Anne-Charlotte Östman
Träffsäkert och underhållande om skolan
I bokhandeln i Borgholm hittade jag “Lärarinnan” av Danny Wattin. Den kan jag rekommendera för badstranden, hängmattan och balkongen.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #satir #humor
Kommentera
Mattias Lönnebo
Författaren och hennes/hans öl
Öl är väldigt populärt just nu, och då menar jag finöl. Det har dykt upp mängder av mikrobryggerier, och hemmabryggandet firar nya triumfer. Det är inte alls ovanligt att folk köper öl som kostar 65kr flaskan på systemet. Öl är inte längre billig utfyllnad, utan har en humledoftande aura av kultur kring sig.
Ölet skummar också ymnigt i böckernas, skribenternas och författarnas världar. Varsågod, det är serverat:
Avdelning: Klassiker Taggar: #öl #humor
Kommentera
Lena Köster
Funs Disa Nilson i dag?
Elisabet Hermodssons "Disa Nilsons visor" var en höjdare när den kom 1974. Är den bortglömd nu? I så fall vill jag gärna påminna om den kärleksfullt kaxiga, aningen naivt vänsterorienterade Disa och hennes rutiga kommunalrådsman Ruter på Gotland.
Elisabet Hermodsson är en sådan där multibegåvad människa som inte bliver vid sin läst, ity att hon icke är skomakare, utan bildkonstnär, prosaist, vetenskapskritiker, poet, vispoet/tonsättare, sångerska... you name it.
Jag har skrivt om henne många gånger, både korta texter och större reportage i Upsala Nya Tidning, UNT. Fast allra första gången faktiskt i Norrköpings Tidningar. Eller möjigen Folkbladet Östgöten. I min ungdom i det tidiga 1970-talet.
Persolnigen är jag allra mest fäst vid hennes poesi och hennes visor. Även om jag också uppskattar hennes sätt att teckna, liksom skissartat, ivrigt och eftertänksamt på samma gång. Bilder i flera dimensioner där något ofta döljer sig under och bakom något annat.
Disa Nilsons visor bjuder på Elisabet Hermodssons musik, poesi, samhällsengagemang, sensualism och humor.
Har du varken sett eller hört visorna? Googla, uppsök ett bibliotek eller antikvariat. Passa samtidigt på att leta efter "Vad gr vi med sommaren kamrater?" - albumet som föregick Disa, med visor om Fårö, havet, himlen, livet, kärleken.
Elisabet Hermodsson är absolut en av Sveriges främsta vispoeter och vistonsättare!
Och jag tror att Disa Nilson är mycket aktuell också i dag!
Avdelning: Poesi Taggar: #Gotland #Fårö #samhällsengagemang #natur #poesi #visor #humor #sensualism
Kommentera
Sandra Sandström
Storartat äventyr i den nordiska gudavärlden
Rick Riordan är en amerikansk författare, känd för sina humoristiska skildringar av grekisk, romersk och egyptisk mytologi. Med ”Krigarens svärd” tar han sig nu an den nordiska.
Den här boken är som en godispåse till alla som tröttnat på samtiden, fylld till brädden med det bästa från nordiska gudasagor, humor à la Douglas Adams och äventyr som har något mytologiskt över sig utan att vara plagiat.
Avdelning: Fantastik Taggar: #recension #mytologi #humor
Kommentera
Lena Köster
Pensionärsligan slog verkligen till
Catharina Ingelman Sundberg har slagit igenom stort med sina böcker om Pensionärsligan. Böcker med många nyanser av grått...hår. Jag skickade några frågor per Facebook och fick svar. Håll till godo med den här fb-intervjun om genren som lockar fler än 40-och 50-talisterna.
Hur fick du idén att skriva om äldre människor på ett humoristiskt sätt?
Jag blev arg på hur man behandlar äldre människor i Sverige, alla neddragningar i vården. Genom att göra en humoristisk bok ville jag nå ut till fler.
Min skrivarkompis Anna Ehn och jag kallar den här genren grey lit. Hur definierar du din äldre-genre?
Den kallas för Gerry-lit i England. Men min läsekrets är faktiskt från 10-100 år både pojkar, flickor.
Du är marinarkeolog och har skrivit historiska romaner förut. Kommer du någonsin att återkomma till det? Vet man aldrig, kanske…
Dina böcker gör succé, inte bara i Sverige. Vad är på gång just nu? Hur många språk, filmatiseringar, osv är på gång?
Pensionärsligan utges på 28 språk i över 40 länder. Många länder vill filma inklusive Sverige. Förr eller senare blir det något…
Både du och jag tillhör – i alla fall snudd på – den kategori människor du skriver om. Hur upplever du själv att åldras – såväl positivt som negativt?
Finns inget roligt med det - men jag försöker göra det bästa av det…
Har du mycket kontakt med dina läsare?
Har i stort sett daglig kontakt med mina läsare. De som är 11,12,13 år av bägge könen gör mig speciellt glad, tänk att även ungdomar gillar att läsa mina bus och påhitt! En dröm för en författare att ha så stort åldersspann på sina läsare. När t.ex en 12-årig flicka eller pojkar i tonåren som inte brukar läsa böcker och äldre säger de älskar Pensionärsligan - då kan man inte bli annat än lycklig!
Vad läser du själv i fråga om skönlitteratur?
Allt, är nyfiken av mig…
Dina skrivrutiner, beskriv dem!
Jag arbetar nästan varje dag från ca 9 00 till 18 00. En dag i veckan brukar jag försöka ha ledigt för att betala räkningar, gå ärenden osv. Jag har en författarstuga, men på senare år har jag märkt att jag med hörlurar och lugn musik i öronen kan författa på de mest olika ställen, bara där finns en stol eller soffa. Favoritplats: soffan.
Kör du nånsin fast?
Kan hända, men jag kan analysera varför och har därmed lösningar för hur jag ska komma ur dilemmat.
Gör du en synopsis före varje bok med intrig och personer osv, eller jobbar du på något annat sätt? Populärvetenskapsböckerna har alltid synopsis, har haft för några av romanerna också. Men helst jobbar jag med en bärande idé och utan synopsis, då är det roligast att skriva och blir bäst.
Får du inspiration av verkliga människor till dina fiktiva personers personligheter?
Vi är ju alla vissa människotyper och jag har skapat sådana som brukar finnas i samhället. Har faktiskt inte haft förebilder, bara allmänt samlade erfarenheter av olika typer av människor jag mött i livet.
Hur hittar du på intrigen?
Jag har en bärande idé. I KAFFE MED RÅN handlade det om neddragningar i äldrevården och att Pensionärsligan kom på att fångar har det bättre i fängelset. Då blev handlingen att de fem i Pensionärsligan försöker bli bovar för att hamna där. Resten utvecklades vartefter. I nya boken RÅN OCH INGA VISOR handlar det om skattesmitare. I ett samhälle som inte längre har råd med välfärd måste Pensionärsligan stjäla storkovan för att hjälpa till att återupprätta ett fungerande Sverige. Vad bättre än att då jaga riskkapitalister som gömmer undan pengar i skatteparadis…
Hur långt fram, mätt i böcker, sträcker sig dina skönlitterära planer? Samma genre?
Nästan projekt blir också en feel good roman med allvarligt budskap. Dock inte Pensionärsligan denna gång. Vad är det roligaste, mest häpnadsväckande eller knasigaste som hänt dig sedan du började skriva om kriminella gamlingar?
Jag tycker det är festligt att hitta på brott - dock vänliga sådana utan vapen och våld. En intellektuell utmaning. Komplimang när fångar i fängelse ville lotta ut min bok. Eller när Nationalmuseum skyndsamt förstärkte upphängningen av två tavlor som Pensionärsligan stjäl på museet! De hade gått att stjäla dem som jag beskrev i boken …
Om du fick välja svenska skådespelare till en teveserie, vilka skulle du välja?
Några favoriter är bl.a. Meta Welander, Yvonne Lombard, Claes Månsson…
Har du någon eller några favoritförfattare? Favoritbok – som du skulle vilja se filmad?
Jag gillar ju Wilhelm Mobergs böcker men de är redan filmade…
Vad skulle du vilja tipsa 25-åriga jag om, sånt som du vet i dag men inte visste då?
Att skriva en bok är tusen gånger svårare än man tror.
Taggar: #pensionärer #rån #ligor #grey-lit #äldre #rolig #humor #feelgood #deckaridyll
Kommentera
Maria Sidén
Bokrecension av Jojo Moyes nyaste!
"Hon låg med någon" Absolut att hon fick ligga," sa Natascha. "Hon liksom strålar", sa William. "Hade han några bra trick", sa Fred. Har du några tips? /s.187 Arvet efter dig. (citat från samtal av Lous gå vidare grupp som hon efter tjat motvilligt deltar i).
Jojo Moyes fanclub blir inte besvikna. Moyes hade inga planer på existensen av denna bok. Men efter oerhörda mängder tjat från fans föddes den en morgon klockan 0530...Denna uppföljare till den populära Livet efter dig gav mig den efterlängtade känslan vissa böcker gett mig. Jag kommer på mig själv med att längta efter att läsa den. Jag belönar mig att läsa några blad som blir allt fler efter att jag gjort någon nödvändig men ack så tråkig vardags syssla. Sedan säger jag bara såhär, med tanke på slutet slår jag vad om min själ att det kommer en trea.
Lou lever ett halvt liv sedan hon hjälpt Willavsluta sitt på Dignitas kliniken. Hon försöker leva livet som han ville, hon prövar nya saker, smakar konstiga maträtter, men det är ett halvhjärtat liv i skuggan av vad som kunde varit.
Hon reser iväg och arbetar för att följa Wills råd eller kanske för att leva så som han borde levt. Men skulden över hans död blandas med sorg och en längtan efter honom, det är omöjligt att leva på riktigt...
Plötsligt knackar en oväntat person ur Wills förflutna på hennes nyinköpta lägenhet. Den första i raden av nya bekantskaper som sakta ger hennes liv en ny mening. Den första nya bekantskapen innebär et stort ansvar men även mycket kärlek, och en stor dos attityd.
Livet efter dig snuddar på den efterlevandes stora fråga. Varför får jag leva men inte du?
Stundvis får vi ta del av Lous mörker. Vi följer Lous bitterljuva väg ut ur mörkret för att finna en ny mening i sitt liv i några oväntade nya vänner. En tonåring, en ambulansman och en grupp sorgliga sörjare. Läs om du vill återigen vill skratta, gråta och känna med Lou...
"De där sakerna längst ut på dina armar?"" Vadå? sa pappa och tittade ner. "Dina händer", s jaag. "De är ju inte ditmålade". Han rynkade pannan åt mig. "Så jag antar att du skule kunna laga lunchen? Överaska mamma när hon kommer från poesikursen?" Pappas Ögon blev stora som tefat. Jag?/Sid. 204 Arvet efter dig
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #sorggrupp #gruppterapi #livet efter dig #feelgood #drama #kärlek #relationer #humor
Kommentera
Lena Köster
Böcker är inte färskvara
Böcker är inte färskvara! Glöm inte de gamla böckerna för de nya. Böckerna i din bokhylla och de på bibblan och antikvariatet, alltså. Tre godingar fann jag på ett antikvariat häromdagen. OBS gubbvarning!
John Lennons ”på eget sätt” har jag sedan länge, men var? Nu hittade jag ett ex för fem spänn i en realåda. Nästan oanständig, den där femman. Knasroliga teckningar och texter av en lekfull och mycket ung Lennon, tolkad av Peter Curman och Ingemar Lindahl. Originalet från 1964, översättningen 1965.
Fundering: nu vill jag ha engelska originalet. Vill veta hur Lennon balade taklänges och skrev nonsenstext på engelska. Tufft av översättarna att ens försöka tolka på svenska!
Sveriges mesta och möjligen roligaste gnällgubbe på 50-talet var Kar de Mumma, alias Erik Zetterström. Mamma var skolkamrat med hans hustru och kåserikollega Viola (flickskolan i Norrköping på 20-30-talet), och alltså gick radion varm när KdM framförde sina kåserier muntligen. Böcker hade vi också.
Nu hittade jag ”Pappa går köksvägen” från 1952. Kul tidsdokument med texter såväl kring ”Sexualupplysning i hemmet” som ”När Pär Lagerkvist fick Nobelpriset”. För att inte tala om beskrivningen av hur det går till att laga kåldolmar.
Drygt 60-årig humor kan ibland vara roligare än dagsfärsk om man låter den vara just dåtida.
Tredje fyndet var Per Wästbergs debutbok från 1949, ”Pojke med såpbubblor”. En samling noveller skrivna av en uppenbarligen högbegåvad femtonåring. Fick han hjälp eller är boken hans verk rakt igenom?
Även denna bok köpte jag nu för andra gången. När jag rensar bokhyllor och boklådor i garaget, kommer väl mina gamla ex av både den och Lennons lilla häfte att dyka upp. Grattis antikvariatet, säger jag då. Här får du böckerna tillbaka.
Men just i kväll ska jag återuppta bekantskapen med tonåringen Wästberg, och samtidigt fundera över hans vuxenromaner, som betydde en del för mig en period i livet, och framför mig se den åldrade författaren av i dag med sin unga hustru.
Fascinerande, detta liv, va.
När det gäller nytt och aktuellt, befinner sig Karin Johannissons ”Den sårade divan” under läsning. Och så gäller det förstås att läsa in sig, jag menar mig, på Svetlana Aleksijevitj. Tänker starta med ”Kriget har inget kvinnligt ansikte”.
Jag läser inte varje års litteraturpristagare. Bara när jag verkligen blir intresserad. Och Svetlana vill jag verkligen...men det återkommer jag till.
Mitt läsande går från det ena till det andra. Det är väl så man både lever och läser?
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #antikvariat #gamla #humor #debut #fynd #nostalgi #kåseri #noveller #litteraturpris
Kommentera
Eleni Schmidt
Rubriksättare måste ju ha sjukt jobbig humor
Jag har ofta undrat över alla härliga, klämkäcka rubbar som finns. .
Avdelning: Taggar: #Klämkäck humor #rubriker #Kina
Kommentera
Eleni Schmidt
Tack för att det är helg snart
Orkar inte läsa något krångligt nu, faktiskt. Borde läsa klart Sapiens, men hjärnan är trött.
Avdelning: Serier Taggar: #Serier #humor #böcker som är intressanta men för mentalt krävande för tillfället
Kommentera
Eleni Schmidt
Vi bara lyder
Jag är nyfiken på den här boken "Vi bara lyder".
Avdelning: Fakta Taggar: #arbetsförmedlingen #svart humor
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Till Terry
Käre Terry,
Vi har haft en lite ambivalent relation de senaste åren.
Jag upptäckte dig i tonåren, genom att min familj fick kassar med pocketböcker av en vän till min pappa. När han läst ut dem fick vi dem och vi slukade allihop hungrigt dessa papperssamlingar som rymde så mycket mer än sin trycksvärta.
Mamma älskade häxorna, jag älskade bibliotekarien, pappa älskade allt. Vi skickade sms till varann igår. "Har du sett?" "Nej!" "Vilken sorglig dag!" Det var verkligen sorg vi kände. Jag minns vår chock när vi fick veta att du hade blivit sjuk. Vår oro för att du inte skulle skriva fler böcker. Det gjorde du, vi köpte dem, men jag tror inte att någon läste dem.
För sanningen är att jag har gått vidare. Ett tjugotal böcker räckte för mig. Sedan kunde jag din värld och dina skämt utantill. Det kan jag fortfarande. Min älskade bibliotekarie, i vars fotspår jag gått, rent yrkesmässigt och även övertagit hans vana att säga "Ook". DÖDEN, råttornas död, Nanny Ogg, Mormor Vädervax, Margrat Vitlök, Vimes, kapten Morot, patriciern, Rensvind...
Jag lämnade dig bakom mig, men Skivvärlden är fortfarande en del av mig. Jag säger fortfarande "Ook" med jämna mellanrum. Dessutom har min sambo nyligen börjat läsa dina böcker och när han berättar så minns jag. Vi kan skratta tillsammans. Vi kan dela din värld.
Vila i frid nu! Du skrev så mycket om DÖDEN och jag minns alla scener där han kommer för att hämta någon och de frågar vad som ska hända nu. "VAD TROR DU SJÄLV?", frågar DÖDEN och när de har berättat vet vi att det de säger kommer att hända dem. De som tror på reinkarnation reinkarneras. De som tror på ingenting efter döden, de försvinner.
Jag hoppas att du är nöjd med det du trodde skulle hända. Och att du har gott om banana daquiri. Hälsa råttornas död från mig! Ett PIP, istället för ett RIP.
Hälsningar från ett ex som alltid kommer att minnas dig
Avdelning: Fantastik Taggar: #nekrolog #fantasy #humor #Skivvärlden #döden #sorg #minnen
Kommentera
Eleni Schmidt
Liv Strömquist tänker på oss
Ni har väl sett att "Liv Strömquist tänker på dig" går på SVT play?
Taggar: #Serier #pjäser #drama #humor
Kommentera
Eleni Schmidt
Liv Strömquist tänker på oss
Ni har väl sett att "Liv Strömquist tänker på dig" går på SVT play?
Taggar: #Serier #pjäser #drama #humor
Kommentera
Arga Bibliotekstanten
Dagens gubbskämt
-Har du en enkel till Antibes? frågar mannen som vissa dagar är lustigkurre och andra bara rent ovettig. Han syftar naturligtvis på filmen som är affischerad men eftermiddagens blodsockerfall har gjort mig mer trögtänkt än vanligt och jag frågar:
-Ööh? Är det en bok du menar?
-Nej jag vill KÖPA EN RESA till Antibes!
-Jahaa.. svarar jag trött och fattar. -Då får du nog gå till en resebyrå istället.
-Jaså du säljer inte resor då? Hahahahahahahaha! Den var rolig va? Hahahahahahaha!
Finns inget jag uppskattar så mycket som "skojfriska" gubbar. Skulle i så fall vara när dom går ut.
Taggar: #gubbhumor
Kommentera
Esther Hansen
Vem mördade Olof Palme?
Jag glömmer aldrig framsidan på Dagens Nyheter den första mars 1986 som skrek ut: “OLOF PALME MÖRDAD” med enorma svarta bokstäver. Kunde omöjligt tro att det var sant. Det ofattbara förblev obegripligt hur noga jag än följde nyhetsrapporteringen i flera år. Slutligen slog jag mig till ro med att det ju nog var Christer Pettersson i alla fall. Jag litar på Lisbeth Palme.
Tjugoåtta år senare hittar jag den sju år gamla deckaren: “Faller fritt som i en dröm” av Leif GW Persson och får äntligen svar på mina frågor. Nej, det är en roman, inte en dokumentär. Men människan har ett behov för mening och sammanhang och Perssons roman ger mig det. I romanformen och med stor humor möter jag eliten inom Stockholmspolisen som av rikspolischefen får i uppgift att göra en sista kraftsamling för att lösa mordgåtan innan mordet preskriberas. Gränsen var då tjugofem år, men lagen ändrades senare med anledning av det fortfarande olösta mordet på vår statsminister.
Den “hemliga” gruppen försöker sätta sig in i det orimligt stora materialet och gör det med beundransvärd systematik och noggrannhet. Genom deras rapportering får jag äntligen klarhet i vad om egentligen hände på mordnatten och därefter. Den delen av romanen tror jag är sann till största delen. Men sen kommer kriminalkommisarie Bäckström in i handlingen och diktandet tar för allvar vid.
Perssons humor är välbekant och jag kan trots det sorgliga i historien inte låta bli att roa mig mycket över hur romanfiguren Jarlebring gör upp med myten om att det skulle ha varit Christer Pettersson som var mördaren. En av romanens absoluta höjdpunkter!
Det dokumentära händelseförloppet som bildar bakgrund för romanen förtar på inget sätt spänningen, tvärtom! Och visst känns det tillfredsställande att äntligen få veta vem mördaren var även om det bara är fiktion.
Peter Andersson läser ljudboken på ett mycket förtjänstfullt sätt. Rytmen, språket och innehållet framhålls och gör det till en sådan njutning att lyssna att jag gärna gör det flera gånger. Boken rekommenderas varmt till alla som liksom jag själv missade den förut eller kanske fått lust att läsa om den.
Avdelning: Spänning Taggar: #spänning #mord #polisarbete #mat #dryckesvanor #kärlek #politik #verklighet #fiktion #belöning #säkerhetspolisen #humor #dubbelspel #samlargalenskap
Kommentera
Carl Magnus Juliusson
Jag är inte en schlager. Jag bara råkar handla om samma saker
Kristi himmelfärd och jag har precis haft Kristina Lugn-festival, läst Till min man, om han kunde läsa (1976), Bekantskap önskas med äldre bildad herre (1983) och Hej då, ha det så bra! (2003).
Fantastiska titlar.
Och fantastiskt härliga böcker. Hur kan man inte älska en diktsamling om en kvinna som lever tillsammans med en man som är för dum för att älska henne tillbaka – att hon dödar honom?
Det är hemskt – men ändå så bra. Känslorna bakom bottnar ju ändå i någonting riktigt, någonting äkta.
Avdelning: Poesi Taggar: #kärlek #ensamhet #humor
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Sebastian Lönnlöv
Max grav!
Idag, till Barbro Lindgrens ära, tänkte jag ta upp en av hennes böcker - som är det lite annorlunda slaget! I förrgår läste jag nämligen "Titta Max grav". Vad är då detta? Jo, en slags pastisch på småbarnsböckerna om Max. "Titta Max grav" klassas som serie och handlar om samma Max som här får växa upp, ha sex, skilja sig, supa ner sig och så småningom dö. Allt i samma format som de andra Max-böckerna, med korthuggna meningar och så en bild som till exempel kan innehålla en sedan länge död hund... Man ska ha mycket integritet och humor som författare för att våga hantera sina karaktärer så! Helt klart en häftig läsning.
Avdelning: Serier Taggar: #pris #barnböcker #serier #humor
Kommentera
Viktoria Thornberg
Hemligheten är att inte förvänta sig så mycket
Konsten att ha sjukt låga förväntningar av Åsa Asptjärn
Det här är boken om Emanuel Kent som går i 9:an. Som Immanuel Kant, fast med E. Och även Emanuel är lite av en filosof som gärna delar med sig av sin livsvisdom. Hemligheten är att inte förvänta sig så mycket. Om det då går som man tänk, ja, då är ju allt prima liv. Blir det bättre är det ju toppen.
Avdelning: Ungdom Taggar: #humor #uppväxtskildringar #recensioner
Kommentera
Mattias Lönnebo
Putin, Gollum och kattungar
Avdelning: Feelgood Taggar: #humor #Gollum #Putin #Sagan om ringen
Kommentera
Carolina Landin
Boken om granapor - finns på biblioteket
Om man i sin lilla koja med egentillverkade pyttesmå möbler och annat pyttigt hittar små varelser täckta med granbarr och med öron som kantareller – vad gör man då?
Dennis och Trollet provar först att leka lite med de små figurerna men de verkar inte nöjda med att bli lekta med. Inte heller gillar de maten Dennis och Trollet försöker ge till dem. De är rätt kinkiga, faktiskt, och envisas med att kalla sig själva ”människor” och Dennis och Trollet för ”stora monster”. Men egentligen verkar de inte ens själva veta vad de är för något och var de kommer ifrån
Avdelning: Barn Taggar: #7-9 #recension #mittemellan-böcker #humor #vänskap
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Eleni Schmidt
Ibland bara måste man läsa deckare
Med några undantag så är inte deckare min kopp te, eller inte min giftbägare kan man kanske säga.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #bokklubb fysik humor
Kommentera
Carolina Landin
Biblioteket ska väl vara till för alla?
Lite grann undrar man ju vad det är för klientel som brukar frekventera Ishøjs bibliotek?
Avdelning: Taggar: #humor #bibliotek
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Mikael Rapp
Om läsglädje, tacos och de bra dagarna
Inte ofta, men ibland kommer en skön period, en eller två dagar då läsglädjen tar över helt. Oftast är det för mig kopplat till upptäckten av en bok som man bara fastnar i men ibland, för mig mindre vanligt, kommer det samman med en bra blandning av böcker. De senaste dagarna har jag låtit mig bli indragen i texmextrenden (du vet "riktiga" tacos?) personifierat i Jonas Crambys bok Texmex från grunden. Jag vet inte om det fortfarande är trendigt så dementera gärna, men jag vet att jag har läst ordet "texmextrenden" vid nåt tillfälle.
Nåväl, så jag sitter hemma och äter mina genuina, superäkta, creddiga tacos och läser alltså. Jag har funnit en lovande roman i Fabio Stassis Luffarens sista dans där Charlie Chaplin återberättar sitt liv till sin son. Det är intressant, lustigt och känns framförallt levande. Det är ju känt att glädje föder glädje och nog blir jag lite sugen att se lite gamla Chaplin-rullar medan jag, fortfarande, äter mina tacos.
Kalaset toppas med nattläsningen av Jane Austens Stolthet och fördom som jag läser för första gången. Och jag älskar det! Jag har verkligen svårt att sätta fingret på vad det är men det är nåt särskilt tilltalande med den lekfulla prosan om man nu kan säga så. Allt som allt kan man säga att jag kommit över min flört med Sherlock Holmes-böckerna rätt bra. Jag säger "rätt" bra. Det kändes som en kniv i ryggen när jag inte hittade den tredje delen i bokhandeln men jag är över det. Allt är bra. Tack vare läslusten... och tacos...
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #läsglädje #texmex #humor #sorg
Kommentera
Anette Blomqvist
Min stora Jennifer Lawrence-kärlek!
Om jag har en riktigt dålig dag, är galet trött eller bara på dåligt humör då googlar jag Jennifer Lawrence vilket alltid får mig på bra humör. Jag antar att jag inte är ensam om att älska henne för maken till härligare skådis/människa får man nog leta efter. Som sagt så är hon en helt otroligt duktig skådespelare och ett bra bevis på det är hur till exempel filmerna The Hunger Games, som skulle kunnat bli en flopp med tanke på hur bra böckerna är, är till stor del på grund av hennes skådespelarprestation helt fantastiska. Fast sedan är det ju då hennes personlighet som tilltalar de flesta.
Taggar: #skådespelare #humor #film
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Mikael Rapp
Om saknaden efter en bok
Jag läste ut Kärlek i Kolerans Tid häromdagen. Kändes lite tomt. Som att sakna en vän. Gillade den definitivt men är lite osäker hur bra jag faktiskt tyckte om den. Den måste ha träffat mig vid rätt tid. Hade säkert uppskattat den för ett år sedan också men det hade varit en annorlunda bok. Hade nog sett det som ett löfte då. Nu såg jag den som förteckning på mina känslor just nu.
Odödlig kärlek. Bra koncept. Diggar det.
För att inte låta helt inkoherent bör det tilläggas att jag är kär för första gången.
”Jo, tack, det är en lycklig kärlek etcetera...”
Jag ska inte tråka ut er med detaljer från mitt privatliv. Vill bara understryka varför den träffade rätt just nu. Romanen har förstås även lite mörkare sidor till sig så jag föredrar att vi inte drar liknelsen för långt.
Men vad gör man nu efter en sådan läsupplevelse?
I sedvanlig anda försökte jag ge mig på nästa bok redan samma kväll men det gick liksom inte. Det tog emot. Jag behövde sörja Kärlek i Kolerans Tid lite längre.
Kan hursomhelst glatt rapportera att jag mår bättre nu. Ändrade om mitt lässchema lite;
”Nej tack, Vanity Fair.”
”Ja tack, Kurt Vonnegut, lite barnslig satir i form av Morgonmål för Mästare? Kan inte tänka mig nåt skönare!”
Så nu läser jag flippad satir om USA. Det är aliens, barnsliga teckningar, köttrobotar (dvs. Människor) och alldeles... alldeles underbart...
Varvar festen med lite dikter serverade av John Keats ibland. Kan inte överge kärlekens litteratur helt än liksom. Inget avslut á la ”Cold Turkey” för mig.
Jag kanske är konstig men att leva med en bra roman under en längre period sätter sina spår. Jag kan inte vara den enda som saknar en bok jag läst färdigt.
För visst är det väl lite som att vakna upp efter en underbar dröm?
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #kärlek #satir #humor
Kommentera
Esther Hansen
Min allraförsta e-bok
Finns det något roligare än att lära nytt? Med stigande ålder och efter att ha gått in i några väggar och stött emot några tak, blir jag allt mera medveten om mina begränsningar. Men desto roligare är det varje gång jag upptäcker att jag fortfarande kan lära något nytt! Och de senaste dagarna har jag lärt en hel del.
Jag skaffade en IPad och lärde mig en del om dens funktioner. Sen hittade jag www.elib.se och följde instruktionerna för hur man gör för att låna en ebok. Och jag klarade det. Vilken skulle jag då välja? Jag är naturligtvis nyfiken på författarna som bloggar för Litteraturmagazinet så jag kollade Mathias Lönnebo. Han har inte gett ut någon ljudbok som är mitt företrukna lässätt numera. Hittade en novell som visade sig vara väldigt trevlig och lättläst: Fyrtornet vid Maspalomas.
Jag skal inte spoliera läsupplevelsen med att berätta allt för mycket om handlingen, bara citera en mening från begynnelsen: ...Det var något med fyrtorn och att finna rätt farled som fascinerade henne.
Jag var infångad och läste genast hela novellen. En novell att bli glad av! Rekommenderas varmt.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #novell #hitta #mening #livet #kärlek #humor #ebok #fyrtorn #semester
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
God mot sin vilja
Fredrik Backman har gjort en imponerande debut med En man som heter Ove som nu finns i alla pocketställ. Den inte bara säljer bra. Den ä r bra.
Ove är en 59-årig ordningsman som varje morgon kvart i sex går en inspektionsrunda i sitt radhuskvarter. Om någon har stått längre än ett dygn på gästparkeringen blir hen anmäld till Transportstyrelsen. Och om någon kör bil inne bland husen får hen sig en rejäl utskällning. Det handlar mycket om bilar. Ove kör en Saab. De som kör andra märken är idioter.
Ove är en gnällig kverulant eller värre. Man skulle kunna kalla honom kolerisk. Han kan bli riktigt svavelosande. Andra människor är dumma. Det får de höra när de ber honom om hjälp. Själv ser han sig som "funktionell". Han kan lösa situationer som andra inte kan ta sig ur.
I början av romanen borrar han hål i vardagsrumstaket för en krok. Den ska sitta så fast att den är kvar även om hela huset rasar! Jo, vi förstår att Ove är praktisk. Men han har också ödesdigra planer. Det projektet skjuts upp flera gånger av ett antal människor som mer eller mindre nödställda tränger sig på. De bryter sig in i hans liv som ensamvarg, och han kan inte låta bli att ställa till rätta. Så blir Ove god mot sin vilja.
Det är en humoristisk bok. Det är förstås mest Ove som prövas i skämten. Han klarar sig dock. Det finns flera mörka bottnar. Utifrån dem dömer vi honom i kärlekens ljus. Slutet är helt underbart.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #humor
Kommentera
Mattias Lönnebo
Kärrtorp, nassar och demokrati
Slutet av året 2013 innebar att många människor deltog i manifestationer för demokrati. Denna princip, som nu är en del av det svenska samhällets grundfundament, är inte en svensk uppfinning. Den är importerad. Jag är mycket glad att den kom hit. Julksinkan förefaller däremot vara tämligen fornnordisk, och om man inte är vegetarian prydde den förmodlligen sin plats på julbordet. Julen sitter dock inte i skinkan. Tradition och smak får vara olika. Men när nassarna drar på stövlarna och definerar vad svenskhet är, måste vi protestera.
"Det är grymt med svensk julskinka!" - Kärrtorpsnassarna.
Avdelning: Taggar: #humor #Kärrtorp #satir #rasism #politik
Kommentera
Carolina Landin
Alla barnen... som kapitelbok - mest namedropping
Det charmiga med Alla barnen-bilderböckerna tycker jag är att bilderna fullkomligt myllrar av ett omöjligt antal barn, och att texten är korta verser med rim på barnens namn, som i de där alla barnen-historierna fast utan att vara elaka (eller snuskiga).
Alla barnen får ett syskon är i stället en kapitelbok, med vanlig text. Det är fortfarande många bilder, men barnen myllrar inte så mycket längre. Man får se några åt gången, och barnaskaran har bestämts till att bli tjugo syskon.
Avdelning: Barn Taggar: #recension #7-9 #familj #humor #syskon #få ett syskon
Kommentera
Mattias Lönnebo
Någon driver med mig
Någon driver med mig, närmare bestämt humorsajten Kyrkbullen, som regelbundet skämtar om kyrkliga angelägenheter. Det kändes ovant att bli offentligt parodierad, samtidigt var det gjort på ett roligt sätt, och jag fick mig ett gott skratt. Det var med anledning av mitt deltagande vid SciFiWorld och marknadsföringen av fantasyboken "Genom Skuggornas dal" som det här kommit upp. Och det är klart, särskilt vanligt är det givetvis inte med präster som skriver fantasy och umgås med rymdvarelser (om än fejkade sådana). Öppet mål - Kyrkbullen!
Avdelning: Skriv! Taggar: #Scifiworld #science fiction #fantasy #kongress #2013 #humor
Kommentera
Anette Blomqvist
Harry Potter-esque ugglebokleverans någon?
Hos bokbloggen Skuggornas Bibliotek, som är en av de bokbloggar som jag följer slaviskt, så hittade jag igår något helt fantastiskt roligt. Så roligt att jag var tvungen att fråga om jag fick lov att föra det vidare här till er, något som Skuggornas Bibliotek sa ja till. Så bara så ni vet så är all information här nedan lånad från Skuggornas Bibliotek och något som jag absolut inte kan ta åt mig äran för.
Jag vet inte om ni har sett det men Amazon kom ut i måndags med nyheten Amazon Prime Air vilket är bokleveranser via drönare som ska kunna flyga hem till dig med en bokleverans på cirka 30 minuter (om man bor i USA det vill säga). En väldigt futuristisk idé. Det här låter som en riktig science fiction bok och något som är gjort med mycket humor men samtidigt kan jag inte låta bli att gilla idén lite oavsett hur absurt det än låter.
Några andra som antagligen tyckte att idén låter mest absurd är Waterstone som direkt svarade på Amazons idé med någonting som fick mig att skratta väldigt länge, nämligen något som de kallar för Ornithological Waterstones Landing Service. Jodå! Förkortat så blir alltså det här O.W.L.S. För att se vad det är så måste ni helt enkelt gå in själva och läsa här.
Så vad säger ni? Dröneleverans eller uggleleverans av böcker, vad skulle ni föredra?
Taggar: #bokleverans #humor
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Samarbete med komplikationer
Omslaget till Jonas Karlsson, God Jul är som fint julklappspapper i guld och rött. En enstaka julgran ser vi i övre vänstra hörnet, annars elektriska adventsljusstakar i olika storlekar inramade i rutor. Det är precis vad boken handlar om. Så kallade trappljusstakar – det är författarens uttryck, jag hittar inte på Google - ska ställas ut i fönstren på det stora kommunhuset men kommer att störas av någon enstaka julgran och annat ovidkommande. I berättelsen ska de bilda orden God Jul. Det ska bli en hälsning till medborgarna.
Först tänker jag korkat: Hur kan det vara möjligt? Ljusstakarna ser ju olika ut! Men det är ett stort hus med många våningar, och de ska placeras ut så att flera fönster bildar en bokstav. Det visar sig i alla fall vara ett stort projekt. Det gäller att samarbeta väl mellan de olika enheterna. På HR ser man det också som ett prov som kan gallra ut någon som går över gränsen i sitt ogillande och därmed kan sparkas. Man måste dra ned på en tjänst inom den närmaste tiden.
Jonas Karlsson är en stor komisk begåvning på bio och teater. Det märktes också när han läste ett stycke ur boken i senaste Babel. Vad jag kommer att skratta! tänkte jag och väntade ivrigt på att God Jul skulle dimpa ner i brevlådan. Visst drog jag på munnen några gånger, men Jonas Karlsson vill nog inte främst få oss att skratta. Han avslöjar både lustiga och mindre lustiga inslag i gruppdynamiken. En person kan få en oväntat framträdande roll, men någon med god vilja kan också bli lurad och straffad oväntat hårt.
Det dyker upp problem utöver det rena samarbetet. Vid ett stadium i processen upptäcker man vid besiktning från parkeringsplatsen att en del ljusstakar är femarmade, andra sjuarmade. Enhetligt måste det vara! Man måste också kontrollera att alla ljus i stakarna lyser lika starkt. Här är jag nära på att skratta åt mig själv. Jag dras in i handlingen så till den grad att jag blir stressad över att det inte blir rätt.
Det är en underhållande bok, roande men också otäck. Slutet är överraskande.. Så läs den!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #humor
Kommentera
Anne-Charlotte Östman
Instängd i en pratbubbla
Hundraåringen klev ut genom fönstret på äldreboendet. Fyra och ett halvt-åringen i Martina Montelius Främlingsleguanen går ut genom grinden och lämnar dagis. Det namnlösa barnet passade inte in i barngruppen. Hen hade gjort sig så obemärkt att personalen nog trodde att hen fortfarande var kvar.
Hemma är det tomt. ”Upphovsmännen” är på kurort, men en leguan finns som sällskap. ”Jag betraktar min reptil som en kamrat och jämlike.” Att språket inte är ett barns behöver jag väl inte tillägga.
Det är inte särskilt långsökt för mig att associera till den bok som jag ägnade min doktorsavhandling. I ”Gros-Câlin”, som betyder ungefär Storkram, lever Monsieur Cousin med sin pytonorm i en tvårummare i Paris. De är också ensamma mot omvärlden. Men i Romain Garys roman ingår Gros-Câlin i en berättelse om hoppet. Cousin väntar tåligt på att ormen inte bara ska ömsa skinn utan mutera till en högre stående varelse. Och i identifikationen med keldjuret förvandlas hans hopp till att omfatta också människan. Hon ska bli en bättre varelse.
Ordlekarna är av samma typ. Montelius skriver i stället för föräldrar ”upphovsmän” som i sin tur för tankarna till ”våra dagars upphov”. Gary kallar de trötta passagerarna i métron för ”les usagés” (de utslitna) i stället för ”les usagers” (brukarna).
Det är väldigt mycket sådant i Främlingsleguanen. Men jag skrattar inte. Humor kräver ett överraskningsmoment. Det här känner jag igen sen förut. Men det är något annat också. Jag tyckte inte Hundraåringen var särskilt rolig heller. Eller kanske var den bara rolig, och det håller inte. För mig, och en del andra också har jag förstått, är det inte nog. Humorn måste ta avstamp i något. Det måste finnas något vasst i den, något den driver med eller försvarar sig mot.
Ett exempel: Fyra och ett halvt-åringen behöver en bra lyssnare. Då går hen till sin sten som hen kallar Sleipner. Hen söker sig till döda ting. Det är förstås väldigt misantropiskt, men roligt är det inte. I Gros-Câlin går huvudpersonen till en kommunikationskurs, där man jobbar med att få en askkopp att tala. Då skrattar jag. Det är satir.
Hen i Främlingsleguanen känner sig ensam, ledsen och vill vara vanlig. Men hen har svårt att ta sig ur den bubbla hen skapat åt sig och sin följeslagare. Att det behövs ett skydd mot de vuxna får vi i alla fall helt klart för oss. I slutkapitlet tränger deras röster igenom på ett förödande vis.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #humor
Kommentera
Carolina Landin
På begäran - högläsningstips för en femåring + en sjuåring
Jag fick ett mail av en orienteringskompis (ja, vi flåsar inte bara i runt i skogen i leriga kläder – vi pratar med varandra ibland också) där hon bad mig om högläsningstips till sina barn. Så här stod det i mailet:
”Så här är det: Lillebror är 5,5, storasyster snart 7. Han gillar bilderböcker, hon vill ha mer än så. Vi läser för båda samtidigt, något annat är inte aktuellt. Alltså gäller det att hitta en bok som båda gillar och helst även vi föräldrar. Den första kapitelbok vi läste för dem var Loranga, Mazarin och Dartanjang (båda böckerna i en och samma volym) och det blev en succé. Nu har vi dock lite svårt att matcha den första framgången. Vi har läst textversionerna av Pelle Svanslös och några andra av de böcker jag läste själv när jag var liten.
Jag tror att humor är en viktig ingrediens, för det får lillebror att överleva bristen på bilder. I övrigt ska det då helst vara förståeligt för lillebror, men ändå inte för barnsligt för storasyster. Hit me!”
Oj, vad kul! Och jag kände förstås att det här vill jag skriva ett blogginlägg om, för det finns säkert andra föräldrar som har glädje av en sån lista.
Avdelning: Barn Taggar: #högläsning #humor #spänning #fantasy
Kommentera
/Visa 4 kommentarer
Linda Odén
Ett hissnande äventyr
Senaste gången jag och grabbarna O var på biblioteket hittade vi fortsättningen på Kalle och chokladfabriken, som heter Kalle och glashissen. Vi har visserligen inte läst den första boken, men sett den fantastiska filmen flera gånger. Vi var redo för ett nytt äventyr tillsammans med Kalle och Willy Wonka.
Avdelning: Barn Taggar: #recension #äventyr #humor
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
Linda Odén
Att blanda högt och lågt
Caitlin Morans Moranthology är en samling krönikor om allt möjligt och omöjligt. Till varje krönika finns en nyskriven inledning som många gånger är minst lika rolig som själva krönikan. Till vardags är Moran tv-kritiker och krönikör i The Times och under Bokmässan i Göteborg för några veckor sedan var hon helt klart en av de största stjärnorna.
Taggar: #genus #krönikor #humor #recension
Kommentera
Carolina Landin
En bok som prisas av Austens och Dickens vålnader
På pärmens insida i Constables & Toops kistor och kransar finns det som i vilken bestseller som helst ett antal lovord från olika personer. Men...det är inte vilka personer som helst: "Omöjlig att lägga ifrån sig." tycker Samuel Pepys vålnad, "Vore blott denna skröna ett verk av min egen hand!" önskar Charles Dickens vålnad och "En enastående litterär pärla av en högst infallsrik och fantasifull skribent." är Jane Austens vålnads omdöme. Det finns fler eminenta vålnader som har uttalat sig, och jag blir helt fnissig innan jag ens egentligen har öppnat boken. Sånt här älskar jag!
Avdelning: Barn Taggar: #spöken #humor #London #1800-tal #9-12 #recension
Kommentera
Linda Odén
Nanna for president
Är du en medelålders man som röstar på alliansen kanske du inte riktigt förstår det roliga med Nanna Johanssons nya bok Hur man botar en feminist. Inte heller om du är man (eller kanske kvinna) som sympatiserar med Sverigedemokraterna. Är du som jag feminist, kvinna och vänsterorienterad är det här något av det roligaste som finns.
Hur botar man då en feminist? Enkelt. Man ger henne rejält med kuk självklart. Det vet väl alla att kvinnor som är feminister har fått på tok för lite kuk. Från kuken kommer nämligen "icke feministiska endorfiner" in feministfittan De "icke feministiska endorfinerna" sprider sig sedan i det feministiska blodomloppet och ser bland annat till att feministens armhålehår och benhår omvandlas till ett fint svall på huvudet. Och hejhopp så glömmer kvinnan alla hemska feministiska tankar. Hur det är med män som är feminister framgår inte, men kanske kan det problemet lösas på samma sätt. Minus fittan då.
Avdelning: Serier Taggar: #genus #grafiska romaner #recension #humor
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
Eleni Schmidt
Bellman på klappjakt
Bellman har en deckarfirma, och tillsammans med sina kompisar ryssen och norrmannen får han ett viktigt uppdrag; julklapparna som ska skänkas till ett barnhem är stulna! Polisen är maktlös, förstås. Bellman klär ut sig till tomte - en ganska vildsint sådan - och stärkt av julmust ger han sig ut på tjuvjakt på julmarknaden tillsammans med ryssen och norrmannen. Den här boken blir nog populär. Det är en deckare men det vimlar förstås av Bellmanskämt; mycket prutt och bajshumor. Målgruppen är barn från 6-9 år, men Bellmanhistorier brukar gå hem hos barn upp till 12 år, alltså borde nog boken kunna rekommenderas till barn äldre än 9 år.
Avdelning: Barn Taggar: #6-9 #humor #jul
Kommentera
Anmäl textfel
