Anne-Charlotte Östman
Nobelpriset till Annie Ernaux!
Franska Annie Ernaux, född 1940, tilldelas i år Nobelpriset i litteratur. Hon slog igenom på 1980-talet med sina självbiografiska böcker. Hon beskrev en uppväxt i Yvetot i Normandie, där modern och fadern drev ett kafé med butik. Ernaux kom att studera, började umgås i akademiska miljöer och lämnade därigenom sin sociala tillhörighet. Det gjorde henne och föräldrarna till främlingar för varandra.
Som arbetarförfattare har Annie Ernaux inspirerat yngre skribenter som Edouard Louis, känd för “Vem dödade min far?”. Linn Ullmann hänvisar också till Ernaux i "Flicka, 1983". Hon är även en viktig förebild som feminist.
I senare böcker återvänder hon till händelser som format henne som kvinna. I “En flickas memoarer”, som kom på svenska förra året, beskriver Annie Ernaux sin första sexuella erfarenhet. Hon underordnar sig helt mannens åtrå och fastnar i ett destruktivt känslomässigt beroende.
I den nu aktuella “Omständigheter”, översatt av Maria Björkman, vänder den åldrande författaren tillbaka till en annan avgörande handling i sin ungdom. 1964 genomgår hon en illegal abort. Hon studerar vid universitetet i Rouen men får bege sig till Paris för att få hjälp. Ingen läkare vill sätta sin karriär på spel. Det får bli ett vårdbiträde, madame P.-R., som bor i ett ruffigt kvarter och tjänar pengar vid sidan om. En kvinnlig student som hon känner flyktigt ger henne adressen.
Mannen som gjort henne med barn uttrycker i brev bara att de hamnat i ett svårt läge. De manliga studiekamrater som förstår vilken belägenhet Annie hamnat i spärrar upp ögonen och blir snarast fascinerade.
Vi får en realistisk skildring av aborten som låter vänta på sig efter att hon fått en sond placerad i livmodern. En kvinnlig granne i studentkorridoren får rycka in när läget blir akut. Allt är osentimentalt skildrat. Annie, skribenten, understryker att hon måste gå hela vägen i redogörelsen. Annars bidrar hon till att mörklägga kvinnors verklighet.
När hon genomlidit allt känner hon en stolthet, “en stolthet över att ha gått längre än andra någonsin skulle kunna tänka sig att gå”. Hon kom länge att uppfatta natten som det hände som en födelsedag. Hon blev utkastad i världen och tvingades bort från sin mor.
Den enda skuld hon någonsin har känt är att hon inte har gjort någonting av händelsen. “Som en gåva man har fått och slösat bort.” Saker hände Annie för att hon skulle skildra dem. Det är hon bergsäker på. Nu har hennes kropp med känslor och tankar blivit till skrift och spridd till andra människor.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Nobelpris #feminist #arbetarförfattare
Kommentera
Mattias Lönnebo
Författare i krig
Bland soldaterna som i denna stund kämpar för Ukrainas existens som nation, finns det ett stort antal frivilliga och värnpliktiga soldater. Bland dessa finns människor från alla samhällsklasser och yrken och givetvis också författare. En är Oleh Sentsov, som är känd för att ha suttit fängslad hos ryssarna eftersom han protesterade mot erövringen av hans hemprovins Krim. Han hungerstrejkade nästan till döds. 2019 fick han återvända till Ukraina vid en fångutväxling och har sedan dess varit mycket kreativ. Nu strider han i hemvärnet och har bland annat sagt: ”Vi kommer att vinna detta krig eftersom vi inte har något annat val.”
Avdelning: Fakta Taggar: #krig #Ukraina #författare #vapen
Kommentera
Mikael Rapp
Spontana tankar kring min första bok
Flytta mig till författarbloggen för jag har blivit författare! Eller ja, författare är kanske ett lite väl värdeladdat ord. Men jag har hursomhelst medförfattat en bok om Martin Luther (inte King) såhär nådens år 2017 då det är 500 år sedan reformationen. Jag har alltid haft ett intresse för historia och det är den biten jag skrivit på i boken Martin Luther - Munken som förändrade världen.
För att fira tänkte jag dela med mig av ett par saker som är roliga när en får skriva populärhistoria (eller att författa en bok i huvudtaget):
Research: Det vill säga läsa. Alltid kul. Inget nytt för er som snubblat/hittat/slaviskt följer Litteraturmagazinet.se.
Arbeta med förlag och redaktör: Det har varit en väldigt intressant upplevelse att få se “insidan” av bokbranschen.
Att få vara med och spåna på en bok som sen faktiskt tar fysisk form. “Something from nothing”. Diskutera saker som kapitel, innehåll, illustrationer omslag och titel. Allt som gör en bok till vad den är.
Boken då? Tja, den är riktad till ungdomar och handlar om Martin Luther och hans tro. Jag har skrivit det vi kan kalla "historiekapitlet" (i boken är titeln mer poetisk) samt faktarutor. Att skriva för ungdomar var i sig en utmaning efter sisådär fyra år då jag främst skrivit akademiska texter. Att tänka "lättläst" är inte alltid så lätt. Förhoppningsvis är resultatet lyckat.
Avdelning: Taggar: #författare #förlag #religion #populärhistoria
Kommentera
Mattias Lönnebo
Författare och katter
(Bilden ovan - författarkatten Tiger)
Vad har jag gemensamt med flera världsberömda författare? Med Hemingway, Joyce Carol Oates, Philip K Dick, Margaret Atwood, Stephen King och Doris Lessing. Ja, inte är det försäljningssiffrorna i alla fall! Det är ett som är säkert! Och inte är det alla fans. Nåja, lusten att skriva som ibland tar sig uttryck i en nästan tvångsmässig besatthet kanske är något vi har gemensamt?
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #katter #författare #fantasy
Kommentera
Lena Köster
Turkiet allt farligare
Läget i Turkiet blir allt farligare för journalister och författare. Ragip Zarakolu, tidigare fristadsförfattare i Sigtuna, protesterar mot turkiska regeringens övergrepp mot media och enskilda journalister och författare: i dag mot hans tidning Özgür Gündem och mot hans sons hem.
Avdelning: Taggar: #Turkiet #mänskliga rättigheter #hotbild #razzia #oro #författare #fara #trakasserier
Kommentera
Maria Sidén
En tacksam kvinna som inte går ut själv i mörkret
Jag har länge tänkt att jag ska vara tacksam för att jag inte har det som de som har det värst. Där borta ni vet. Långt borta. Där blir kvinnors kön stympade. Där säljs de som sexslavar. Men även i Sverige sker könsstympningar. Så hur ser ett liv ut hittills för denna priviligierade kvinna?
Men när jag börjat tänka efter, hur har livet som kvinna i jämställda Sverige sett ut för en så vanlig tjej som mig?
Det började med Grooming utan att det ledde någonstans som tur var, mycket hot lite verkstad, vet inte hur många förslag jag fått sedan 12 års åldern om saker jag inte ens vetat vad det är... Näthat såklart (våldta mig här och där, döda mig på diverse fantasifulla sätt), slumpat men även från dejtingsidor (såklart!?) Slagen i magen av random dude på en icabutik, vid 13 års ålder. Sexuella trakasserier under gymnasieåren, någon som fått tag på mitt nummer, skickade obscena bilder på valda delar av sig själv, och snällt delgav vad denna skulle göra med mig. För den visste vart jag bodde. Såklart kunde inte polisen inte göra något. Sov med lampan tänd och drömde mycket mardrömmar...
Universitetetstiden, jagad och misshandlad, kunde fly, snubben blev dömd. En arbetsplats jag minns där det jobbade gubbar i 50-års åldern. Alltid kommentarer om vart har du sovit inatt. Vad gjorde du och din kille. Du ser sjuk ut, jaha inget smink. Och alla hade de fruar och döttrar, vanliga hederliga svenska män. Jag har ingen aning om hur många gånger män tafsat under danskvällar. För många i alla fall. Nej verkar vara det nya Ja. Jag får dessutom mindre lön än alla medborgare jag beskrivit ovan. Och tänk, jag är en av dem som klarat mig jävligt bra. Men jag går inte ut själv när det är mörkt.
vi sa: vi ska ta över vi ska ta över världen vi ska bli stora vi ska bli mäktiga, ha ha och vi ska göra jorden hel ja vi ska göra vattnet rent och vi ska aldrig skada varandra mer //Laleh, Goliat.
Jag har nyligen upptäckt Yoko Ono av en slump. Jag fann boken "funderingar jag gärna delar med mig" på en loppmarknad. Jaha, har hon skrivit en bok... Så förväntningar existerade inte överhuvudtaget. Nu står hon med på listan" personer du skulle vilja träffa, död/levande".
I boken "Funderingar jag gärna delar med mig" skildrar Ono livsfrågor som hon brinner för. I 26 kapitel delger hon sina kloka tankar om livet, drömmar, inre kraft, så abstrakt men ack så glasklart. Så vackert. Älskade denna bok . Hennes nyaste bok "Woman Power" består av bilder och citat. Korta tänkvärda och personliga citat. Det är som att hon öppnat sitt hjärta och ut ramlar dessa små små ord av klokhet,styrka och kärlek. De berörde mig...
Every woman has a song to sing
Every women has a story to tell.
And make no mistake about it, brothers.
We women have the power to move the mountains. //Women power, Yoko Uno.
Avdelning: Taggar: #kvinnodagen #femnism #women #biografi #sexuella trakaserier #näthat #jämställd #priviligerad #kvinnliga författare #könsmakt
Kommentera
Lena Köster
Skribent otrygg trots fristad
Hotet mot Uppsalas nuvarande fristadsförfattare gör att hen inte kan träda fram offentligt. Inte i intervjuer. Inte på stadens litterära eller journalistiska scener. Knappt ens privat socialt.
Hen kommer från ett land utanför Europa. Hen är journalist och bloggare, regimkritiker. Hen har flytt för sitt liv från hemlandet, där pressfrihet och yttrandefrihet bara är tomma ord.
-Vi har skolor, universitet, välutbildade personer, men en regering där många är illitterata och ståtar med köpta akademiska titlar. Människor förföljs och arresteras, dödas, säger fristadsförfattaren över en kopp te.
Jag har tänkt skriva en artikel om situationen i hens hemland, om boken hen nyss givit ut, om bloggen hen driver – men det går inte.
-Det är inte bara jag som har den här hotbilden, utan min familj i hemlandet, mina vänner och mina kollegor kan också drabbas, säger hen.
Vi kommer överens om att vänta ett år, tills nästa bok kommit ut och tills hen förhoppningsvis har mer koll på läget för de nära och kära.
Under tiden arbetar hen med bokprojekt och blogg.
-Jag lever till stor del på nätet. Träffar inte gärna landsmän heller eftersom jag inte vet vem jag kan lita på. De kan mycket väl föra information om mig vidare till regeringen…
Jag har svårt att förstå hur en artikel om den här skribentens vistelse i Uppsala, med namn och allt, skulle påverka personerna hen värnar om i hemlandet och grannlandet. Tänker att det är väl den utgivna boken, som finns där, och den pågående bloggen, som borde vara det som triggar hotet mot vänner och anhöriga. Oavsett var personen befinner sig.
En annan sak med hotet mot hen själv förstås.
-Du lever här. Du förstår inte hur det är i min värld, säger hen.
Sant. Dvs jag förstår hotet om hen som aktiv regimkritiker är verksam i eller i närheten av hemlandet. Det finns hur många bevis som helst på faran i att kritisera den sittande administrationen. Ständiga fängslanden, misshandel och, såvitt jag förstår, mord.
Men att känna sig hotad och förföljd långt norrut i en annan världsdel, att aldrig kunna lita på någon ens i exil i ett demokratiskt land, att tvingas välja ensamhet och intellektuellt liv på nätet – det blir tungt att andas…
Att läsa dystopier hör till ens litterära liv. Att inse att oerhört många människor i världen, lever i en sas förverkligad dystopi, känns som ett mänsklighetens misslyckande.
Diktaturer, fascism, nazism, rasism, förtryck av kvinnor, förtryck av alla som inte hör till makteliten, förtryck av oliktänkande och oliklevande, miljardstölder från folket till elitens giriga fickor, ogärningar i den ena eller andra gudens namn, listan är lång.
Det goda som görs i form av satsningar på skola och hälsovård för barn och kvinnor (gärna även för män), arbetet för att försvara och utveckla demokrati, olika former av hjälp via organisationer som Läkare utan gränser, RK, Rädda barnen, kyrkors och politiska organisationers hjälparbeten, forskning, fredsarbete, enskildas insatser för andras bästa osv. Väger det upp?
Räcker det för att nån gång skapa en värld i balans där mänskliga rättigheter styr? Där författare och andra fritt kan uttrycka sin mening, kritisera, debattera, utan att riskera annat än att motståndaren har bättre argument.
Är det ”goda” tillräckligt?
Tror inte det.
Det verkar inte som om ont kan med gott fördrivas. Men det gamla talesättet ”ont skall med ont fördrivas” är inget jag skulle vilja ha som rättesnöre.
Så, förgäves eller otillräckligt, det är ändå främst (litet kryphål där…) den vägen vi måste gå: stötta allt som i slutänden skulle kunna leda till en värld där mänskliga gemensamma rättigheter råder utan undantag. Utopin i stället för dystopin.
Fristadsförfattaren ler och ruskar på huvdet.
-Ni som lever här, ni förstår inte hur det är.
Jag får hens bok om ”folkmord” på tankar, engelska versionen.
Censur, tänker jag, gräver sig in i sinnet och skapar självcensur. Sen har sanningen dött.
Avdelning: Taggar: #fristadsförfattare #hotbild #exil #regimkritik #mänskligarättigheter #dystopi #utopi
Kommentera
Lena Köster
Karl G Fredriksson död
Författaren och översättaren Karl G Fredriksson avled 10 oktober. Plötsligt känns Uppsala en smula ödsligt. Astrid Lindgrens uttryck "fattas oss" känns mycket relevant.
Karl G kallades Fredrik av hustru Lilian och vännerna. Tillsammans utgjorde Fredrik och Lilian en enhet inte bara i privatlivet, utan också till stor del i arbetet som författare och översättare. Båda dessutom ledamöter i Svenska Deckaralademien.
Att en sådan enhet kan falla isär är inte till att begripa.
Deckare översattes, böcker och småskrifter författades och författare utspisades i det Fredrikssonska hemmet. Själv minns jag en middag med en från början trött och tjurig bokturnérande Elizabeth George, som så småningom tinade upp i det upsaliensiska sällskapet.
Deckare, viktorianska spöhistorier, kuriosa i Uppsala, lärobok och studiehandledning i deckargenren för skolan, bok om Gluntarne och Gunnar Wennerberg fanns på den Fredrikssonska familje/jobbagendan. Liksom julskrifter till vännerna från decenniers cykelturer i England, anekdoter om vänskapen med deckardrottningen PD James och mycket mycket annat.
Med värme minns jag den store, rolige, bildade Fredrik. Och med samma värme går mina tankar nu till hans hustru Lilian, som i dagens UNT i dödsannonsen citerar WH Audens berömda dikt om sorg... att inget gott kan komma ut av detta.
So be it.
Taggar: #författare #öv ersättare #kritiker #föreläsare #spökhistorier #Gluntarne #Deckarakademien #dödsfall
Kommentera
Lena Köster
Läsgalningen suktar
Vad är en bokmässa annat än stökig, trång, stressig och... fullkomligt underbar! Fast det blev ingen för mig i år. Så nu sitter jag här med ett sug. Ett vacum som vill fyllas av...
...väntade och oväntade möten med bekanta och obekanta författare, seminarieupplevelser, sorlet och trängseln runt förlagsmontrar och småscener.
Jag hade velat delta i manifestationen för ett gott flyktingmottagande.; hade velat läsa eget material från nya boken och kommande diktsamlig på poesiscenen; hade velat lyssna på och fika med författande och forskande vänner som Anna Ehn - nu är "Läskigt Sally!" i boklådorna - och Åsa Warnqvist.
Och jag hade velat fylla en stor bag med böcker av alla de slag. Kanske något nytt från förlagen Sekwa, Beijbom, Weyler och Vertigo. Den där känslan när man far hem på det fullsmockade tåget med rågad väska och extra kassar med böcker. Anteckningar efter intervjuer som ska bli artiklar. Och hjärnan proppad med minnen av möten. Aaargh#%&€!
Det får bli nästa år.
Ett varmt grattis till alla författare, läsare och förläggare, som haft sådana där goda, spännande, inspirerande, roliga, svettiga dagar på Bokmässan!
PS. Fick ni böcker över, (deckare, poesi, romaner, serier, essäer...) får ni gärna skicka dem till mig. Jag kan utan tvekan diagnosticeras som läsgalen. So be it.
PPS Ja, jag erkänner. Boktiggaren, c'est moi. Möjlig titel på en bok, Boktiggaren?
PPPS Bästa böckerna på Bokmässan? Någon?
Taggar: #bokmässa #läsgalen #författare #förläggare #poesi #deckare #essäer #romaner #förlagsmontrar
Kommentera
Mats Strandberg
Förhandssläpp av Färjan och Saras barnbok!
Det drar ihop sig alltmer till släppet av Färjan! Jag sitter och gör en spellista med bara powerballader till releasefesten, diskuterar med dansbandet Chinoz vilka låtar de ska spela (och jag är SÅ GLAD att de ska spela!), svarar på intervjufrågor och försöker i största allmänhet hålla mig sysselsatt, för om jag inte är sysselsatt hinner nervositeten tränga fram. Det är snart dags, den 14 september kommer boken!
Men redan söndagen den 13 september har jag och Sara ett litet förhandssläpp av våra respektive böcker på Science Fiction-bokhandeln i Stockholm. Såhär ser schemat ut:
14.00 Releasemingel för bilderboken "Just nu har vi varandra", av Sara och illustratören Maria Fröhlich, med kakor och förfriskningar.
14.30 Sara och Maria blir intervjuade av förläggaren Moa Brunnberg om "Just nu har vi varandra".
14.45 Mats blir intervjuad av serietecknaren Karl Johnsson om "Färjan".
15.00-16.00 Alla tre signerar.
Hoppas några av er kan komma! Här är eventet på Facebook!
Taggar: #författare #författarträff #engelsfors #färjan
Kommentera
Mats Strandberg
Mjukstartar med att läsa om en idol
Sent inatt kom jag hem från min smekmånad på Sicilien (den var fantastisk, tackar som frågar), och idag jobbar jag för första gången på flera veckor. Sommaren är officiellt över för min del. Jag har både längtat tillbaka till vardagen och oroat mig för att jag glömt hur man gör när man använder hjärnan.
Mjukstartar med att läsa om en biografi över Dorothy Parker. Den 9 september ska jag medverka i Stockholms stadsbiblioteks samtalsserie Min själsfrände, där levande författare får prata om sin "relation" med avlidna kollegor. Mitt val var enkelt; Dorothy Parker. Om ni är nyfikna på varför, så hoppas jag att ni kan och vill komma! Här är mer info!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #författare #författarträff
Kommentera
Lena Köster
Skrivarseminarier öppnar dörrarna
Åsa Nilsonne och Birgitta Östlund vidgar skrivarnas vyer under seminariet i Lövstabruk.
Skrivarseminarium i Lövstabruk i Norduppland. Kan det vara nåt? Jajamen. En omvälvande och inspirerande upplevelse. Också för den som har publicerat nio böcker och gått på kurs femtielva gånger. I mötet med de andra och deras texter får den mest blaserade nya vyer.
Jag tror det är åttonde eller nionde gånger för min del. Då räknar jag med journalistiska skrivarkurser på FOJO likaväl som kurserna/seminarierna i Lövstabruk och på andra håll. Och 20 p i Skapande svenska 1977.
-Behöver DU lära dig skriva, undrar bekanta med viss rätt, eftersom jag har varit verksam som journalist i mer än 40 år och som författare sådär dussinet år.
Men lärandet pågår hela livet. Sen kan vi ju välja att lära oss på hur många olika sätt som helst. Learning by doing. Akademiska studier. Samtal under seminarier. Pröva på nytt.
Birgitta Östlund, fd rektor bland annat på Nordens Folkhögskola Biskops Arnö, har hållit skrivarkurser/seminarier efter eget huvud sedan hon som pensionär flyttade till Lövstabruk 2003.
Vad lär man sig? Framför allt att respektera texten, att bli en god läsare. Det ska man inte tro att man är bara för att man har läst tusentals böcker i sitt liv. Kommer man snabbt underfund med när man lär sig att föra en dialog med den text man har framför sig. Och dörrar slås upp mot nya landskap.
Nya för en själv i alla fall.
Emellanåt lär man sig också något om sitt eget skrivande, och tänkande!, som gör att man kan gå vidare med det projekt man fastnat i. Eller tänker påbörja.
Skrivarseminariet 2-5 augusti hade som tema "Vad är en människa?". Låter storvulet, och är det. Det har varit tema hela sommaren för de samtalskvällar, som Birgitta Östlund och Lövstabruks kulturförening ordnar varje tisdagkväll.
Skulle sådana samtalskvällar, med gäster som Bo Pellnäs, Eva Nilsonne, Gösta Gahm m fl, hållas i Stockholm, vore såväl SvD och DN som etermedia närvarande.
Men Stockholmsparnassen och huvudstadens kulturjournalister är ofta väldigt provinsiella och verkar inte veta att det existerar kultur och debatt i resten av Sverige också. Stockholm och "världen", jovars. Men åratal av högkvalitativ samhälls-och kulturdebatt i Lövstabruk har inte noterats alls av nollåttorna.
Hursomhelst har vi lantisar en hel del för oss tillsammans med höjdare från kulturlivets alla väderstreck. Orgelprofessorer, astrofysiker, bildkonstnärer, författare, hjärnforskare...
Och a propos det sistnämnda, besöktes vårt seminarium av Åsa Nilsonne, såväl romanförfattare som hjärnforskare med romanen H som nyaste tillskott i sin bokproduktion. En berätttelse om hjärnans funktioner och samtidigt en berättelse om förälskelse.
En gissning för framtiden: att det blir ännu fler böcker av helt olika slag om den mänskliga hjärnan. Och andra hjärnor.
Stordatorn HAL i Arthur C Clarkes 2001 - en rymdodyssé från 1968, filmad av Stanley Kubrick, gav oss tankar om artificiell intelligens och framtida (snart nutida) datorers möjligheter och begränsningar som hjärnor/personligheter. PJ Jersilds roman En levande själ från 1980 lät oss bli bekanta med hjjärnan i glasburken. Och i Åsa Nilsonnes H får vi möta hjärnans olika delar sam-eller motarbetande varandra.
Vad ska det bli härnäst? Kanske något som någon av oss deltagare i augustiseminariet ännu inte har skrivit...
När jag ändå är igång med Åsa Nilsonne, vill jag rekomendera hennes En passande död, nog så aktuella tankar om hur vi vill förhålla oss till vår sjukdom och vår död.
Men hur många av oss kommer att välja just det sättet att dö...
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #hjärnan #själen #rymden #skriva #författare #skrivarkurs #seminarium #döden #Stockholmsparnassen #nollåttor #lantisar
Kommentera
Kristina Hård
Fyra fantastiska dagar på Åland
Archipelacon var fantastik i fyra dagar och man fick liksom aldrig nog. Först färjan till Åland. Solen strålade (lite lagom). Här är vi i höjd med Ljusterö, Kaisertorn syns i bakgrunden och ett av luftskeppen har precis lyft. Kanske med destination mot Peking? 
Mats Strandberg skriver också om Arcipelacon i sin blogg. George R.R. Martin var hedersgäst, och det var även Karin Tidbeck och Johanna Sinisalo, som bland annat diskuterade Nordic Weird. Fantastikböckerna som inte riktigt vill rätta sig i ledet, som kliver över genregränserna och placerar handling och läsare i en verklighet de kanske inte är beredda på.
Själv var jag bla med i en paneldebatt om författare från olika länder. Här ser ni mina medpanelister. Emil Hjörvar Petersen (Island), Ieva Melgave (Lettland), Anne Leinonen (Finland), Gaie Sebold (Storbritannien) och Alexandra Davydova (Ryssland).
Fantastisk Podd gjorde en live-inspelning med frågor från publiken! Mia Franck, Jenny Wiik och Maria Turtschaninoff från grupp Finland och jag och Karin Tidbeck från grupp Malmö. Avsnittet som har titeln "Öar och slutna rum" går att lyssna på från och med i morgon torsdag (2/7-15) på Fantastisk Podds hemsida. (Bilden är från Archipelacons twitterfeed, själva glömde vi helt bort det där med foto.)
Jag har också fått min första översättning. Osuuskumma förlag i Finland har samlat svenska fantastiknoveller i antologin Surupukki. Det är min novell "Intrabokulär teleportering" (från början en bloggföljetong) som har översatts till finska. Den går att läsa på svenska här. Andra medverkande författare är Karin Tidbeck, Carl Ahlström, K.G. Johansson, Jorun Modén och Oskar Källner.
Kirjasiirtymiä blir ungefär Bokövergångar..
(Däremot måste jag missat trubadurerna på Åland? Eller så valde jag rätt hotell.)
Avdelning: Fantastik Taggar: #författare #fantastik
Kommentera
Mats Strandberg
När nördarna intog Åland
Har just kommit hem från Åland och fina nördfestivalen Archipelacon. Fantasy- och scifi-fans och författare (däribland självaste Game of Thrones-skaparen George R R Martin!) samlades i dagarna fyra.
Och jag tog färjan dit. Jag, som aldrig trodde att jag skulle vilja åka färja igen.
Jag och Sara pratade Engelsfors och Cirkeln-filmen med Nahal Ghanbari på Mariehamns stadshotell. (bild lånad av Bokstävlarna)
Några av de programpunkter jag hann sitta i publiken på: Ett samtal med Karin Tidbeck, välförtjänt superstjärna i fantastikkretsar som fler utanför genren borde upptäcka. Om du inte läst hennes roman Amatka ännu (ett slags socialistisk dystopi, där invånarnas användning av orden och språket får otroligt konkreta konsekvenser) så gör dig själv en tjänst och införskaffa den genast. Författaren och kritikern Pete Sutton höll ett otroligt intressant föredrag om skräckgenrens historia. Och Jessica Elgenstierna modererade ett samtal om manusförfattande med Sara, Johanna Sinisalo (Iron Sky, den finska världssuccén om nazister på månen) och Ian Watson (A.I., Stanley Kubrick-filmen som togs över av Steven Spielberg efter Kubricks död)
Hängde också en del med min vän Elisabeth Östnäs, vars ungdomsbok Kungadottern (första delen i trilogin Sagan om Turid) släpps i september. Jag har fått förhandsläsa den här boken, och jag ÄLSKAR den. Har bloggat om den här.
Och så avslutade vi med party. Här är jag med författarkollegorna Karin Tidbeck, Sara, Thomas Årnfelt, Mia Franck och Kristina Hård.
Enda smolket i bägaren den här resan: TRUBADURERNA. Det finns trubadurer överallt på Åland. Inklusive hotellet vi bodde på. På gården. Utanför mitt fönster. Halva natten. Låg och kokade i sängen. Försökte att inte vara den där sura gubben som gick ner och klagade. Men när han spelade Kung i baren fick det fan vara nog. Jag stormade ner i receptionen och skriade efter öronproppar.
Och japp, andra kvällen körde han exakt samma reportoar.
Nu måste jag eventuellt skriva en skräckbok om trubadurer. Om hur de förökar sig och inavlar sig på Åland och planerar att ta över världen med sin trubadurterror. De lurar bakom alla hörn. Gömmer sig under alla sängar. Redo att slå an det första ackordet av Hotel California.
Avdelning: Fantastik Taggar: #författare #författarträff #engelsfors
Kommentera
Kristina Hård
Lokrume och Sorokaste
Häromdagen fick jag frågan ”Känner du dig som en författare nu?”
Jag vet inte. När går man över den gräns som definierar en som författare? Det är en lång process, inte från en dag till en annan. I alla fall inte för mig. Och frågan är om processen nånsin tar slut. Författare hur mycket vadå och när? Är det efter en, två, tre eller flera böcker, eller sker det redan långt innan dess?
Jag har det på senaste tid fått reflektera en hel del över mitt skrivande, mycket för att jag befunnit mig i ett kontext där jag har gjort det tillsammans med andra. Det har varit en gemensam uppgift. Och jobbig! Det betyder också att det just nu snurrar rätt mycket i huvudet. Jag gräver i mig själv.
I påskas hittade jag brevet från Astrid Lindgren långt ner i en låda från längesen. Jag gick i andra klass när vår lärare läste högt ur Bröderna Lejonhjärta. Så gripen blev jag att jag skrev och frågade om en fortsättning och Astrid Lindgren svarade mig med ett nytt kapitel (som sedan även publicerades som ett öppet brev i en av kvällstidningarna). När jag läser det igen inser jag att det inte var innehållet eller fortsättningen, det var att Astrid Lindgren faktiskt svarade mig som betydde nånting. Texten fick ett sammanhang som flätades in i mitt liv.
Jag vet inte om det var därför jag även kunde gå runt och tänka: "När man dör hamnar man på den plats man tänker på i dödsögonblicket.” Det var inte så att jag var rädd för döden, snarare att jag alltid skulle vara beredd på att hamna mitt i äventyret. Att alltid ha en historia i huvudet blev därför en nödvändig vana och naturlig del av mitt liv.
Taggar: #brev #reflektera #författarskap #döden #författare
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Mats Strandberg
En Siri-öst härlig kväll
Norska fantasyförfattaren Siri Pettersen är i Sverige och gör intervjuer och signeringar, och jag och Sara åt middag med henne och våra gemensamma agenter Grand Agency igår kväll. Vi har träffat Siri förut i Oslo, och det var nördkärlek vid första ögonkastet. Jag tror det är omöjligt att inte gilla henne.
Nedan: Lena, Maria och Lotta på Grand Agency. Våra högst verkliga hjältinnor, som sprider vår skandinaviska fantasy (och många andra bra böcker) över världen!
Avdelning: Fantastik Taggar: #författare
Kommentera
Mats Strandberg
Idolträff
Ikväll åt jag och Sara middag med en av våra gemensamma favoritförfattare, amerikanska Megan Abbott, och hennes svenska förläggare Erik Johansson. Megan blir för första gången publicerad på svenska med Om du vågar. Den heter Dare Me på engelska, och det handlar om cheerleaders, mord och skrämmande tonårsflickor. Dare Me är en av de böcker som gjort starkast intryck på mig de senaste åren. Och hennes senaste, The Fever, är ännu bättre.
Jag ombads beskriva för tidningen Books & Dreams vad jag gillar med Megans författarskap. Det var inte lätt, för det är så svårt att fånga, men det här var mitt försök: "Megan Abbotts böcker handlar ofta om människor med begär som de inte riktigt förstår själva, som dras in i situationer de inte kan ta sig ur. Det är både realistiskt och förhöjt, både skrämmande och vackert. För mig rör sig hennes böcker i samma värld som Twin Peaks, noir-filmer och Lana Del Reys bästa texter."
Nu kommer det häftiga: Megan gillar oss också! Hon har skrivit en väldigt fin blurb (citat på omslaget) till den amerikanska utgåvan av Cirkeln. Jag var ganska nervös inför den här kvällen. Sara hade redan träffat Megan över en drink i New York, och försäkrade att hon var hur trevlig som helst, men ändå. Det var nästan som att gå på en blind date (och tro mig, jag har haft min beskärda del av misslyckade dejter). Sara hade rätt. Som vanligt. Om det varit en riktig dejt hade jag redan börjat bygga luftslott och planera inredningen. Vi pratade filmer (som Spring Breakers, Whiplash, Fast Times At Ridgemont High och Gas, Food, Lodging), True Detective, David Lynch och böcker. Och efteråt tog jag och Sara en promenad och konstaterade, för ungefär miljonte gången, att våra liv är ganska overkliga ibland.
Avdelning: Spänning Taggar: #författare #författarträff
Kommentera
Mats Strandberg
Inspirerad av Astrid Lindgren-biografin
Manus är inlämnat, jag har blivit kidnappad för en svensexa, och jag har börjat svettas över bordsplaceringen på bröllopet. Det är bråda dagar, med andra ord. Men jag har också plöjt mig igenom Jens Andersens biografi över Astrid Lindgren, Denna dagen, ett liv. Det är otroligt inspirerande läsning. Herregud, tanten skrev Ronja Rövardotter när hon var långt över 70!
Men det är framför allt den unga Astrid som inspirerar mig. Rebellen som gick sin egen väg, trots sin djupt religiösa familj. Hon som avskydde rasism och nationalism. Som redan på det kärnfamiljsfixerade 1950-talet skrev till en lesbisk väninna att all kärlek är lika mycket värd. Som var en banbrytande yrkeskvinna och som engagerade sig politiskt för barns och djurs rättigheter. Och som i sina många och långa brev är häpnadsväckande slagfärdig, rolig, självironisk, till och med i sina mörkaste stunder. Och det finns gott om dem. Stråken av melankoli och vemod finns alltid där, precis som i hennes böcker.
Astrid Lindgren var så mycket mer än en snäll sagotant med vänlig röst. Personen Astrid är minst lika magisk som författaren. Och Jens Andersen har gjort ett nästan magiskt jobb han också, med att låta henne komma fram i ljuset.
Avdelning: Fakta Taggar: #nyläst #författare #biografi
Kommentera
Mats Strandberg
Som att dricka te med deckardrottningen
Jag har just läst ut Agatha Christies självbiografi. Hon var känd för att värna om privatlivet och sky reportrar som pesten, men här gläntar hon på dörren mycket mer än jag väntat mig. Det bränner till exempel till ordentligt när hon skriver om skilsmässan från sin första man och nervsammanbrottet som följde. Christie dikterade boken till och från under många år, och ibland blir det svamligt och rörigt, men det är helt okej. Det känns som att sitta och dricka te och äta scones med urtypen för en brittisk gammal dam. Värdig, men också full av torr och självironisk humor.
Hon har levt ett spännande liv, och det blir en stundtals spännande bok. Jag brukar vanligtvis bli ganska uttråkad av barndomsskildringarna i biografier, men här är det faktiskt en av de delar jag gillar bäst. Det är sluttampen av den viktorianska eran, och Agatha och syskonen växer upp i ett vackert hus fullt av husor och nannys och kokerskor, men familjen står ständigt på ruinens brant.
Jag tycker också mycket om skildringarna av första världskriget, då Agatha jobbar som sköterska. Hon beskriver hur krigets ankomst chockade dem alla; de trodde att krig var något som hörde till det förflutna eftersom det var så självklart att alla blev förlorare. Det var helt enkelt något som mänskligheten utvecklats förbi.
Allra bäst tycker jag om de partier som handlar om själva skrivandet. Det hade gärna fått vara betydligt mer av den varan, för min del. Men det finns gott om goda råd här, och jag häpnar över igenkänningen mellan varven. För hur kan en så vansinnigt produktiv författare ha gått igenom samma självtvivel var eviga gång som en ny bok skulle påbörjas? Det är märkligt tröstande att till och med en genremästarinna som Agatha Christie gick igenom sådana våndor. Som i följande stycke:
Det finns förstås alltid de där fruktansvärda tre veckorna, eller månaden, som du måste gå igenom när du påbörjar en ny bok. Det finns ingen ångest som liknar den. Du sitter på kammaren, biter i pennor, stirrar på skrivmaskinen, går fram och tillbaka, eller kastar dig ner i en soffa och känner att du vill gråta ögonen ur dig. Sedan går du ut och stör någon som är upptagen.
Avdelning: Fakta Taggar: #nyläst #författare #självbiografi #deckare
Kommentera
Mats Strandberg
Lyckos mig som fått umgås med dessa genikollegor
Hemma igen efter ett otroligt fint dygn i ett väldigt regnigt Östersund. Igår medverkade vi på Bokens dag, den första som anordnades i Östersund på 40 år. Jag hoppas det gav arrangörerna mersmak, för jag kommer mer än gärna tillbaka. Jag och Sara har också haft ett samtal med jämtländska bibliotekarier. Älskar bibliotekarier. Sådana hjältar. Få saker gör mig så glad och stolt som att Engelsfors-böckerna är så utlånade på svenska bibliotek. Jag passade på att avslöja att jag, förutom skräckboken, håller på med ett bokprojekt där en bibliotekarie med säregna förmågor har en viktig roll.
Efter middagen igår kväll satt jag, Sara, Nina Hemmingsson och Sara Lövestam uppe sent och pratade om skräck, sexism och skrivande.
Jag är nu lite bakfull och väldigt inspirerad. Seg men sprallig.
Taggar: #författare
Kommentera
Mats Strandberg
Författarträff i Östersund!
Jag och Sara åker till Östersund, där vi ska ha ett författarsamtal på Bokens dag (9 oktober) på Östersunds bibliotek! Nina Hemmingson medverkar också i samma "pass" som vi, mellan kl 16 och 17.30. Biljetter kan köpas på Hübinettes bokhandel och på biblioteket. Hoppas få träffa några av er där!
Taggar: #författare #engelsfors #författarträff
Kommentera
Eleni Schmidt
Det här med redigering
Jag har inte läst "Visenterna" så jag ska inte yttra mig om boken.
Avdelning: Taggar: #Förlag #författare #litteratur
Kommentera
Mats Strandberg
Min bokmässa i bilder och filmklipp!
Sitter på hotellrummet och väntar på taxin som ska ta mig och Sara från Bokmässan för det här året. Det har varit en helt fantastisk mässa för mig personligen, och det kändes som bra stämning överlag. Vi hade lagom många programpunkter, med stor variation, och träffade massor av fina läsare. Är helt sänkt i hjärnan nu (och jag har ingen röst kvar), men väldigt inspirerad.
Här är bilder från några av mina höjdpunkter på mässan.
Sitter och pratar om Frankenstein med Siri Hustvedt bara, inget särskilt alls... Hamnade vid samma bord som min idol på Norstedts förlagsfest, och jag kan meddela att hon är exakt så trevlig och intelligent och nyfiken på andra som man kan önska att alla etablerade författare vore.
Årets fynd på bokmässan: på Norstedts-festen lärde jag också känna Therese Bohman.
Tack alla som kom till Göteborgs stadsbibliotek för att höra på mitt, Martin Halldins och Maria Svelands snack om Stephen King!
Carol Rifka Brunt och Jenny Jägerfeld. Och en galen stalker i bakgrunden.
På Rabén & Sjögrens fest träffade jag Hillevi Wahl. Om ni missade henne i SVT:s nya serie Djävulsdansen, om missbruk och medberoende, så åtgärda det för Guds skull snarast!
Hade ett spännande seminariesamtal om flickbilden i fantasy med Maria Turtschaninoff, Sara och Johanna Koljonen. Se hela seminariet här, på UR Play!
Lisa Bergström från Sveriges Radio ledde seminariet om filmatiseringen av Cirkeln, där vi också visade ett klipp från filmen för första gången! Det var så kul att få se den första responsen - och den var överväldigande. På bilden: Sara, jag, Cecilia Mardell (producent), Benny Andersson (producent), Levan Akin (regissör). Vi pratade bland annat om musiken som Benny skriver till filmen (!!!), och hur det känns för Levan att säga till Benny Andersson att "det var jättebra, men du kanske kunde göra lite mer såhär..."
Rebecka Åhlund var i hatten. Blir glad varje gång jag träffar henne.
Jag och Sara blev intervjuade på Biblioteksscenen av urfina ungdomar från VIB på Borås Stadsbibliotek.
Träffade Annika Norlin på Rättviseförmedlingens fest. Innan jag och Sara skrev böckerna om Engelsfors hade vi planer på att skriva en filmmusikal - och Annika skulle göra musiken! Drömmer fortfarande om att det projektet ska bli av någon gång!
En del av mitt byte från bokmässan... Nu ska jag bara lyckas släpa hem alltsammans....
Slutligen vill jag såklart tipsa er om att se Saras seminarium med John Ajvide Lindqvist - finns också på UR Play!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #bokmässan #författare #fantasy #skräck
Kommentera
Mats Strandberg
Böcker och chokladbollar
Började kvällen med releasefesten för Louise Boije af Gennäs nya bok, Folk av en främmande stam, som är den sista delen i hennes trilogi om en grupp vänner under 00-talet. Jag tycker så otroligt mycket om Louise. Generös, varm, smart och rolig. Hennes debut, Ta vad man vill ha, är en av böckerna som fick mig att själv vilja bli författare. Det kändes så nytt; en svensk bok med karaktärer som var som mig och mina vänner, bara lite rappare i käften. Och så kommer jag alltid att älska henne för Stjärnor utan svindel. Förstås.
Sedan var det dags för träff med min fina bokklubb Kulturkoftorna. Jag köpte med mig chokladbollar från fiket med det passande namnet Chokladbollen. De hade ungefär samma storlek som babyhuvuden, och alla hade olika smaker (då hade jag inte ens hört om det här lågvattenmärket). Vi pratade om Neil Gaimans Oceanen vid vägens slut, som jag bloggat om här. Men allra mest pratade vi förstås om valet. Det blev gruppterapi med lådvin, socker och kolhydrater.
Taggar: #bokklubb #författare
Kommentera
Mats Strandberg
En av årets höjdpunkter
Det har blivit en av de stora höjdpunkterna på året; middagen hemma hos Isabella och Jan Smedh, som driver English Bookshop, kvällen före Kulturnatten i Uppsala. Alltid spännande gäster, alltid fantastisk mat, alltid samtal om böcker omgiven av dignande bokhyllor.
Hedersgäster det här året var Charles Cumming, som skriver spionromaner som fått tidningen Observer att kalla honom för en arvtagare till John le Carré, och Barry McCrea, vars roman The First Verse står högt upp på min läslista. Jag litar alltid på Helena Dahlgrens recensioner, och denna fick min litterära mun att vattnas.
Det är såna här kvällar jag drömde om när jag drömde om att bli författare.
För fler bilder från kvällen, se mitt Instagram!
Taggar: #författare #irland #skottland #thriller
Kommentera
Mats Strandberg
Kul så in i Norden
Har just kommit hem från Norge, såsig i huvudet och svettig under armarna. Efter att i tre dagar ha koncentrerat mig på att hänga med i alla norska samtal har till och med mina egna tankar liksom börjat "eka" på norska när jag är ensam. Men jag är också glad och inspirerad. Det sista jag och Sara gjorde på norsk mark var att medverka på invigningen av NUBB, ett nytt nätverk för nordiska ungdomsbokbloggare. Vi satt i ett panelsamtal med författarkollegorna Harald Rosenløw Eeg (Norge), Sanne Munk Jensen (Danmark), Lisa Bjärbo (Sverige) och Mari Moen Holsve (Norge). Som vanligt kände jag en vag skam över att vi svenskar (jag själv inkluderad) har så mycket sämre koll på våra nordiska grannars kultur än vad de har på vår. I Norge finns det massor av nya, intressanta fantastikförfattare, och jag och Sara har haft turen att få träffa många av dem under våra besök. Jag hoppas att vi kommer att se en utveckling framöver där fler svenska läsare upptäcker nordiska grannländers böcker - och att fler svenska förlag ger oss en chans att göra det, genom att köpa in dem.
Avdelning: Ungdom Taggar: #fantasy #skräck #författare #författarträff #engelsfors #norge #norden #nordiska författare
Kommentera
Mats Strandberg
Här är hela mitt schema för bokmässan!
Hurra, mitt program på årets bokmässa är så fantastiskt kul! Jag ska bland annat prata om Cirkeln-filmatiseringen, om Stephen King, flickbilden i fantasy, hur man skapar karaktärer, och ha ett samtal med Jenny Jägerfeld och Carol Rifka Brunt som skrivit Låt vargarna komma (Tell the Wolves I’m Home).
Här är schemat:
Torsdag 25 sept
16.30-17.00: Jag och Sara intervjuas i ETC:s monter
Fredag 26 sept
10.30-10.50: Karaktärsdanande: Så skapar du dina huvudpersoner
Jag och Jenny Jägerfeld intervjuas av Ingela Bendt på Litteraturscenen om hur vi blåser liv i våra romanfigurer.
11.00-11.20: Värsta boken
Inspirerande läsning för unga. Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, författare till succétrilogin - "Cirkeln", "Eld" och "Nyckeln" - intervjuas på scenen av ungdomar från VIB på Borås Stadsbibliotek. Och så blir det boksläpp - gratis pocketböcker till unga mellan 13-25 år!
Plats: Biblioteks- och berättarscenen, D-hallen
14.00-14.45: Synen på sexualitet och sjukdomar
Romanen Låt vargarna komma utspelar sig under aidsepidemin på 80-talet. Hur har synen på sexualitet och sjukdomar förändrats sedan dess? Författaren Carol Rifka Brunt samtalar med Jenny Jägerfeld, (Här ligger jag och blöder och Jag är så jävla easy going), och Mats Strandberg (Engelforstrilogin), om sexualitet, vänskap över gränserna och tabubelagda sjukdomar, men också om sina författarskap och hur man följer upp en succé.
Plats: Debattscenen, F-hallen
18.00-18.45: Arbete pågår – en bok blir film (seminarium)
Cirkeln, Sveriges mest framgångsrika fantasyroman genom tiderna, är på väg att bli film. Hur går det till att göra film av en bok? Teamet bakom filmen berättar bland annat om hur manusarbetet gick till, hur visionen för filmen växte fram, rollbesättningen och var i processen de befinner sig nu. Klipp från filmen, som har premiär 18 februari 2015, visas. Medverkande: författarna Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, producenterna Ludvig Andersson, Benny Andersson och Cecilia Mardell, samt regissören Levan Akin. Moderator Lisa Bergström, journalist och radioproducent.
Plats: K1
Lördag 27 sept
10.00-10.45: Flickbilden i fantasy (seminarium)
Den nya ungdomsfantasyn som Hungerspelen, Maresi – Krönikor från Röda Klostret och Engelsforstrilogin har alla kvinnliga huvudpersoner. Hur har kvinnobilden förändrats i fantasylitteraturen? Ger fantasygenren större möjlighet att tänja på gränser och vara nyskapande och fri från stereotyper? Och är det dags att sluta prata om ”starka kvinnor”? Möt Maria Turtschaninoff, Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg i ett samtal med Johanna Koljonen, journalist och författare.
Plats: K2
11.30-12.00: Jag och Sara signerar i Science Fiction-bokhandelns monter
13.00-13.10: Jag och Sara pratar Engelsfors och signerar i Rabén & Sjögrens monter
15.00-16.00: Strandberg och Sveland om Stephen King
Stephen King är ständigt aktuell. Men han kommer kanske aldrig att bli så stor som under 1980-talet. Då var King kungen i var mans bokhylla. Hur kunde en skräckfattare få ett så enormt genomslag? Vad slog denna amerikanska berättare an i den svenska folksjälen? Och vad är det egentligen som skrämmer i Stephen Kings värld? Bland monster, vampyrer och blodtörstiga clowner finns kanske ändå den största skräcken i kärnfamiljen. Hör de båda författarna berätta om sin relation till King och varför man kan läsa honom såväl feministiskt som samhällskritiskt. Mats Strandberg skriver just nu på sin första skräckroman. Han upptäckte Stephen King som tioåring, och förra året gjorde han en pilgrimsresa till författarens hemstad, Bangor i Maine. Maria Sveland inledde sin kärleksrelation med King som elvaåring i Örebro. ”Han hade allt ett litet flickebarn kan önska; skräck, monster och sex.” För henne var han en ingång till litteraturen och läsningen.
Plats: Göteborgs stadsbibliotek (obs – utanför mässområdet! Du kan alltså komma och se oss även om du inte köpt entré till bokmässan)
Söndag 28 sept
12.30-13.00: Jag och Sara intervjuas i DN:s monter
Dessutom: Saras programpunkter som jag inte medverkar på:
Fredag 26 sept 16.00-16.45: Tove Jansson 100 år - Ett samtal om Tove Janssons liv och verk med Sara, Sophia Jansson, brorsdotter och konstnärlig chef vid Moomin Characters, Boel Westin, professor i litteraturvetenskap, och Tove Janssons förläggare Helen Svensson.
Lördag 27 sept 15.00-15.45: Att förverkliga sina mardrömmar - Sara intervjuar John Ajvide Lindqvist om hans författarskap och nya boken Himmelstrand.
(bilden ovan från min och Saras första bokmässa tillsammans - så unga och oförstörda!)
Avdelning: Fantastik Taggar: #bokmässan #skräck #fantasy #författarträff #författare
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Mats Strandberg
Jag och Sveland snackar Stephen King under bokmässan!
Här sitter jag och Maria Sveland och planerar en av de roligaste programpunkterna vi har under bokmässan! På lördagen den 27 sept kl 15.00 ska vi analysera vår gemensamma idol Stephen Kings författarskap. Och vi gör det på Göteborgs stadsbibliotek, det vill säga utanför själva mässområdet, så alla som vill kan komma!
Herregud, vad jag längtar! Såhär ser programinformationen ut: (UPPDATERING: Moderator blir Martin S Halldin!)
Stephen King är ständigt aktuell. Men han kommer kanske aldrig att bli så stor som under 1980-talet. Då var King kungen i var mans bokhylla. Hur kunde en skräckfattare få ett så enormt genomslag? Vad slog denna amerikanska berättare an i den svenska folksjälen? Och vad är det egentligen som skrämmer i Stephen Kings värld? Bland monster, vampyrer och blodtörstiga clowner finns kanske ändå den största skräcken i kärnfamiljen. Hör de båda författarna berätta om sin relation till King och varför man kan läsa honom såväl feministiskt som samhällskritiskt.
Mats Strandberg skriver just nu på sin första skräckroman. Han upptäckte Stephen King som tioåring, och förra året gjorde han en pilgrimsresa till författarens hemstad, Bangor i Maine. Maria Sveland inledde sin kärleksrelation med King som elvaåring i Örebro. ”Han hade allt ett litet flickebarn kan önska; skräck, monster och sex.” För henne var han en ingång till litteraturen och läsningen.
Avdelning: Skräck Taggar: #skräck #författare #författarträff #fantasy #maria sveland #stephen king #bokmässan
Kommentera
Mats Strandberg
Grattis till boksläppet!
Har just kommit hem från releasefesten för Rebecka Åhlunds nya bok, Ibland blir skogen vred. Rebecka är krönikör och bloggare, väldigt rolig att dricka vin och prata skräck med, och det här är hennes andra spökhistoria för åldersgruppen 9-12. Föregångaren, Flickan på tavlan, är en bok som jag önskar att jag läst när jag var barn - men ändå är glad att jag fick läsa som vuxen istället. Är säker på att Ibland blir skogen vred är minst lika bra. På försättsbladet finns ett citat från Twin Peaks, så jag är redan såld.
Avdelning: Barn Taggar: #författare
Kommentera
Mats Strandberg
En vacker och viktig memoar
Har just läst ut Christopher and His Kind, en självbiografi av Christopher Isherwood. Isherwood har bland annat skrivit En enda man, som för några år sedan blev en med rätta hyllad film, och Farväl till Berlin, som (häng med nu!) blev Broadway-pjäsen I Am A Camera, som sedan blev film, som sedan blev musikalen Cabaret, som sedan också filmatiserades med Liza Minnelli i huvudrollen.
Christopher and His Kind gavs ut på 1970-talet. Den handlar mycket om skrivande, och om gaylivet i 1930-talets Berlin. Isherwood, som kommer från en brittisk bakgrund med mycket stel överläpp, blir förälskad i staden där allt tycks tillåtet och möjligt. Idag sitter vi med facit på hand och vet att det inte varade länge. Isherwood och hans tyska pojkvän Heinz lämnar Tyskland när fascismen till slut blir omöjlig att ignorera. Oron för att Heinz ska ställas inför rätta av nazisterna växer stadigt, och till slut ställs allt på sin spets. Det är en vacker och viktig bok. Och den är ännu en skrämmande påminnelse om hur mycket från 1930-talet som känns igen i dagens Europa.
Christopher and His Kind blev en BBC-film år 2011.
Avdelning: Fakta Taggar: #nyläst #självbiografi #författare
Kommentera
Mats Strandberg
Fyra glada författare
Igår signerade och bokpratade jag och Sara, Anders Fager (till vänster) och John Ajvide Lindqvist (till höger) på SF-bokhandeln i Stockholm. Det var en helt otrolig uppslutning, med en signeringskö som jag varken trodde eller ville skulle ta slut. Tycker lite synd om, men blir väldigt glad över, alla som släpar med sig hela Engelsfors-trilogin (de inbundna är svintunga!) till både sig själva och vänner. Om du var en av de som kom, så tack!
Passade på att köpa JAL:s splitternya bok Himmelstrand, och fick denna fina signering. Hans böcker har varit en stor inspiration för mig och Sara. Inte bara för att de är fantastiskt bra, utan för att de också öppnade många dörrar för fantastiken i Sverige. Vi har honom att tacka för mycket.
Sen undrar jag hur stor chansen är att vi båda skulle ha på oss illrosa T-shirtar just idag... Jag har exakt en i min garderob, och det har han också (jag frågade).
Avdelning: Fantastik Taggar: #författare #engelsfors #författarträff #skräck #fantasy
Kommentera
Eleni Schmidt
Kan inga möss fixa resan åt mig eller något?
Sådana här författarkryssningar verkar ju rätt populära. Majgull Axelsson ska vara med i år, hon är en favorit.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Författarkryssningar #författare
Kommentera
Mats Strandberg
Skrivar-bootcamp i kvarnen
Har just vinkat hejdå till vännen och författarkollegan Jenny Jägerfeld, som varit och hälsat på mig och pojkvännen i den gamla kvarnen som vi bor i över sommaren. Jag och JJ har haft ett litet skrivar-bootcamp. Det har varit så kul att sitta vid köksbordet och skriva på varsin grej. Turas om att göra kaffe. Beklaga sig över trilskande karaktärer och hur svårt det är att beskriva vissa ljud. Ta promenader. Spåna ihop och peppa varandra. Inte alltid man kan titta upp från skärmen och fråga en Augustprisvinnare om vilket ord det egentligen är man söker. Och hon ÄR ju faktiskt så jävla easy-going.
Avdelning: Skriv! Taggar: #författare #färjan
Kommentera
Mats Strandberg
En kväll med Donna Tartt
Ikväll såg jag Donna Tartt bli intervjuad på Kulturhuset av Jan Gradvall. Fullsatt (700 personer) och så nära konsertstämning man kan komma på en litterär kväll, tror jag. Så hur var hon? Rolig. Smart. Intellektuellt cool på det typiska amerikanska, rappa sättet. Hon var allt jag hoppats att hon skulle vara. Men det slog inte några riktiga gnistor i själva samtalet.
Tartt tar tid på sig att skriva böcker. Det har blivit en del av myten kring henne. Det svindlade lite när hon pratade om 11 september 2001, och det faktum att hon redan hade börjat arbetet med Steglitsan när tvillingtornen föll. Jag tänkte på vad jag gjorde 9/11, och hur mycket mitt liv har utvecklats sedan dess, på hur många nivåer det har förändrats. Hur känns det att ha jobbat med ett projekt under så lång tid? Hur känns det att lämna ifrån sig boken till världen sen? Varför tar det egentligen så lång tid för henne att skriva en bok? Hur håller man uppe sitt engagemang för en och samma historia i över ett decennium? Jag saknade den sortens frågor under intervjun. Jag ville veta lite mer om hennes känslomässiga insatser i skrivandet.
Kvällen på Kulturhuset var hennes sista framträdande på den här turnén. Nu ska hon tillbaka till New York och börja med nästa roman. Vi får hoppas att hon kommer till Stockholm igen när den är klar. Det borde bli runt 2026, om hon fortsätter hålla samma arbetstakt.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #författare
Kommentera
Mats Strandberg
Diviga författare
Ibland när man är ute och signerar får man höra saker om andra författare som varit där nyligen. Som:
* författaren som går efter fem minuter, trots att det utannonserats signering i en timme, om det inte är tillräckligt mycket folk.
* författaren som kräver att en anställd ska ta emot böckerna från kunderna, och slå upp dem på sidan som ska signeras, eftersom det är så HIMLA jobbigt att göra det själv.
* författarna som ofta signerar tillsammans, och alltid käbblar om vem som hade längst kö, som om de vore två barn som fajtas om leksaker i sandlådan.
Samtliga ovanstående är manliga författare. Konstigt att det oftast är kvinnor som anklagas för att vara divor, när det är "manliga genierna" som beter sig som otacksamma bebisar.
Avdelning: Taggar: #författare
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
Mats Strandberg
Såhär ser två timmar inspiration ut
Har just kommit hem från lunch och barnvagnspromenad med Moa Eriksson Sandberg och hennes halvårsgamla baby, som charmade mig totalt (och jag är inte typen som automatiskt sticker ner näsan i barnvagnar och jollrar och gör miner, men denna baby gjorde det omöjligt att låta bli). Moa har bland annat skrivit stämningsfulla och Twin Peaks-influerade barnböckerna Den första flickan skogen möter och Flickan i de vindlande gångarna, som jag verkligen gillar. Nu är jag hur sugen som helst på hennes nästa bok, Välkommen till LA, baby som kommer längre fram i vår.
Jag är så glad att jag känner så många begåvade, inspirerande författarkollegor. Få saker ger mig så mycket energi som att träffa dem och få prata, prata, prata om skrivande.
Avdelning: Taggar: #författare
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Sebastian Lönnlöv
Abdellah Taïa på Kulturhuset
I onsdags kom Abdellah Taïa till Internationell Författarscen på Kulturhuset i Stockholm. Abdellah Taïa är alltså en marockansk författare bosatt i Frankrike som skiver självbiografiska, mycket välskrivna böcker om att växa upp som homosexuell i Marocko och att sedan komma som arab till Europa. Mycket av samtalet på scenen kretsade kring de självbiografiska motiven som Taïa fördjupade med mycket humor och på en tvekande men uttrycksfull engelska. Viss uppläsning skedde på franska, men det mesta skötte Rickard Wolff på svenska och kvällen avslutades med att Taïa läste upp en fransk text om kärlek som han hade skrivit när Wolff mejlade honom och frågade hur han såg på kärleken. Den texten hade sedan Wolff gjort en svensk låt av och den var otroligt vacker, särskilt i sammanhanget.
Efteråt var det förstås signering och jag köade i mer än en halvtimme innan jag fick mitt nyss köpta exemplar av "Ett arabiskt vemod" (som jag hann knipa innan alla förläggarens medhavda böcker sålde slut) signerat av en Taïa som först tog i hand och frågade hur jag mådde. Så fick jag frågan "Which language? English, french, arabic?" och innan jag hann fråga bestämde han sig själv för arabiska. Så i boken står "Till Sebastian" på arabiska - jag hade aldrig sett mitt namn så här förut! - följt av "This very nakest 'I'" och så Abdellah som avslutning efter två "Salam".
Jag ska inte förneka att jag svävade på moln efter att än en gång ha skakat hand med Taïa, sagt "Merci, bonjour" och åkt ner för Kulturhusets rulltrappor, ut i den sena och kalla februarikvällen på Plattan.
Avdelning: Fakta Taggar: #favoritförfattare #HBTQ #Marocko #signering
Kommentera
Emilia Bringlöv
En hyllning till Birgitta Trotzig
Åh Birgitta Trotzig! Vilken kvinna! Vilken människa! Sverige och Världen miste verkligen en stor författare, med en av de klokaste människosynerna jag någonsin har stött på, år 2011.
För några dagar sedan satte jag mig ned och läste Birgitta Trotzigs artikel/essä ”Hållpunkter, hösten 1975". Jag har sällan fascinerats så mycket av ett författarskap. Jag har sällan träffat på en så underbar och skarpsynt människosyn. Hennes syn på samhälle och språk ger mig nästan lite gåshud, så bra är det. Jag har hittat en ny kärlek. Jag har hittat ett nytt författarskap att lära mig mera om.
För jag måste erkänna, Birgitta Trotzigs roman "Sjukdomen" har stått i bokhyllan, oläst, alltför länge. Ett av alla dessa ”någon dag ska jag läsa..” -projekt som har blivit stående, samlat damm. Jag skäms över att säga det nu i efterhand. Nu ligger den på bordet framför mig, och jag kan inte vänta på att få fortsätta läsa. Så till alla därute som inte tagit del av Birgitta Trotzigs författarskap ännu – gör det!
Om ni läsare har några favoriter bland Birgitta Trotzigs romaner, dela gärna med er till någon som är ny på området! Alla tips och omdömen mottages tacksamt.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #vishet #människosyn #författare #kvinna
Kommentera
/Visa 7 kommentarer
Anne-Charlotte Östman
Kristen arbetarförfattare
Det finns olika sätt att bli bekant med en bok och ett författarskap. För ganska många år sedan när jag också var med i en studiecirkel i Högalids församling blev vi rekommenderade att läsa Vibeke Olssons Hedningarnas förgård. Jag blev imponerad av hennes förmåga att skildra vardagslivet i antikens Rom och sätta sig in i känslor och tankar hos människor som levde för så länge sedan. I centrum står slavinnan Callistrate som föder en handikappad dotter, Sabina. Med bara en fungerande arm skulle ett barn egentligen inte få leva, men en kristen slavägare räddar mor och dotter. Boken ingår i en svit av fyra. De följande är Kvarnen och korset, Sabina och Sabina och Alexander.
Jag håller nu på och läser den andra volymen. Callistrate har avsagt sig sin kristna tro under tortyren i fängelset. Hon lever i en slavkasern med mannen Eunicius som är kvarndragare och tre barn av åtta som hon fått behålla. Hon sliter hårt med att skura och byka. Sabina arbetar i ett bageri fast hon bara är ett barn. Det är viktigt för Callistrate att dottern är arbetsduglig. För en slav är det avgörande. Hon har med hårdhet tränat henne sedan hon var mycket liten.
En kväll när Callistrate arbetar i tvättstugan tränger genom väggen välkända ord: Tag och ät, detta är min kropp. Hon hör kvinnor be med mumlande röster. Det gör ont i henne. Hon känner sig ensam och övergiven. Nu är hon avfälling, men efter att ha åhört denna hemliga gudtjänst kan hon inte släppa tanken på Kristus. Hon är övertygad om att det är han som bevarar Sabina.
Några år senare säger en vän till mig att jag måste läsa Molnfri bombnatt. Det är en stark roman om en äldre kvinna som på sin gata i Stockholm hör skinnskallar dra förbi. De ropar Sieg heil, och hon påminns om andra världskriget i sitt hemland Tyskland då hon älskade en SS-man. Vibeke Olsson ansluter här till ämnet för sin debut som 18-åring, Ulrike och kriget.
För ett par år sen letade jag på måfå i bokhandelns hyllor. Det var ett tag sedan jag läst något som fängslade mig, och jag var utan uppslag. Då fick jag syn på Sågverksungen av Vibeke Olsson. Författarnamnet borgade för god läsning. Och när jag såg att den handlade om Svartvik och storstrejken i Sundsvall 1879 blev jag riktigt intresserad. Min farfar och hans far liksom min farmors far var sågverksarbetare. Min farfar pensionerades från Karlsvik innan den sågen lades ner som den sista på Alnön.
Sågverksungen har fått två uppföljare, Bricken på Svartvik och Sågspån och eld. En fjärde volym är på gång, enligt förlaget. Men när den kommer ut beror på hur lång tid författarens forskning tar. Jag förstår att hon går grundligt till väga. På telefon gav hon mig tips om böcker som getts ut av Sågverksfolket på Alnön. Jag lånade på Stadsbiblioteket och hittade foton både på farfar Alfred och gammelmorfar Frans.
Min farfars föräldrar kom över Bottenviken från svensk-Finland. Brickens föräldrar sökte sig söderut till kusten från Norrlands inland. Sågverken ropade efter arbetskraft. Det blev deras räddning efter storsvagåren då de fått begrava barn som dött av hunger.
Arbetarna vinner inte annat på strejken än att de visat inför sig själva och andra att de kan hålla samman. Men det är viktigt nog för rörelsens fortsatta utveckling. En annan gemenskap av betydelse är frikyrkan. Där stöttar man varandra i kampen mot spriten som förstör familjer och får folk att mista jobbet. Att vara arbetsduglig och hålla det rent och snyggt omkring sig är en moral som gäller livet. En arbetsplatsolycka ställer det på sin spets för Bricken.
Både när det handlar om romare och om Svartviksbor finns hos Vibeke Olsson personerna nära, inte bara med sitt slit och sin oro - "man kan falla handlöst" - utan också med sin längtan, kärlek och glädje. Nåden finns, menar Bricken. Det svåra måste inte alltid ha sin gång.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #arbetarförfattare #kristen tro #Romerska riket
Kommentera
Anmäl textfel
