinnets öken". Det kan jag se som en fördel, att böcker i en serie redan utgivna i annat land kan få en mer intensiv utgivningstakt på svenska. Man slipper vänta på att författaren skall skriva färdigt nästa del och sedan i värsta fall skall boken även översättas. I och för sig kan det ibland vara en ganska skön känsla att gå och vänta och längta efter nästa del. Man hinner smälta storyn och fundera på karaktärerna samtidigt som man ges utrymme att själv tänka fram ett framtida scenario. Men som sagt jag är nog lite av den otåliga typen och älskar när det blir intensiv utgivning så berättelsen hålls aktuell. Speciellt i detta fall när det är högt driv och stor spänning med många förvecklingar och stor osäkerhet kring vem man kan lita på, vem som är vän och vem som är fiende.
Avdelning: Fantastik Taggar: #recension #dystopi #ungdom
Kommentera
Daniel Gunnarsson
maddAddam
Då var trilogin fullbordad! Margaret Atwood inledde sin dystopiska skildring med ”Oryx och Crake” (2003) fortsatte med ”Syndaflodens år” (2010) och nu avslutas den med ”maddAddam” (2015). Detta är ett mäktigt epos av en mycket skicklig författare som inte backar för de stora frågorna kring kärlek och sorg, liv och död.
Avdelning: Fantastik Taggar: #recension #dystopi
Kommentera
Mattias Lönnebo
Spielberg + Huxley = sant!
Spielberg tar sig an Huxleys klassiska dystopi - Du nya sköna värld.
”Det är regissören Steven Spielbergs produktionsbolag Amblin som ska göra tv-serie av författaren Aldous Huxleys ”Du sköna nya värld”, en världsberömd framtidsskildring.” svt.se
Avdelning: Klassiker Taggar: #Spielberg #dystopi #TV #soma
Kommentera
Daniel Gunnarsson
Tredje principen
Idag skall jag bloggrecensera en bok som jag sett fram emot att få läsa och skriva om. Det är boken "Tredje principen" av Anna Jakobsson Lund vilken är en svensk dystopi i samma anda som Suzanne Collins "Hungerspelen". Mina tidigare erfarenheter av Anna Jakobsson Lunds författarskap inskränker sig till två noveller publicerade i antologierna "Maskinblod 3" samt "Kärlek i maskinernas tid". Nu är noveller inte riktigt samma sak som en roman men eftersom jag skattar hennes noveller högt så har jag även högt ställda förväntningar på "Tredje principen". Om de infriades får ni snart reda på men först lite kort information om författaren. Anna har förutom novellerna ovan tidigare publicerat en roman som heter "Natt utan ängel", en relationsroman om det omaka paret Björn och Åsa. Anna är också VD för företaget Annorlunda Konsult, har en magisterexamen i statsvetenskap samt driver sitt egna förlag Annorlunda Förlag. Med andra ord en väldigt ambitiös och upptagen kvinna som trots det hinner med att skriva böcker och tur är väl det.
Avdelning: Fantastik Taggar: #recension #ungdom #dystopi
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Daniel Gunnarsson
Enklaven
"Enklaven" är författaren Mattias Engströms egenutgivna debutroman. Det är en dystopisk spänningsroman som inleds i Sverige cirka 200 år in i framtiden för att sedan avslutas i Canada. Vi får följa fyra unga svenskar David, Jacob, Amanda och Tinna från enklaven SE4 vilka får i uppdrag att återfinna den man trodde övergivna enklaven CA1 i Canada. Det blir ingen lätt resa för världen så som vi känner den har förändrats genom miljöförstöring. Inlandsisen håller på att växa sig söderut över Sverige samtidigt som öknar breder sig norrut från södra Europa. Världsekonomin har kollapsat och rättssamhället har tappat sin makt och kontroll över medborgarna. Det är mot bakgrund av detta förfall som enklaverna bildas. Enklaverna är en organisation som försöker bringa ordning i kaos och i avskildhet bygga ett hållbart samhälle för medlemmarnas överlevnad och på sikt även mänsklighetens. Det skapar konflikter och i Canada går det så långt att CA1 blir attackerat och de övriga enklaverna tappar kontakten med CA1 och man tror att de har gått under. Nu många år senare uppfattar man en signal med avsändare CA1.
Avdelning: Fantastik Taggar: #recension #dystopi
Kommentera
Daniel Gunnarsson
Stjärnklart
Det är ingen idé att hålla igen, Lars Wilderäng tycker jag är Sveriges just nu mest intressanta spänningsförfattare. Det spelar ingen roll om det är militärt inriktade thrillers som hans båda tidigare böcker "Midvintermörker" och "Midsommargryning" eller som nu med "Stjärnklart" en dystopisk framtidsthriller så blir det otroligt bra och spännande läsning.
Avdelning: Spänning Taggar: #recension #thriller #dystopi
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Jonna Lindberg
Bokpaketets överraskningar
Idag hade jag ett bokpaket att hämta ut på posten. Jag vet ju inte att det är ett bokpaket innan, men jag hoppas. När jag inte beställt böckerna själv är det en glad överraskning varje gång det händer. Speciellt när jag får paketet i handen och känner att det faktiskt ÄR böcker. Att jag snart kommer få bläddra i nya, fina böcker och känna förväntan.
Avdelning: Barn Taggar: #barnlitteratur #ungdomslitteratur #dystopi
Kommentera
Carolina Landin
Tjänarinnans berättelse kryper innanför skinnet på mig
Tjänarinnans berättelse handlar om ett skrämmande samhälle i en framtid som inte är speciellt avslägsen. Det som är allra otäckast är det att det är förbjudet att läsa och skriva. Inga böcker, inga tidningar, ingenting. Inte få skriva brev, dagbok. Inte få skriva alls. Text och läsning är så pass farligt för folket att man till och med har tagit bort texten på butikernas skyltar och ersatt dem med symboler
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #dystopi
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Carolina Landin
Sex år efter katastrofen
Tänk dig att du ensam har levt i en bunker de senaste sex åren tillsammans med dina två barn. Det ena barnet minns vagt hur det var innan ni flydde hit, för då var hon sex år. Det andra barnet vet ingenting om världen utanför för hon var nyfödd när hon kom till bunkern. Sex år utan solsken, utan gräs, utan regn, utan färskpotatissallad en sommarkväll i trädgården (för ni lever på konserver), utan kalla dopp i havet i juni, utan blommande krokusar, utan att behöva skrapa is från bilrutorna, utan nybakat bröd, utan näktergalssång, utan skogsdoft…
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #9-12 #12-15 #dystopi #sjukdom #klimatförändringar #apokalyps
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Carolina Landin
Blodig zombieaction för barn
Det duger inte att vara på ett halvtaskigt deprimerat decemberhumör när man ska läsa Varelserna. För humöret blir liksom inte bättre av att läsa den. Hopplösheten suger tag i mig från första sidan och spottar ut mig totalt modlös efter någon timmes läsning. Längre tar det inte att läsa Varelserna för den är bara på drygt 60 sidor. Alltså, den är bra. Och läskig. Och spännande – action från första sidan till sista. Men jag blir så dyster, så dyster av att läsa den för det är verkligen nattsvart och slutet är hemskt.
Men.
Avdelning: Barn Taggar: #recension #9-12 #skräck #zombier #dystopi #Gotland
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Viktoria Thornberg
Tryggare finns inte
Drömgångare av Samantha Shannon
Jag vet inte vad det är som lyckas få mig att hålla ut ända till slutet med den här boken men något måste det vara. Tillslut tar jag mig ändå igenom alla de nära 500 sidorna trots att jag egentligen aldrig blir särskilt engagerad. Efter 300 sidor är jag nära att ge upp men då någonstans känner jag att jag måste ta mig till slutet när jag väl kommit så långt. Och då är jag inte en person som har några skrupler normalt sett om att lägga ifrån mig en bok som inte fångar mig. Om det inte är för jobbet eller liknande. Detta är visserligen ett recex, men det är bara rätt nyligen som jag erkände mig besegrad av en annan tegelsten jag fått på posten.
Drömgångare utspelar sig i en sorts parallell framtid, ett London som varit uppdelat i klärvoajanter och amourotiker (de utan gåvor) sedan 1800-talet. Paige är en ytterst sällsynt sort av klärvoajant, en drömgångare som kan inte andra människors drömlandskap. Hon arbetar för en undre organisation och en man som heter Jaxon Hall. Tillsammans med 6 andra klärvoajanta bildar de "De sju inseglen" som är Jaxons närmaste män. Klärvoajanta lever ett farligt liv då en organisation som heter Scion är ute efter dem allihop. Paige upptäcks och sätts i arbetsläger men vilka det är som styr där, ja, det vete gudarna.
Avdelning: Fantastik Taggar: #skönlitteratur #dystopi #ungdom #sci-fi
Kommentera
/Visa 4 kommentarer
Viktoria Thornberg
Legenden om ett svunnet land
Legend av Marie Lu
Ja, vad är det som är legenden i den här boken egentligen? Syftar titeln på det land, den värld som USA en gång var då det numera är splittrat och ständigt i krig? Eller på den urbana legenden om superbrottslingen Day som ställer till problem för Republiken genom sina upptåg? Eller är legenden kanske historien om underbarnet June? Det enda barn i Republikens historia som någonsin fått full poäng på det prov som avgör varje invånares framtid när de endast är tio år gamla? Kanske är det alltihop.
Avdelning: Fantastik Taggar: #recension #ungdom #dystopi #skönlitteratur
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Carolina Landin
Legend - en dystopi i min smak
Jag började läsa Legend sent i fredags kväll – och det var rätt dumt för på lördagen hade jag en massa annat inbokat som skulle göras. Och jag ville inte sluta läsa, för den här boken var precis vad jag ville ha just nu. Det var infernaliskt spännande, det var hemligheter som avslöjades bit för bit, det var kärlek och det var dystopi.
Avdelning: Fantastik Taggar: #dystopi #spänning #kärlek #recension #12-15 #15-20
Kommentera
/Visa 3 kommentarer
Carolina Landin
Om man blir ensam kvar i världen, och bara är tretton år
Att börja läsa den här boken är som att få ett slag mitt i magen. Hedvig springer ifrån sin familj som alla har dött i en mystisk feber. Hon var den enda som inte fick feber, och hon försökte sköta om dem. En liten trettonårig tjej som förtvivlat försöker sköta om sina föräldrar och sin lille bror när de är dödligt sjuka. Springer med vatten till dem, hämtar huvudvärkstabletter, försöker ringa 112 men det bara tutar upptaget. Hon gråter och kämpar. Men de dör och hon har inte kunnat göra ett enda dugg för att förhindra det.
Avdelning: Ungdom Taggar: #dystopi #överlevnad #vänskap #uppväxtskildring #recension
Kommentera
Carolina Landin
Drömgångare
På bokens första sidor finns något som kallas ”Klärvoajansens sju klasser” och som ser ut som ett avancerat organisationsschema. Jag började med att studera det en stund. Här kryllar av spännande benämningar och namn som ”tarvliga augurer”, ”sniffare” eller "okulomantiker”. Väldigt intressant - men jag förstod inte mycket. Sen började jag läsa boken, och de första kapitlen kändes lite som att läsa det där organisationsschemat en gång till. Det var väldigt många namn, och beteckningar, och slanguttryck och inte helt lätt att hänga med i vad som hände. Men London var man i, det förstod jag. Och året skulle vara 2059 – men historieskrivningen fram till bokens 2059 var nog inte riktigt som vår egen. Här pratades om voajanter som ett helt eget folkslag, och om sektorer, Scion, RST, eterbossar, och vakter som kallades NVD. Jag läste optimistiskt vidare och tänkte att det här ger sig nog.
Avdelning: Ungdom Taggar: #dystopi #London #Oxford #magi #fantasy #kärlek #klärvoajans15-20 #recension
Kommentera
/Visa 3 kommentarer
Carolina Landin
Insurgent
Nu har jag läst Insurgent och jag har verkligen fått veta mer om de olika falangerna, och om de falanglösa. Däremot har jag ännu bara fått en liten aning om varför det blev som det blev och varför man listigt nog instiftade dessa falanger.
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #12-15 #dystopi #action #spänning #framtiden
Kommentera
Carolina Landin
Den utvalde
Den här läste jag för några år sedan och tyckte mycket om. Nu har jag läst om den som högläsning för mina barn (12 och 14). De tyckte om den (eller var helt fascinerade är nog en korrektare beskrivning), fast de var lite upprörda över slutet. Eller snarare konfunderade. Fast jag tänker inte spoila slutet här. Det är lite tvetydigt bara, kan man säga.
Jonas bor i ett samhälle där allt från en början verkar andas lycka. Alla har jobb, alla umgås med sina familjer, pratar med varandra på kvällarna. Alla har mat, alla cyklar överallt dit de ska, barnen verkar leka med sina kompisar efter skolan, alla verkar tillfreds.
Men.
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #dystopi #12-15 #15-19
Kommentera
Henrik Elstad
I dödsskuggans land
Ännu en dystopi om spillrorna av en mänsklighet som drabbats av den stora katastrofen. I Alden Bells berättelse om tonårstjejen Temple är det zombier som har drabbat världen. Temple är en ensamvarg som gör det hon behöver för att överleva. Hon minns inget av världen innan katastrofen och har en fatalistisk inställning till sin tillvaro efter att ha drabbats av många förluster tidigare i livet.
Temple har levt ensam på en ö, men söker sig tillbaka till samhället där hon råkar döda en man. Hon tvingas fly igen från mannens bror som jagar henne. Under flykten träffar hon på Maury som har något psykiskt funktionshinder och trots att det sinkar henne, bestämmer hon sig för att försöka få honom till sina släktingar i Texas. På väg dit får de tampas med både köttsäckar (zombier) och mutanter. Temple har inga problem med att använda våld för att klara sig ur kniviga situationer och hon är skicklig på det.
Bokens baksida jämför Temple med Katniss och likheterna är väl att det är två självständiga personer som inte tar skit från någon. Men även om I dödsskuggans land är en ganska småspännande historia så kommer den knappast upp i klass med Hungerspelen i intensitet och originalitet. Slutet är i alla fall inte helt förutsägbart och det höjer upplevelsen en del. Nu får det nog räcka med dystopier på ett tag, åtminstone tills efter 21 december...
Avdelning: Skräck Taggar: #dystopi #zombies #recension
Kommentera
Henrik Elstad
Metro 2033
Följ med ner i underjorden som en gång utgjorde Moskvas tunnelbana. På stationerna och i tunnlarna lever återstoden av mänskligheten som har överlevt apokalypsen. Strålning och nyutvecklade varelser har gjort markytan i princip obeboelig för människor. Stationerna har utvecklat egna samhällsystem och Metron blivit en värld i miniatyr med olika ideologiska och ekonomiska samhällen med konflikter och relationer däremellan.
Artiom lever på stationen VDNCh som attackeras av någon form av varelser som verkar ha uppstått efter kriget som någon ny mutant av mänskligheten. Artiom, som själv av ungdomlig oaktsamhet eventuellt har viss orsak till hotet mot stationen, ger sig iväg mot staden Polis för att försöka hjälpa sin grupp. Det blir en vandring genom mörka och osäkra tunnlar och många möten med de som lever där. Dessutom visar det sig att han besitter förmågor som kommer väl till pass i underjorden. Samtidigt som det är en äventyrlig upptäcktsresa i Metron tvingas Artiom bli mer vuxen och medveten om sina styrkor.
Jag kan verkligen förstå att Metro 2033 har blivit en sådan succé, för även om det är en tydlig Sci-Fi-berättelse så tror jag att många har behållning av berättelsen. Det är en samhällskildring och det är tydligt hur man även efter katastrofen försöker upprätthålla den kulturella bildningen för att inte mänskligheten ska gå under helt. Bibliotekarierna har en särskilt upphöjd plats som bevarare av civilisationen. Slutet är också lite originellt och gör läsupplevelsen riktigt bra!
Avdelning: Fantastik Taggar: #dystopi #recension #Ryssland
Kommentera
Henrik Elstad
Vägen
Då och då får man läsupplevelser som går lite utöver det vanliga och man upptäcker att böcker kan skrivas på sätt som man inte har läst tidigare. Vägen är en sådan bok för mig. Det är en mörk och dyster historia som utspelar sig i framtiden efter Katastrofen.
Mannen och pojken färdas till fots med en vagn österut mot havet. För att inte överraskas av några eller något håller de sig i rörelse så mycket som möjligt. Överleva är en praktisk utmaning men att fortsätta vara en moralisk människa är en mer påfrestande utmaning. Berättelsen pendlar hela tiden kring dessa två saker och behandlar dels triviala göromål för att få mat för dagen och dels filosofiska resonemang kring människans väsen. Hela tiden påminner pappan sonen om att han måste prata med honom. Språket och samtalet känns plötsligt livsviktigt i en värld utan mening. Men går det att fortsätta vara en god människa när hopplösheten och laglösheten styr?
På vägen måste man akta sig för de onda människorna som bokstavligen kan äta upp dig. Solen syns inte och en grå dimma efter många bränder gör det svårt att andas. De människor som redan är döda är mer avundsvärda än tidigare och mannen och pojken sparar sin sista kula i pistolen, av kärlek.
Han lät revolvern ligga lätt gripbar på den ihopvikta presenningen ovanpå vagnen. Han höll pojken nära vid sidan. Det mesta av staden var nerbränt. Inga tecken till liv. Bilar på gatan med ett tjockt ihopbakat lager av aska, allt täckt av aska och stoft. Fossila spår i den torkade sörjan. Ett lik i en dörröppning torkat till läder. Det grinade mot dagen. Han drog pojken närmare. Kom bara ihåg att det du stoppar i huvudet blir kvar där för alltid, sa han. Du borde kanske lägga det på minnet.
Man glömmer väl en del saker?
Ja. Man glömmer det man vill minnas och man minns det man vill glömma.
Hoppet är det sista som överger människan sägs det. Frågan är om inte hoppet redan är ute i denna tid som boken utspelar sig. Ändå fortsätter mannen och pojken leta efter överlevande som är som de. Under tiden berättar de historier och pappan som levt innan världen blev ett kaos kan berätta för sonen om mamman och hur det var då. Det gör dock sonen ganska frustrerad eftersom det är en verklighet som inte finns för honom. Det blir en känslosam och skräckfylld vandring som är oerhört gripande och kuslig.
Avdelning: Skräck Taggar: #dystopi
Kommentera
Henrik Elstad
I det heliga Rysslands tjänst
Komjaga är en "opritjnik", medlem av säkerhetstjänsten, i framtidens Ryssland och i hans uppgifter ingår bl.a. att söka upp samhällets fiender under valspråket ”Ord och gärning”. Berättelsen är en dag i Komjagas liv som består av disciplinering och dekadens om vartannat. Disciplinering av ryska folket och ett utsvävande liv tillsammans med andra inom säkerhetstjänsten.
Sorokin försöker göra en Orwell i rysk tappning och istället för 1984 är det år 2027 i ett enväldigt rike. Härskaren som styr har låtit bygga en mur mot väst och för att tygla sina medborgare är den ortodoxa tron ideologin som råder. Böcker bränns, oliktänkande och omoral straffas hårt, så länge det inte handlar om Härskarens eget folk. Precis som i 1984 handlar I det heliga Rysslands tjänst om samtiden och innehåller en beskrivning av en tänkbar förlängning av det samhälle man lever i nu. Att Ryssland är ett land med beskurna mänskliga rättigheter och styrd av en liten elit med Putin som ledare är numer ett ganska etablerat faktum. Avhoppade agenter och sanningssägande journalister tystas och i Sorokins bok arbetar de för ”statens bästa”.
I varje hem, i varje nyhetsbubbla, ser och förnimmer alla rättroende medborgare Härskarens och statens styrka. De förstår Ordet och Gärningen.
Det är som vår härskare har sagt: ”Lag och ordning – det är på det som Det Heliga Rus, pånyttfött ur Grå askan, bygger och skall byggas.” En helig sanning!
Lag och ordning är ett uttryck som också president Putin använder och Sorokin beskriver ett samhälle i framtiden, som liknar dåtiden och handlar om nutiden. Här blandas nya uppfinningar, som mobilapparater och tiofiliga vägar som går mellan Guangzhou i Kina och Paris, med en samhällsstruktur som har feodala såväl som kommunistiska inslag. Satiren mot dagens Ryssland som backar in i framtiden är bitande, men känns inte heller helt osannolik. Orwell förutsade mycket av dagens övervakningssamhälle, frågan är hur rätt Sorokin får om 20 år?
Detta är en intressant och annorlunda bok. Känslan man har är att hade man varit ryss så hade säkert igenkänningsfaktorn i olika symboliska handlingar i boken varit ännu högre.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Ryssland #dystopi #recension
Kommentera
Anmäl textfel
